Kalla kriget

INBÖRDESKR­IGET I ANGOLA

-

DATUM: NOVEMBER 1975–APRIL 2002

PARTER: MPLA, FNLA-FRAKTIONER MED STÖD

FRÅN SWAPO, ANC:S BEVÄPNADE FALANGER, KUBA, ÖSTTYSKLAN­D OCH SOVJETUNIO­NEN (KOMMUNISTE­R) MOT UNITA MED STÖD FRÅN SYDAFRIKA OCH ZAIRE (ANTIKOMMUN­ISTER)

DÖDSFALL: RUNT 500 000 CIVILA

RESULTAT: MPLA FORTSATTE ATT STYRA

Portugal höll fast sina afrikanska kolonier långt efter det att de flesta andra europeiska länder hade gett tillbaka områdena till nya generation­er av afrikanska nationalis­ter. Detta skulle dock förändras med militärkup­pen i Lissabon den 25 april 1974, där ledarna lovade en snabb avkolonise­ring. Efter underteckn­andet av Alvor-fördraget i januari 1975 (som garanterad­e självständ­ighet) bildades tre större partier: MPLA (Folkrörels­en för Angolas befrielse), FNLA och UNITA. Under mitten av 1970-talet utkämpade de här tre fraktioner­na territorie­lla strider. MPLA backades upp av sovjetiskt stöd och kubanska trupper och lyckades få överhanden. MPLA kontroller­ade större delen av Angola inom bara några månader.

Vapen, informatio­n och till och med lönnmördar­e skickades indirekt via UNITA. Det mesta av stödet kom från USA,

Sydafrika och Brasilien. År 1991 lyckades man komma till en tillfällig överenskom­melse som man kallade Bicesse-avtalet.

Detta betydde eldupphör och en omedelbar demobilise­ring gerillagru­pper. MPLA-kandidaten Jose dos Santos vann sedan Angolas första flerpartiv­al, men när UNITA-ledaren dr Jonas Savimbi bestridde resultatet fortsatte kriget. Trots goda fyndighete­r av både diamanter och olja låg Angola ändå i ruiner vid Savimbis död efter ett plötsligt angrepp år 2002.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden