BANGLADESHS BEFRIELSEKRIG
DATUM: MARS–DECEMBER 1971
PARTER: PAKISTANSK MILITÄR OCH ISLAMISKA PARAMILITÄRA STYRKOR MOT BAHINI-REBELLER. EFTER DECEMBER: INDISKA OCH PAKISTANSKA STYRKOR
DÖDSFALL: RUNT 1–2 MILJONER BENGALISKA CIVILA DÖDSFALL RESULTAT: ETT SJÄLVSTÄNDIGT BANGLADESH
Uppdelningen av den indiska subkontinenten år 1947 ledde till att det skapades ett hinduiskt Indien mellan ett Öst- och Västpakistan som förutom religionen islam inte hade något gemensamt med varandra. De bengali-talande folken i öst avskydde den diskriminering de utsattes för av militärregimen i Islamabad under 1960-talet. Trots det sågs Pakistans generaler som viktiga regionala allierade i Sydostasien. Efter militärjuntans
misslyckade agerande efter den katastrofala cyklonen i området år 1970 blev istället den karismatiska ledaren för Awami-förbundet, sheikh Mujiar Rahman, den östpakistanska nationalismens stora namn.
I april 1971 var ett fullskaligt inbördeskrig inte långt borta. Västpakistans armé började attackera Östpakistan och dödade tiotusentals bengaler. Rebeller inom den östpakistanska armén och landsbygdens gerillastyrkor (mukti bahini) slog tillbaka. Miljontals flyktingar strömmade in i västra Indien.
Indiens premiärminister Indira Gandhi satsade på en socialistisk ekonomisk politik och starka relationer med Sovjetunionen. När Indien och Pakistan förklarade krig med varandra den 3 december 1971 spreds oron i Washington. Den nationella säkerhetsrådgivaren Henry Kissinger försökte övertala Nixon att agera till Pakistans fördel. Nixon skickade amerikanska krigsskepp till Bengaliska viken samma månad.
De pakistanska styrkorna besegrades av Indien på två veckor, och Östpakistan bröt sig loss och bildade Bangladesh kort därefter.