BERLINBLOCKADEN

Kalla kriget - - Ett Krig I Hjärta Och Själ -

And­ra världs­kri­gets glöd ha­de knappt sval­nat in­nan kal­la kri­get tog vid med del­ning­en av Tyskland och Ber­lin.

Kri­get var knappt över och en ny kon­flikt höll re­dan på att ta form. Adolf Hit­ler var död och na­zis­ter­nas krigs­ma­ski­ne­ri ha­de dri­vits till­ba­ka till Tyskland och tving­ats till un­der­kas­tel­se. De al­li­e­ra­de ha­de seg­rat, men se­gern dol­de en splitt­ring som vux­it än­da se­dan kri­get vän­des mot det tys­ka ri­ket. Re­dan vid Jal­ta­kon­fe­ren­sen kom man över­ens om att de al­li­e­ra­de skul­le de­la in Tyskland i fy­ra sek­to­rer, och den störs­ta tog Sov­je­tu­ni­o­nen på grund av sitt sto­ra an­tal män­ni­skoof­fer när man för­sva­ra­de Staling­rad och gav sig på na­zis­ter­na.

Res­ten av den fall­na na­tio­nen de­la­des mel­lan de and­ra stör­re med­lem­mar­na i al­li­an­sen – Frank­ri­ke, Stor­bri­tan­ni­en och USA. Ber­lin de­la­des ock­så upp på i stort sett sam­ma sätt, trots att sta­den låg långt in­ne i den zon som Sov­je­tu­ni­o­nen oc­ku­pe­ra­de. Trots bil­den av sam­ar­be­te som vi­sa­des upp i me­dia ha­de spän­ning­ar­na in­te av­ta­git – de väx­te sig sna­ra­re star­ka­re för var dag – och med po­si­tio­ne­ring­en och upp­del­ning­en av den tys­ka hu­vud­sta­den, som blev den förs­ta po­li­tis­ka kon­fron­ta­tio­nen i det som snart skul­le bli kal­la kri­get, skul­le upp­del­ning­ar­na le­da till en än­nu stör­re splitt­ring.

Sov­jets när­va­ro var in­te väl­kom­men i Tyskland. Sär­skilt i Ber­lin vi­sa­de va­let 1946 tyd­ligt att det tys­ka fol­ket i över­väl­di­gan­de ma­jo­ri­tet rös­tat för ic­ke-kom­mu­nis­tis­ka kan­di­da­ter.

För Sta­lin och res­ten av par­ti­et i Moskva var det ett tyd­ligt be­vis på en de­mo­kra­tisk plan för att för­gif­ta fram­ti­den för ett äk­ta, enat, kom­mu­nis­tiskt Tyskland. 1947 nåd­de den sov­je­tis­ka räds­lan nya höj­der när Stor­bri­tan­ni­en och USA be­stäm­de att Tyskland be­höv­de en ny va­lu­ta om de skul­le kun­na in­gå i världs­e­ko­no­min ef­ter kri­get.

1947 såg den del som se­na­re skul­le bli Väst­tyskland ett stort in­flö­de av tys­ka med­bor­ga­re som tving­a­des över grän­sen när Sov­je­tu­ni­o­nen ak­tivt bör­ja­de ute­slu­ta män­ni­skor med tysk bak­grund från om­rå­den i Öst­tyskland (1950 ha­de runt 12 mil­jo­ner män­ni­skor flytt från Sov­jet­zo­nen). Sov­jets väg­ran att till­han­da­hål­la för­nö­den­he­ter till flyk­ting­ar­na fick de al­li­e­ra­de att age­ra snab­ba­re, och un­der det förs­ta halv­å­ret av 1948 träf­fa­des Frank­ri­ke, USA och Stor­bri­tan­ni­en i Lon­don för att dis­ku­te­ra Tysklands­frå­gan, vi­ket re­sul­te­ra­de i ska­pan­det av en ny va­lu­ta och av en ny de­mo­kra­tisk na­tion: Väst­tyskland.

Sov­jets svar på mö­te­na var snabbt och re­so­lut. Den 28 mars 1948 skul­le all tra­fik som pas­se­ra­de ge­nom Sov­jet­zo­nen ge­nom­sö­kas. Sov­jets kon­troll över järn­vä­gen ströps åt, vil­ket tving­a­de Stor­bri­tan­ni­en, Frank­ri­ke och USA att skic­ka al­la mi­li­tä­ra för­nö­den­he­ter via flyg istäl­let för tåg. Det här ”lil­la lyf­tet” var bara bör­jan. Sov­jets strids­flyg­plan bör­ja­de fly­ga in över Väst­ber­lins luftrum och tra­kas­se­ra­de mi­li­tä­ra och kom­mer­si­el­la plan. När de al­li­e­ra­de in­tro­du­ce­ra­de den ny­in­för­da Deutsche Mark den 18 ju­ni 1948 upp­fat­ta­de Sov­je­tu­ni­o­nen det som en del i ett eko­no­miskt krig.

I själ­va ver­ket ha­de Sov­jets blockad bör­jat så snart som de bör­ja­de stär­ka sin kon­troll över Öst­tyskland, men den 25 ju­ni ha­de Sovjet sku­rit av al­la mat­till­gång­ar till ic­ke-sov­je­tis­ka om­rå­den i Ber­lin och stängt av all elekt­ri­ci­tet. Al­la vägar stäng­des och grep­pet om järn­vä­gen fick tåg­tra­fi­ken att stan­na upp. När Sovjet in­led­de bloc­ka­den av Be­lin ha­de Väst­ber­lin mat för 36 da­gar till sin be­folk­ning och pa­nik bör­ja­de upp­stå. Pa­ni­ken väx­te allt mer när in­vå­nar­na i Väst­ber­lin in­såg att Sov­jets 1,5-mil­jo­nersar­mé var kraf­tigt över­läg­sen de av­ska­la­de ef­ter­krigs­styr­kor som Stor­bri­tan­ni­en, Frank­ri­ke och USA ha­de.

Det blev ett död­lä­ge där Sovjet trod­de att de kun­de tvinga väst att läm­na Ber­lin för gott och där väst väg­ra­de att tro att Sta­lin skul­le ris­ke­ra ett tred­je världs­krig. Ef­tersom man väg­ra­de läm­na Väst­ber­lin åt sitt öde och ha­de fått för­säk­ring­ar om att Sovjet in­te skul­le gå så långt som till att skju­ta ner västs plan in­led­de USA och Stor­bri­tan­ni­en en luft­bro. US Air For­ce, i sam­ar­be­te med RAF, bör­ja­de fly­ga in för­nö­den­he­ter med plan som lan­da­de var tred­je mi­nut. Det var en stor upp­gift där mer än 5 000 ton mat och kol flögs in dag­li­gen för att hål­la liv i Väst­ber­lin.

Sovjet g jor­de allt de kun­de för att upp­rätt­hål­la bloc­ka­den, men ef­tersom Sov­je­tu­ni­o­nen in­te vil­le star­ta ett krig var de bak­bund­na.

Väst ha­de ge­nom­skå­dat Moskvas bluff. Den hår­da bloc­ka­den på re­sor, elekt­ri­ci­tet och mat va­ra­de i he­la 318 da­gar in­nan Sovjet slut­li­gen gav upp sin ag­gres­si­va tak­tik. Un­der näs­tan ett år ha­de väst flu­git in mer än 2,3 mil­jo­ner ton för­nö­den­he­ter och sett till att de­mo­kra­tin in­te kväv­des i Ber­lin.

Berlinblockaden upp­hör­de kanske den 12 maj 1949 och luft­bron den 30 sep­tem­ber, men kri­sen be­fäs­te kal­la kri­get som en kon­fron­ta­tion som värl­den nu kän­de igen. Ef­tersom de in­te helt kun­de tvinga väst ut ur Ber­lin med mus­kel­kraft drog sig Sov­je­tu­ni­o­nen till­ba­ka bakom en nyupp­rät­tad järn­ri­då. Det angav to­nen för den kom­man­de kon­flik­ten: två si­dor som ut­ma­na­de den and­ra att ta det sista ste­get och skic­ka värl­den in i ett fullskaligt krig.

Det fanns bara tre flyg­vä­gar in i Ber­lin som var tillåt­na av Sov­je­tu­ni­o­nen. Det g jor­de att luft­bron till Ber­lin blev ett pro­ces­sions­tåg av brit­tis­ka och ame­ri­kans­ka plan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.