Efter dödsfallet: Polisen slutar köra efter mopeder
Polisen vågar inte längre följa efter mopeder sedan 16-årige Alexander Storåkers dödsolycka för drygt ett år sedan. Samtidigt pressar allmänheten polisen att stoppa buskörningen.
Efter Alexander Storåkers dödsolycka har polisen i Lerums kommun slutat följa efter trimmade mopeder. Enskilda poliser är rädda för att göra fel, och direktiven uppifrån är tydliga. Samtidigt växer pressen från allmänheten på polisen att sätta stopp för buskörningen i kommunen.
Alexander Storåker styrde in sin moped på gångvägen bakom Vattenpalatset, med den vitmålade polisvolvon framdundrande tätt bakom sig. Så i en uppskattad hastighet på omkring 70 kilometer i timmen körde den 16-åriga pojken omkull, for in med huvudet i en lyktstolpe och dog ögonblickligen. Kompisen som satt där bak landade på marken bredvid och klarade sig med lindriga skador.
Det har gått över ett år sedan dödsolyckan skakade om centrala Lerum, tisdagseftermiddagen den 12 maj i fjol. Men händelsen har fått kraftiga efterspel, både i Lerums kommun och till viss del även i hela Sverige. Enorma mopedkaravaner har vid två tillfällen kört igenom Lerums kommun för att hedra pojken, och hans närstående har tagit strid mot kommunen för att få behålla minnesplatsen där olyckan ägde rum – något som lett till en känslosam debatt på LT:s insändarsida.
Nu berättar Lerumspolisen
Niklas Lindroth att polisen har slutat köra efter mopeder, som en direkt följd av dödsolyckan och dess juridiska släptåg. Orsaken är att man inte längre vet vad man får lov att göra.
– Det har påverkat oss på det sättet att mopeder som inte stannar frivilligt har vi inte möjlighet att följa efter, så som det ser ut just nu. Rättsläget där är lite komplicerat. Men det ska ju prövas nu till hösten och då får vi se var det landar i: Var gränsen går för vad som räknas som ett stoppförsök och som ett förföljande, säger han.
Att ni har slutat köra efter mopeder, beror det på direktiv uppifrån eller beror det på att man som enskild polis är rädd för att göra fel?
– Både och. Man är både rädd och vi har fått det ovanifrån.
Nästa månad hålls rättegången mot den polisman som satt bakom ratten under efterföljandet av Alexander Storåker. Efter en rigorös och utdragen utredning åtalades han i våras för vållande till annans död och tjänstefel. Åklagaren menar att Alexander Storåker aldrig hade dött om polismannen inte hade kört efter honom in på gångvägen den dagen, men också att polismannen inte hade lagligt stöd att jaga efter pojken.
Beslutet att åtala
polisen kom dock oväntat för en del. Johan Lundberg, lokalpolisområdeschef i Alingsås, har tidigare berättat för LT att efterföljandet av Alexander Storåker inte är något unikt. Det är däremot unikt att det slutar i ett dödsfall.
Är det inte speciellt att man följer efter på en sådan grusväg på det sättet som de verkar ha gjort här, enligt åtalet?
– Jag kan inte säga att det är jättespeciellt. Vi har våra motorcyklar ute och rullar, och våra bilar, sedan måste man alltid ha behovs- och proportionalitetsprincipen med sig i det. Men det är sådant som händer i vår verksamhet, sa han.
Enligt polisens föreskrifter
får polisen inte förfölja en oskyddad trafikant (FAP 1041, paragraf 9). Undantaget är om det finns misstanke om grovt brott, eller om den flyende på annat sätt visat sig särskilt farlig för andra människors liv eller hälsa. Men även då ska polisen vara särskilt försiktig i sitt förföljande, på grund av ”förarens och eventuella passagerares utsatta läge”. Vad som närmare menas med ”särskilt farlig” nämns inte bland paragraferna.
Även vad som utmärker ett förföljande är omtvistat – vilket också varit en av de springande punkterna under rättsfallet. Det finns en tydlig beskrivning av vad ett förföljande är bland föreskrifterna, men det verkar samtidigt tidigare ha funnits ett visst godtagbart utrymme för tolkning när lagen har omsatts i praktiken. Polischef Johan Lundberg från i våras:
– Så här jobbar svensk polis. Nu i det här fallet så får rätten avgöra vad det var som var rätt och fel, och det vill jag inte gå in på, men att polisen kommer att fortsätta att jobba med trafik, ja, det kommer vi ju att göra. Och vi kommer säkert att ha ett kortare efterföljande på sådana som inte stannar också, annars kan vi ju lika gärna lägga ner mycket av den verksamheten.
Vad man däremot utan några uppenbara tvivel får göra som polis, är ett stoppförsök. Men så länge det förblir oklart var gränserna går för vad som räknas som ett förföljande, och vad som räknas som ett stoppförsök, avstår polisen alltså helt och hållet från att köra efter trimmade mopeder.
Upplever du att det finns mopedförare som känner till detta?
– Ja, vi har ungdomar som aktivt söker upp oss och provocerar och kör på bakhjulet, säger Niklas Lindroth.
Det finns en utbredd förväntan på polisen att sätta stopp för trimmade mopeder i kommunen: Det vanligaste klagomålet Lerumspolisen får ta emot berör mopedkörning, berättar Niklas Lindroth. Flera Lerumsbor som LT pratat med bekräftar den bilden, där många vittnar om farliga vansinnesfärder, andra om sömnstörningar om nätterna.
– Antingen står de och sladdar eller så tutar de väldigt mycket, och så låter trimmade mopeder väldigt illa. Det går inte att ha sitt fönster öppet. Jag har haft svårt att sova om nätterna, säger en boende i centrala Lerum som vill vara anonym.
– Det är bara en tidsfråga innan någon kör på ett utspringande barn, säger en annan.
LT har pratat med en grupp pojkar i 15-årsåldern som kör trimmade mopeder. Undertecknad får inledningsvis försäkra gruppen om att LT inte är civilpolis.
– Du är väl inte en sådan där civilpolis va?
Många känner sig störda av att ni kör vårdslöst. Hur tänker ni om det?
– Vadå, att vi kör om folk på vägarna och så? Det hade ju lika gärna kunnat vara en motorcykel som körde om dem, så vitt det berör dem. Jag fattar inte, säger en av pojkarna.
En del tycker att det låter högt med trimmade moppar också. Kan ni förstå att vissa känner sig störda?
– Låter trimmade mopeder mer än otrimmade? frågar en pojke skämtsamt.
– Ja, det gör de, svarar en av hans kompisar tillrättavisande.
– Jo, vi förstår så klart. Vi förstår det, fortsätter han sedan. Så är det tyst en stund. – Men det är kul att köra fort, säger då en annan pojke.
Ett skratt sprider sig i gruppen.
Polismannen som står åtalad förnekar brott. Så här skrev hans advokat, Erik Pousard, i ett mejl till LT i våras:
”Något förföljande, i rättslig mening, har inte förekommit enligt vår uppfattning. Ett försök att stoppa mopeden har gjorts och patrullen har gjort sig till känna såsom varandes poliser i ett civilt fordon”.