Funkisfamiljerna måste få avlastning
När jag engagerade mig politiskt var det för att flera av mina barns vänner som behövde särskilt stöd i skolan inte fick det. Under det senaste året har jag träffat familjer med barn som kommer att behöva stöd hela livet och som ännu inte får det.
”Funkisföräldrarna” och FUB har gett mig insyn i hur det är att vara del i en familj där en eller flera har funktionsnedsättning. Hur det påverkar hela familjen, hur svårt det är att hitta tid för återhämtning, hur svårt det är att arbeta heltid, hur överrepresenterade skilsmässorna är i dessa familjer och hur tungt det är att bära oron att ens barn inte får det stöd som barnet har rätt till.
Jag har läst ”funkisföräldrarnas” insändare och sommarens artiklar om det som inte fungerar som det ska i kommunens verksamheter, jag har också fått berättat för mig hur mycket sämre flera personer med funktionsnedsättning fått det då stora besparingar har gjorts. I Kungsbacka har vi medborgare som behöver och kommer att behöva stöd hela livet. Vi måste hitta lösningar så att dessa personer har boenden och stöd de har rätt till. Vi måste värna dessa familjer så att de får avlastning så att de har möjlighet till arbete, vila och återhämtning.
Två fraser som jag fått till mig under den tid då jag mött föräldrar till barn med funktionshinder är ”jag hoppas att mitt barn dör före mig” och ”för andra ungdomar börjar livet efter studenten, för mitt barn slutar det”. Vi måste skapa en tillvaro för dessa familjer som gör att dessa fraser aldrig ska behöva yttras. Socialdemokraterna har lagt förslag om satsningar på ökad personaltäthet och återskapande av verksamheter som aldrig borde tagits bort under den senaste mandatperiodens besparingar. Detta ser vi som ett första steg mot en rimligare tillvaro för våra invånare med funktionsnedsättning.