Marstrandsseglarens okända vänskap med Kennedyfamiljen
Kungälvs meste mästare Håkan Erneborn har elva SM-segrar i både segling och boxning. Seglandet tog honom till Newport och America’s cup, där han blev vän med Kennedyfamiljen. – Jag hemlighåller mycket, säger han.
Från villan på Koön byggd 1969 är det ingen havsutsikt. Det var därför som hörntomten bara kostade 13 900 kronor när Håkan köpte den, berättar han. I dagens penningvärde motsvarar det runt 150 000 kronor.
– Då var Marstrand en egen kommun och stad och när jag inte fick låna pengar av banken i Marstrand så vände jag mig till Kungälv, och det gick bra. Det är en bra tomt. När det blåser syd-sydvästlig vind så skyddar berget här, säger Håkan och pekar.
Huset är inrett i marin stil med mässing, teak och andra havsrelaterade detaljer. På väggarna hänger tavlor, en del är Håkans egna verk.
– Men jag målar ingenting idag, det hinner jag inte. Jag golfar tre dagar i veckan och tränar på Havshotellet tre dagar i veckan. Och så har jag ju mitt terapiarbete i garaget, så det är fullt upp, säger den nyblivne 80-åringen.
Terapiarbetet som han
pratar om är symaskinerna och de stora borden som är intryckta i garaget. Håkan är segelmakare i grunden, men nu han har slutat jobba. Säger han i alla fall. Håkan är född i Stockholm men flyttade som treåring till
Marstrandsön där han gick i skola, jobbade och sysslade med fritidsaktiviteter. Han spelade ishockey och fotboll – från början i Marstrands IFK, sedan IK Zenith och därefter Dyrön.
– Man gjorde allt möjligt. Och det var inte tal om att föräldrarna skulle vara med, utan man skötte sig själv, berättar Håkan.
I början av 1960-talet bestämde han sig för att också testa boxning och gick med i Hisingens boxningsklubb. Tränaren hette Nisse Blomberg. Ja, samma Nisse som några år tidigare hade tränat Ingemar ”Ingo” Johansson till en världsmästartitel.
Det visade sig att Håkan hade talang och han vann både en SM-titel och blev uttagen till juniorlandslaget.
– Men det var kämpigt att åka från Kungälv, till Marstrand och till Göteborg varje dag, säger han.
Så det blev
ingen proffskarriär som boxare, men några år senare skulle istället seglingskarriären ta fart ordentligt. I mitten av 1970-talet blev Håkan handplockad till teamet som skulle ha hand om seglen på båtarna i Ame- rica’s cup.
– Så då slutade jag min verksamhet på Marstrand och började jobba på företaget Pelle P i Göteborg. Vi gjorde seglen till alla de båtarna. Vi började 1975, var med 1980 och jobbade för australiensarna 1983. Så det är några år, berättar Håkan.
1977 kanske var lite extra spännande år. Håkan tar fram några gamla fotografier och visar en stor och pampig villa vid vattnet, följt av en bild på ett till synes glatt och brunbränt kompisgäng.
– Det där är jag, och det där är Jacqueline, säger Håkan och pekar på personerna längst till höger i bilden.
– Kennedy, alltså. Och där är Caroline och Jacquelines mamma, säger han och pekar vidare på fotografiet.
Håkan tillsammans med
bland andra Pelle Pettersson hade sin bas på familjen Kennedys sommarställe och blev där goda vänner med den ikoniska presidentfamiljen. Svenskarna blev bjudna på fester till höger och vänster.
– Vi var dansanta och roliga, de amerikanska herrarna satt mest i ett hörn. När vi hade fått ett par gin och tonic
under näsan så blev det extra kul, säger Håkan och skrattar.
Här vill man ju så klart veta mer. Hände det något spännande på festerna med den amerikanska 70-talssocieteten? Men Håkan tar inspiration från boxningen och duckar frågorna.
– Det är så många som har ryckt i detta men jag hemlighåller mycket. Det säger Pelle också, vi ska nog inte släppa ut för mycket, säger han och visar kuvertet till ett brev skrivet till honom från Kennedyfamiljen. Vad som står i det vill han inte svara på. Höll du och Jaquline kontakten?
– Ja, i och med att vi bodde där och umgicks och hjälpte varandra så blev det så. På den här bilden så hade hon med sig ett par shorts som hon ville att jag skulle laga, säger Håkan och pekar på klädesplagget som hon håller i handen.
Efter några vändor
fram och tillbaka över Atlanten var Håkan tillbaka på svensk mark för gott och där fortsatte han med seglingen som proffsseglare fram till början av 2000-talet. Totalt skulle det bli tio svenska mästerskapsguld i olika klasser.
– Man hade ju pressen på sig. De tyckte ju att eftersom man sysslade med segelmakeri så skulle man vara bra på att segla också, säger Håkan.
Han fortsatte med
segelmakeriet i det egna företaget ett tag till efter alla mästerskap, men det fasades ut mer och mer i takt med att importen av fabrikstillverkade segel ökade. Enligt Håkan är hantverket på väg att dö ut och det är därför det är så svårt för honom att släppa det helt.
– Jag har en kompis som sa att ”Vi kan inte ha det så här i Marstrand. Vi kan inte vara en seglarmetropol som inte ens kan serva seglen. Håkan, du kan inte sluta. Nu vränger du ur garaget och sätter in några symaskiner”.
Och så blev det också.
– För tänk dig själv om det blir en reva i seglen för någon som seglat hit långväga. Då ringer de till mig och frågar om hjälp, och självklart hjälper jag till. De blir så tacksamma. Det är det som gör det svårt att sluta, säger Håkan.