HAMSTRING AV KARNVAPEN
Startskottet för kärnvapenkapprustningen avfyrades av USA under andra världskriget när de genomförde sina första lyckade kärnvapentester i juli 1945 och en månad senare följde upp med att släppa två atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Effekten av vapnen var så förödande att det nybildade FN diskuterade deras framtida användning. Men sex månader senare undersökte USA effekten av kärnvapen mot krigsfartyg medan Sovjet fortsatte med att ta fram egna atombomber efter att ha hittat en stor urankälla i Östeuropa.
Sovjet sprängde sina första kärnvapen den 29 augusti 1949, till USA:s stora förvåning, men det var utvecklingen av vätebomben som gjorde att kapplöpningen trappades upp: USA detonerade sin första 1952, följt av Sovjet året därpå. Fler tester genomfördes under årtiondet och USA introducerade B-52-bomber.
Båda sidor försökte samla ihop eldkraft. Ryssarna gick in för kvantitet medan USA tog fram färre missiler men av bättre kvalitet. Interkontinentala ballistiska robotar sågs som nödvändiga för att kunna genomföra långdistansanfall och avfyrandet av den ryska Sputnik-satelliten ökade rädslan i USA för att Sovjet skulle kunna nå över hela världen.
Kapprustningen handlade dock lika mycket om avskräckande effekter. MAD-strategin (kärnvapenavskräckning) gjorde att det inte fanns något tvivel om att ett anfall skulle leda till världens utplåning. Trots det ökade Sovjet sitt arbete under 1960-talet medan USA drog ner på det. Vid det laget hade några farliga händelser ägt rum, inte minst Kubakrisen 1962, där Sovjet hade försökt placera ballistiska robotar på kubansk mark.
Avspänningen på 1970-talet gjorde att avtal om att minska kostnaderna för vapen togs fram, men USA ökade takten under 1980-talet med tal om det så kallade Star Wars-programmet som skulle skapa lasersystem baserade i rymden och på jorden. Ett nervöst Sovjet började dra sig tillbaka och vid decenniets slut, med Sovjetunionens fall, var kapprustningen över.
Båda sidor försökte tillverka och lagra kärnvapen, vilket fick världen att hålla andan.