PROFIL: KOSACKER I TYSK TJÄNST

PROFIL under andra världskriget

En av de största grupperna av sovjeter som gick i tysk tjänst var kosackerna. De var nationalister och ville skapa en självständig nation. Kosackerna har alltid räknats som goda krigare, något inte minst Napoleon fick uppleva under sitt katastrofala anfall mot Ryssland 1812.

Kosackerna var traditionellt sett tsarens lojala lätta kavalleri. Många kosacker slogs på de vitas sida under det ryska inbördeskriget och de behandlades därför mycket dåligt av kommunisterna i den nya sovjetstaten. På grund av det närde många kosacker ett hat mot kommunismen. Deras hat och stridsskicklighet fångade snart tyskarnas uppmärksamhet efter anfallet mot Ryssland 1941. Till att börja med rekryterades mindre avdelningar på ”ad-hoc”-basis av lokala tyska ledare.

Allt eftersom ökade mängden och redan i augusti 1941 deserterade en hel avdelning under en donkosackmajor i Röda armén. Major Kononov var en veteran från vinterkriget, partimedlem från 1927 och hade fått ”Röda fanans ordern”. Kononov täckte Röda arméns reträtt med 436:e regementet från 155:e infanteridivisionen. Hela regementet deserterade dock till tyskarna. De lokala tyska ledarna gav honom tillåtelse att rekrytera ett regemente med kosacker. Kononov besökte flera fångläger och rekryterade soldater för att slåss mot Röda armén. Redan i september bestod avdelningen av 77 officerare och 1 799 soldater. Det här blev den första formella avdelningen med beteckningen ”Kosacken Abteilung 102”, som först ändrade namn till Ost Kosacken Abteilung 600 och senare till 5:e donkosackregementet. Hitler, som var negativ till en etablering av enheter med tidigare sovjeter, godkände rekryteringen först i april 1942. Flera kosacker rekryterades och de viktigaste enheterna blev Lehmann- och von Jungschulzregementena i armégrupp Süd samt Platov- och von Wolff-regementena i armégrupp Mitte.

I september 1942 la överstelöjtnant Helmuth von Pannwitz fram förslaget om att etablera en hel division. Han var en tysk kavalleriofficer som hade lett kosacker tillsammans med rumänska kavallerienheter. Han hade uppnått goda resultat och etablerat ett gott förhållande till kosackerna. Förslaget godkändes och von Pannwitz fick befälet, samtidigt som han befordrades till generallöjtnant. Den 1:a kosackdivisionen etablerades formellt den 4 augusti 1943. Flera kosackavdelningar, inklusive Kononov, Platov, von Jungschulz, Lehmann och von Wolffs regementen, anslöts till divisionen

som fick sin utbildning i Polen. Divisionen organiserades i två brigader (1:a och 2:a brigaden). 1:a brigaden bestod av totalt tre regementen från Don, Kuban och Sibirien. 2:a brigaden bestod också av tre regementen från Kuban, Don och Terek. Varje regemente bestod av sex skvadroner. Dessutom var brigaderna utformade med en artilleriavdelning. Varje brigad hade också ”tunga” skvadroner med fyra 81 mm-granatkastare respektive fyra maskingevär. Divisionen hade även en pansarvärnsskvadron med fem 5,0 cm-kanoner. Tyska vapen och uniformer användes med erövrat ryskt material. Några kosacker föredrog sina traditionella uniformer från tsartiden. Divisionen bestod till största delen av tidigare sovjeter och språket som användes var ryska. Veterinärer, några specialister och stabspersonal var tyska. Varje regemente bestod av cirka 2 000 man, därav cirka 160 tyska. Andra mindre enheter fortsatte som självständiga stödenheter till de tyska styrkorna och till partisanstrider bakom fronten.

Divisionen skickades först till Frankrike för ockupationstjänst. Kosackerna ville dock slåss. De skickades därför i september 1943 till Kroatien för att strida mot Titos partisaner. Den tyska strategin var att använda tidigare sovjeter på andra ställen än östfronten. Divisionen var effektiv och man beslutade att etablera ännu en kosackdivision (2:a kosackdivisionen) mot slutet av 1943. De två divisionerna utformades tillsammans med andra avdelningar som XIV:E kosackkåren. Kosackerna fick med tiden äntligen möta sin huvudfiende Röda armén när ryska och bulgariska styrkor anföll in i Jugoslavien. Under 1944 inrättades flera infanteridivisioner som en del av den här kåren.

I slutet av 1944, medan en tredje division höll på att etableras, knöts kåren till SS med det formella namnet XV KosakenKavallerie-korps. Övergången till SS var bara av administrativt slag. Soldaterna behöll sina grader och uniformer. Kosackerna slogs i en desperat strid mot en allt mäktigare fiende, samtidigt som de drog sig västerut. Den 9 maj 1945 överlämnade 1:a kosackdivisionen sig till de brittiska styrkorna nära Liez i Österrike. Efter avtal mellan de allierade överlämnades alla ryssar i tyska uniformer till Röda armén. De flesta skickades till arbetsläger i Sibirien och alla ledarna avrättades. Von Pannwitz valde frivilligt att följa sina män och avrättades också han.

Även om de flesta kosacker var motståndare till den kommunistiska regimen valde många att vara lojala och slogs som en del av Röda armén. Enligt vissa källor var det cirka 250 000 kosacker som under krigets lopp valde annat och slogs på tysk sida.

"DE LOKALA TYSKA LEDARNA GAV KONONOV TILLÅTELSE ATT REKRYTERA ETT REGEMENTE MED KOSACKER. KONONOV BESÖKTE FLERA FÅNGLÄGER OCH REKRYTERADE SOLDATER FÖR ATT SLÅSS MOT RÖDA ARMÉN. REDAN I SEPTEMBER BESTOD AVDELNINGEN AV 77 OFFICERARE OCH 1 799 SOLDATER."