Häckner: ”Jag hatar ordet mångsysslare”
Kungälv: Lite standup, lite visor, lite trolleri, lite humor, lite svärta och mycket spontanitet. När Carl-Einar Häckner tar med sin föreställning ”I för långt borta land” till Mimers hus på fredagen vet man aldrig hur det slutar.
Att intervjua Carl-Einar Häckner är ungefär som ovan ingress. Samtalet pendlar snabbt mellan pizzor i Napoli till publiken i Alvesta, skratten är många, emellanåt blir det allvar och helt plötsligt – liksom mitt i en mening – börjar han spela ett stycke på piano:
– Jag håller på att öva in en låt som heter ”Consultation” av Franz Liszt. Piano är ett element som jag vill ha in mer i det jag gör. Jag hoppas att jag gör en ny föreställning till hösten, om jag klarar det. Gör jag det? Jo, men det gör jag nog. Den här föreställningen har ju gått jättebra. Jag gnetar på och folk kommer och tittar, trots att jag inte är så mycket i blickfånget längre.
Men nu är det snart slut med ”I för långt borta land”, berättar han:
– Detta blir det näst sista giget, för alltid, Jag har kört den mer än 100 gånger, överallt i Sverige. Hur skulle du förklara föreställningen för någon som inte har koll?
– Det är fängslande underhållning där jag blandar humor med trolleri och visor samtidigt som det är en teaterföreställning med en tydlig teatral berättelse. Mycket är riktat mot publiken, det blir mycket spontanitet blandat med standup.
Så det blir mycket snack med Mimers-publiken?
– Ja, hela tiden. Förutom när jag kör visorna. Jag jobbar så, mot publiken. ”Den Mångrutade flickan” är med också, lite i början, i slutet och i mitten lite grann. Däremellan är jag mig själv.
Men finns det någon röd tråd genom de två timmarna?
– Det beror på vem man är. Om man är 65-årig gubbe eller 39-årig frånskild kvinna. Jag tillåter publiken att välja själv, jag definierar inte föreställningen. Då kan alla förstå.
Carl-Einar Häckner är faktiskt född på Kungälvs Lasarett och bodde sina två första år i Nol. Nuförtiden har han ingen direkt anledning att besöka Kungälv mer än på fredagen, men annat var det på det glada 80-talet.
– Jag hade några av mina första gig som 15-åring på Fars hatt. Bernard Ekman som ägde det då hade sett mig trolla någonstans och tog dit mig varje söndag. Jag åkta ofta taxi dit från Gårdsten, det kostade säkert 200-300 spänn. Där gick jag omkring sedan i smoking, fluga och kråsskjorta och bordtstrollade för gästerna.
Du har trollat i över 40 år, måste man underhålla det för att det ska sitta?
– Det sitter, men om du ska lära dig nya grejer så måste du slipa på dina moves. När det var ofrivillig paus i världen under 2020 fick jag plötsligt ett jävla behov att trolla. Jag ville hitta tillbaka till den enorma lyckan som trolleriet innebar, det är en bra plats att vara på. Ingen kritik, bara wow. Det är så kul att trolla bort mynt!
På din hemsida står det ”Trollkarl, underhållare och komiker, clown, stand-upcomedian, författare och musiker”. Du är verkligen en riktig ...
– Mångsysslare, jag hatar det ordet. Använd hellre artist. Men om jag blir upptryckt mot en vägg och måste välja så kallar jag mig nog trollkarl. Under 30 år skrev jag även krönikor i Dagens arbete, det är det tyvärr slut med nu. Det är samma sak med GP, där skrev jag krönikor i nästan 20 år innan de ringde och sa att det var slut.
Men du, vi söker krönikörer till Kungälvs-Posten, kan det vara någonting?
– Ja, kanske, bara man får någonting betalt. Det är sån jäkla frihet att skriva krönikor, jag saknar det på ett sätt. Men kanske det är bra att sluta och gå vidare med andra saker? Jag ska ju göra en ny show nu. Om jag orkar.
”Carl-Einar Häckner I för långt borta land” spelas på Mimers hus fredagen den 8 mars kl. 19.00. Arrangör är Kungälvs teaterförening.
"Jag ville hitta tillbaka till den enorma lyckan som trolleriet innebar, det är en bra plats att vara på. Carl-Einar Häckner