Emma ryckte ut till grannkommun – för att rädda livet på andungar
Kungsbacka/Jonsered: Förbipasserande såg andungar som kämpade för sitt liv vid dammen i Jonsered och gjorde ett inlägg på sociala medier. Då blev det fart. Såväl djurambulans som frivilliga ryckte in. – Jag såg inlägget på Facebook och tänkte ”shit, ingen kommer att göra nåt”, säger Emma Cederquist, som direkt lämnade hemmet i Kungsbacka för att hjälpa till.
Dramat utspelade sig vid Jonsereds fabriker på onsdagseftermiddagen den 1 maj. Förbipasserande fick då syn på elva små andungar och deras mamma som var fast i strömmen som rinner ner mot den gamla kraftverksdammen.
”Det verkar inte finnas något sätt för djur att ta sig upp. De klarar inte simma mot strömmen heller”, skrev författaren till ett inlägg i gruppen Jonsered på Facebook.
Inlägget fick spridning och snart fanns det de som reagerade. Sofia Eriksson, chaufförsvolontär på Djurambulansen, var en av de som snabbt skred till verket.
– Jag befann mig i Alingsås men åkte direkt, berättar hon.
En annan som såg inlägget, och agerade kvickt, var Emma Cederquist från Kungsbacka.
– Jag såg inlägget på Facebook och tänkte ”shit, ingen kommer att göra nåt”, säger hon.
Emma Cederquist satte sig således i bilen och körde från Kungsbacka till Jonsered.
– När jag kom fram såg jag ingen först, så jag letade och hittade Sofia, berättar hon.
Väl på plats fick de även hjälp av Joseph Sandwing, som råkade befinna sig på platsen. Och nu började kampen mot både strömmen och klockan.
– Vi slet i en och en halv timma. Så fort vi närmade oss ungarna så simmade de iväg, berättar Sofia Eriksson.
Hon fortsätter:
– Och mamman ville inte lämna dem, men hon kunde inte göra så mycket. De försökte simma uppåt längs strömmen men de orkade inte så långt och drev till slut tillbaka igen. De som var tröttast satt på mammans rygg, säger hon.
När tidningen kom till platsen var det en trött men glad Sofia Eriksson som satt inne i ambulansen och pustade ut samt drack stora klunkar ur sin vattenflaska.
– Det här var riktigt svettigt, säger hon och skrattar.
– Det här är ju dessutom ett avspärrat område, men vi kunde inte vänta på tillstånd att få komma in, fortsätter Sofia Eriksson.
Hon förklarar att de till slut fått upp varenda en, men att det tagit sin tid.
– Vi lyckades till slut fånga in dem en och en med våran långa håv. Så nu har vi släppt tillbaka allihop i lugnare vatten, nu är de tillsammans med mamman igen, berättar hon.
Sofia Eriksson tar upp telefonen och visar ett filmklipp där de glada och lättade andungarna hoppar ur en låda och sprattlar ner till vattnet där mamman väntar.
– Vi slet verkligen. Alla slet. Alla gjorde en riktig hjälteinsats, säger Sofia Eriksson.
När tidningen når Emma Cederquist på telefon har hon precis kommit hem.
– Alltså ja, vi var tre svettiga och glada människor efter detta. Herregud, vi sprang som tokar, berättar hon.
Så det var värt resan?
– Helt klart värt, man måste ju hjälpa djuren.
Har du gjort nåt liknande förut?
– Ja, flera gånger. Jag har varit med och räddat både ugglor och andra djur. Det har nästan blivit lite som en hobby. Man måste ju göra sin plikt, säger en glad Emma Cederquist.