INBÖRDESKRIGET I ANGOLA

DATUM: NOVEMBER 1975–APRIL 2002

PARTER: MPLA, FNLA-FRAKTIONER MED STÖD

FRÅN SWAPO, ANC:S BEVÄPNADE FALANGER, KUBA, ÖSTTYSKLAND OCH SOVJETUNIONEN (KOMMUNISTER) MOT UNITA MED STÖD FRÅN SYDAFRIKA OCH ZAIRE (ANTIKOMMUNISTER)

DÖDSFALL: RUNT 500 000 CIVILA

RESULTAT: MPLA FORTSATTE ATT STYRA

Portugal höll fast sina afrikanska kolonier långt efter det att de flesta andra europeiska länder hade gett tillbaka områdena till nya generationer av afrikanska nationalister. Detta skulle dock förändras med militärkuppen i Lissabon den 25 april 1974, där ledarna lovade en snabb avkolonisering. Efter undertecknandet av Alvor-fördraget i januari 1975 (som garanterade självständighet) bildades tre större partier: MPLA (Folkrörelsen för Angolas befrielse), FNLA och UNITA. Under mitten av 1970-talet utkämpade de här tre fraktionerna territoriella strider. MPLA backades upp av sovjetiskt stöd och kubanska trupper och lyckades få överhanden. MPLA kontrollerade större delen av Angola inom bara några månader.

Vapen, information och till och med lönnmördare skickades indirekt via UNITA. Det mesta av stödet kom från USA,

Sydafrika och Brasilien. År 1991 lyckades man komma till en tillfällig överenskommelse som man kallade Bicesse-avtalet.

Detta betydde eldupphör och en omedelbar demobilisering gerillagrupper. MPLA-kandidaten Jose dos Santos vann sedan Angolas första flerpartival, men när UNITA-ledaren dr Jonas Savimbi bestridde resultatet fortsatte kriget. Trots goda fyndigheter av både diamanter och olja låg Angola ändå i ruiner vid Savimbis död efter ett plötsligt angrepp år 2002.