Frida A. Zetterström: Champagnefrukosten startar dagen – och sätter punkt
Traditionsenlig skärmmössa och mörkblå finkostym är redan inköpta och väntar i garderoben. Det är den allra första kostymen han äger, och det känns symboliskt rätt att det är just till det här tillfället som den införskaffas. Nu-är-12års-pluggandeöver-kostymen alltså. Den som skall bära honom genom den där dagen som det längtas så väldigt mycket till. Stora H tar studenten från Mimers gymnasium om knappt två månader och mycket kretsar kring det magiska datumet 5:e juni hemma hos oss just nu.
Att ta studenten är onekligen en milstolpe i livet. Både för studenten i fråga, och för oss som familj. För första gången står han efter examen inför total frihet att välja själv vad han skall göra med sin tid, hur han skall tillbringa sina dagar, vad han skall fylla sin tillvaro med. Men det innebär också för första gången ett totalt ansvar för vägval och tillvaro. Och för första gången står vi som familj inför det faktum att vi faktiskt inte alls vet vart hans vägar kommer bära honom på vardagarna. Efter att i 12 år ha följt strömmen till först Fontin, sen Thorild och nu Mimers, är framtidens stigar snirkliga och okända.
Av förklarliga skäl tänker jag tillbaka en hel del. Jag minns den hissnande, befriande känslan från min egen student. Insikten att det inte längre fanns några prov, inlämningsuppgifter eller uppsatser att plugga inför gjorde att oket av prestationskrav, om än tillfälligt, lyftes från mina axlar och jag minns en lätthet i sinnet. Jag minns det som att känslan var att världen låg vidöppen framför mig. Och det gjorde den ju faktiskt.
Den 5:e juni inleder vi med att ha klassens champagnefrukost hemma hos oss, och jag är prick hur glad som helst för det. Med viss risk för nostalgiskt förskönande filter över mina minnen tänker jag tillbaka på alla födelsedagskalas med fiskdamm, glasstårta och snurra flaskan med alla klasskompisar i ring på golvet, som vi har haft här hemma genom åren. Det här blir liksom finalen i den kalas-serien även om flask-snurrandet kanske blir lite 2.0 den här gången.
Och medan stora H fokuserar lite på att avsluta studierna, och ganska mycket på vilka fester som skall avverkas, så planerar vi mat till bjudningen, vilken bild vi skall ha på skylten, bokar tält till mottagningen och skickar ut inbjudningar till släkten. Och jag älskar det faktum att fira studenten inte är något man gör i en handvändning. Tack och lov för det. För jag vill liksom dra ut på det här ögonblicket lite, lite till.
Jag älskar det faktum att fira studenten inte är något man gör i en handvändning. Tack och lov för det. För jag vill liksom dra ut på det här ögonblicket lite, lite till.