Backa Teater presenterar 2024-2025

Ett pampigt och musikaliskt äventyr genom vansinnets historia. En snabb och svängig dialog om ordens betydelse och vänskapens lagar. Dessutom ett lekfullt laborerande om vår upplevelse av tid. Nu presenteras spelåret 2024-2025 på Backa Teater.

Först ut är Vansinnet, i regi av Helle Rossing, som tar med oss på en svindlande tidsresa i sökandet efter själens rymd. Premiär 20 september. Därefter regisserar Lars Melin Teorier om människan – en reflekterande pjäs om vår relation till orden och dess betydelse. Urpremiär 4 december. Till våren är det i stället hög tid att tänka på tid. Hur lång är egentligen en minut? Detta utforskar Iggy Malmborg tillsammans med ensemblen i föreställningen Mot slutet. Urpremiär 28 februari.

– I årets repertoar sträcker vi oss från de inre existentiella frågorna till de evigt filosofiska funderingarna. Hur kan man få vara den man är? Går det att finna gemenskap genom ordet? Vad är upplevelsen av tid? Det blir tre väldigt olika föreställningar med den gemensamma nämnaren att alla tar upp stora frågor, utan att nödvändigtvis ge svar. Precis så tycker jag att bra teater ska vara. Jag önskar att spelårets föreställningar ska skapa en slags inre kreativ frustration hos publiken som bär långt. Att de ska bli inspirerade att tänka i nya banor och fantisera om en ny möjlig värld, berättar Backa Teaters konstnärliga chef Lars Melin.

Vansinnet

En resa genom själens rymd, Premiär 20 september.

Runt Elvira blir det ofta kaos. Att fokusera på tråkiga saker är omöjligt och ilskan över att inte bli förstådd tar lätt över. När skolkuratorn berättar att hon kanske ska få en resursperson rasar väggarna in. Det hon har varit så rädd för är alltså sant. Hon är galen. När det känns som ensammast uppenbarar sig en figur från det förflutna som tar med Elvira på en svindlande tidsresa. Här får hon träffa de som genom historien har kallats vansinniga. Alla dårar, galningar, sinnesslöa och rubbade. Melankoliker och hysterikor. Människor som samhället på olika sätt försökt begränsa, behandla eller spärra in. Vansinnet är skriven av dramatikern Hanna Nygren och regissören Helle Rossing och baseras på Michel Foucaults idéer om hur synen på psykisk hälsa har förändrats över tid. I framtagandet av föreställningen har samtal med barn, föräldrar, skolpersonal, psykiatriker och psykologer varit centralt.

– Ju mer vi jobbade, desto tydligare blev det hur viktigt det är att vi pratar om de här ämnena. Att så många barn och unga mår dåligt idag är ett enormt samhällsproblem. Det finns en tendens att prata om det som ett mysterium i stället för vad det egentligen är: en konsekvens av de förutsättningar som möter barn idag. Det är lättare att peka ut fel på en individ,

och försöka korrigera, än att behöva inse att hela systemet borde förändras, säger Hanna Nygren. Föreställningen vrider och vänder på begreppen normalitet och galenskap i ett pampigt, humoristiskt och musikaliskt äventyr genom fängelsehålor, tortyrkammare, mentalsjukhus och häxbränningar.

– Det som anses normalt idag kan ha betraktats som total galenskap i en annan tid, och det vi kallar vansinne nu kan mycket väl vara en önskvärd egenskap i rätt sammanhang. Det finns oändligt många sätt att vara människa på och vad som anses normalt förändras hela tiden. Jag hoppas att den som ser föreställningen och känner igen sig själv, eller någon i sin närhet, ska gå därifrån och vara mindre ensam, säger Helle Rossing. Helle Rossing tog examen i regi på Stockholms konstnärliga högskola 2019 och har sedan dess arbetat med flera av Sveriges stora institutionsteatrar så som Malmö Stadsteater, Helsingborgs Stadsteater och Uppsala Stadsteater. Hon intresserar sig särskilt för att ta sig an verk som kritiserar rådande samhällsstrukturer. Vansinnet blir Rossings första föreställning för Backa Teater.

Teorier om människan

Om du inte kan sätta ord på det, vem kan? Urpremiär 4 december. Från 14 år.

Går det att prata med varandra när orden lägger sig i drivor över det som vill bli sagt? Är en tyst gemenskap möjlig när tigandet används för att gömma det som borde sägas? Och vem kan höra när allas inre skrik överröstar varandra?

I spelårets andra premiär regisserar Lars Melin, konstnärlig chef på Backa Teater, Teorier om människan – en reflekterande pjäs om ordens betydelse och vänskapens lagar.

– Ibland möter man en text som slår an något starkt i en, något ogripbart och berörande. Så var det med Bererket Hailemariams debutpjäs. Direkt när jag läste kände jag att det här måste jag regissera och att den skulle passa Backa Teaters publik så väl. Det är en pjäs om att försöka hitta sitt sammanhang. Om att genom orden försöka finna gemenskap i sin existentiella ensamhet. Den har dessutom en vardaglig finurlig humor som jag älskar, säger Lars Melin. Berättelsen kretsar kring Sami, Hermon och Josef. Sami försöker, försöker och försöker igen, men orden räcker inte längre till. För Josef tar rädslan över. Han använder alla ord förutom de som egentligen behöver sägas. Och Hermon, hon jagar sanningen när hennes verklighet smulas sönder av de andras högljudda tystnad.

I en snabb, rytmisk och svängig dialog avhandlas allt från sorg, kärlek, lojalitet och ensamhet till vem som är svensk hiphops främsta poet. Men när det till slut krävs det största modet för att yttra de minsta orden – vad händer då med vänskapen?

Lars Melin är konstnärlig chef på

Backa Teater och har lång erfarenhet av scenkonst för barn och unga. Han har tidigare även varit konstnärlig ledare och teaterchef på Smålands Musik och Teater i Jönköping och konstnärlig chef på Regionteater Väst. Han regisserade senast Lyckliga i alla våra dagar på Backa Teater våren 2023.

Mot slutet

Hur lång är en minut? Urpremiär 28 februari.

Från 6 år.

Det sägs att tiden är relativ. Ibland går den så fort att vi knappt hinner blinka, ibland känns en sekund som

en evighet. Hur kommer det sig egentligen? Varför flyger tiden iväg när vi leker och har roligt? Varför är vissa jämt i tid och andra alltid sena? Varför känns det som att livet går oändligt långsamt när vi längtar efter att växa upp, men alldeles för snabbt när vi fruktar att bli äldre?

I Iggy Malmborgs första produktion för Backa Teater djupdyks det i frågan om tid och mer specifikt – hur lång är en minut? I en växelverkan mellan intensitet och vila, roligt och tråkigt, våldsamt och ömt, sång och tystnad laboreras det minutiöst med minuten och allt vad den rymmer – och inte rymmer.

– Det här är min första produktion för en yngre publik, vilket är pirrigt och lite skrämmande. Men tiden, eller upplevelsen av tid, är en tematik som tycks ge samma upphov till förundran och ja, irritation skulle man kunna säga, oavsett ålder. Därför ger vi oss in i det här arbetet med samma ambition och krav på komplexitet som i alla mina andra produktioner, säger regissören och dramatikern Iggy Malmborg.

Mot slutet är en utforskande, varm och skruvad föreställning som leker med vår upplevelse av tid. Tiden som varken kan pausas eller spolas tillbaka, bara gå framåt. Maktlösa kan vi erfara hur klockan hamrar på; sekund för sekund och minut för minut, mot slutet. Men går den kanske att manipulera?

Iggy Malmborg gör föreställningar som engagerar sig i att ta isär teatersituationen och kritiskt analysera dess separata element, ofta med hjälp av psykoanalysens tanketradition. Malmborgs arbete presenteras regelbundet runt om i Europa och i höstas kunde göteborgarna se hans föreställningsserie Försök #1-3, särskilt producerad för Göteborgs Stadsteater.