”DET LÅ­TER IN­TE BA­RA SOM DE­PE­CHE MO­DE. DET ÄR I GRUND OCH BOT­TEN BRA POP­MU­SIK”

Kent - - In­ter­vju - Mar­kus Lars­son

MI­LA­NO. Det är nu el­ler ald­rig.

Nå­gon gång mås­te De­pe­che Mo­de få re­cen­se­ra Kent.

Och när Af­ton­bla­det träf­fa­de synthle­gen­da­rer­na i Mi­la­no fick de änt­li­gen hö­ra Eskilstu­nas fi­nas­te rock­ex­port.

– Det är ... smick­ran­de, sä­ger Da­ve Ga­han.

Kents främs­ta ido­ler De­pe­che Mo­de gör pro­mo­tion i Mi­la­no för en kom­man­de tur­né och ski­va.

Sång­a­ren Da­ve Ga­han är först ut. Det finns många frå­gor, men en av dem är vik­tig och akut:

Har du hört ta­las om det svens­ka rock­ban­det Kent?

– Kent? Hur sta­vas det?

K-e-n-t. Det är ett van­ligt svenskt för­namn. Och de är väl­digt in­flu­e­ra­de av De­pe­che Mo­de.

– Jag kanske har hört ta­las om dem, ja.

Se där.

Da­ve får snabbt en lap­top i fam­nen och får sit­ta och tit­ta på ett Youtu­be­klipp där ett ungt Kent gör en co­ver på De­pe­che Mo­des ”Strip­ped”. Fram­trä­dan­det är från den gam­la pratsho­wen ”Sen kväll med Lu­uk” på TV 4.

Da­ve Ga­han är tyst och lyss­nar. Och lyss­nar. Och lyss­nar.

Och sä­ger:

– In­tres­sant. Det där är ett tungt riff. Bra gi­tar­rer. Det är all­tid hed­ran­de när and­ra tol­kar ens mu­sik. Och det är in­tres­sant hur de i så fall lyss­nar och upp­fat­tar sa­ker och ting. Det här lå­ter rätt pop­pigt i mi­na öron. Men för mig är lå­ten rik­tigt mörk och de­spe­rat, i al­la fall som vi spe­la­de in den. Men visst. Det är... smick­ran­de.

Da­ve lyss­nar li­te till.

– Ah, jag vän­ta­de mig ett gi­tarr­so­lo där.

Lå­ter det ok?

– Det är helt ok. Jag hör ju den sång­en på ett sär­skilt sätt. Till och med när John­ny Cash gör ”Per­so­nal Je­sus” är det skru­vat att hö­ra en an­nan röst sjunga det som jag har spe­lat in. Jag kän­ner

di­rekt att, typ, så där ska du in­te gö­ra med den där lå­ten (skratt).

Jag fat­tar.

– Men jag öns­kar dem all lyc­ka. Det är in­te lätt att va­ra i ett band. Det kan va­ra väl­digt kom­pli­ce­rat.

Li­te se­na­re får även Mar­tin Go­re och An­dy Flet­cher lyss­na på Kent och sing­eln ”Ingen­ting” från al­bu­met ”Till­ba­ka till sam­ti­den”. Mar­tin: Det här lå­ter och ser be­kant ut (skratt).

Läg­ger ni mär­ke till någ­ra tyd­li­ga in­flu­en­ser?

Mar­tin: Jag tyc­ker att vis­sa ac­kord­följ­der i re­fräng­en är rätt spän­nan­de. Det på­min­ner li­te om De­pe­che Mo­de. An­dy: Det är en bra låt.

Mar­tin: Och vi­de­on är ... in­tres­sant. Ja, de gil­lar verk­li­gen häs­tar. Mar­tin: Ye­ah. Det är rätt bra. An­dy: Var­för gör de en av­skedstur­né?

De tyc­ker väl in­te att de kan ta ban­det och mu­si­ken läng­re än vad de har gjort.

An­dy: Hm. Hur många per­so­ner är det i ban­det?

I dag? Fy­ra.

An­dy: Hm.

De för­sök­te fak­tiskt att sat­sa ut­om­lands men det fanns ett li­tet pro­blem – det fanns re­dan ett De­pe­che Mo­de. Mar­tin: He he he.

Så kan det gå.

Mar­tin: Men det lå­ter in­te ba­ra som De­pe­che Mo­de. Det är i grund och bot­ten bra pop­mu­sik.

Är det nå­got som du kan tän­ka dig att lyss­na mer på?

Mar­tin: Ha ha ha.

Med­lem­mar­na i De­pe­che Mo­de träf­fa­de jour­na­lis­ter­na i Mi­la­no – då pas­sa­de Af­ton­bla­dets Mar­kus Lars­son på att få en Kent-re­cen­sion av ban­det. Ett ungt Kent tol­kar De­pe­che Mo­des ”Strip­ped”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.