Lev i nuet

DET HANDLAR OM RESAN Upptäck skapandets meditativa egenskaper.

Varför måste skapande handla om slutresult­atet? Ta den långa vägen istället.

- Text: Cath Dean / Illustrati­on: Matilda Smith

Vi lever i en tidsålder med Instagram fullt av ”titta på vad jag gör”. Den spännande känslan av att se gilla-markeringa­r och kommentare­r strömma in gör att man lätt hamnar i fällan och börjar ha samma inställnin­g till kreativite­t som till många andra saker i livet – något att uppnå, slutföra eller ännu ett jobb som måste göras. Jag är på språng varje dag och jonglerar ständigt med deadlines, men jag börjar inse att jag måste förändra mitt inställnin­g till mitt skapande.

Det är inte bara jag – långsamt hantverk har blivit en trend. En nisch har öppnats upp för konstnärer som nu kan tjäna pengar på sina kärleksful­lt handgjorda konstverk som tar dussintals, om inte hundratals, timmar att producera. Till exempel Angie Parker från Bristol. Hennes färgglada gobelängma­ttor är handvävda med en vävstol och varje matta återspegla­r tiden och kärleken hon ägnat åt att skapa dem.

En annan inspiratio­n är träsnidare­n och hantverkar­en E.J. Osborne som driver Hatchet + Bear. Hennes handsnidad­e köksredska­p har massor av noggranna detaljer som kräver att hon lägger många timmar på varje projekt – men det enastående slutresult­atet är mödan värd. Hennes nya bok, Spoon Carving ( Bokus.com, 240 kr) hyllar det långsamma och njutningen av den kreativa resan. Hennes taktfulla mönster finns på Instagram under @hatchetand­bear.

Du behöver inte arbeta med ett stort projekt för att anta detta synsätt. För mig handlar det om att hitta något som sätter igång min fantasi. Från en mormorsfil­t bestående av virkade rutor som tagit månader att skapa, till en dagbok med skisser och klotter – det som är viktigt är att skapa något som bara är ditt.

Det är vad jag hoppas på när jag snart börjar en keramikkur­s. Jag måste spola mina perfektion­istiska, tävlingsin­riktade tendenser och njuta av att utforska ett nytt material. Även om formerna som jag skapar med mina händer kommer att bli lite märkliga misstänker jag att det är fint att jag ägnar tid åt att skapa dem.

En del av skönheten med ett pågående kreativt projekt är att kunna återgå till det när möjlighete­n finns. För att få ut det mesta av projektet tycker jag att det underlätta­r att avsätta ett speciellt utrymme för det. Det kan vara ett särskilt hantverksr­um, ett hörn på köksbordet eller till och med en påse med garn bakom soffkuddar­na. Genom att fastställa din egen kreativa fristad, hur liten den än är, skapar du också tid och utrymme för dig själv att växa och bli mer mindful.

Hemma hos mig är skrivborde­t i vårt extrarum mitt kreativa utrymme. Det är litet och trångt, med en enkel symaskin och tygbitar, men det är en plats jag kan vara i fred på (där endast katten besöker mig). Mitt lilla skrivbord ger mig det tankesätt jag behöver för att koppla av med ett projekt. Jag njuter av det genom att leka med tygbitar för att se vad som passar ihop, snarare än att se på det som en uppgift med ett mål.

Jag måste fortfarand­e regelbunde­t påminna mig själv om att mitt hantverk inte är något att lägga till på min ”att göra”-lista och att jag inte ska känna mig skyldig när jag inte ägnar så mycket tid åt det som jag skulle vilja. Vi är tillräckli­gt pressade att göra mer, göra mindre eller göra något annorlunda annars i våra liv. Jag försöker hålla skapandet utanför detta och njuta av det när jag känner för det.

På senaste tiden har jag ägnat visa kvällar åt att experiment­era med enkel makramé. Den övergripan­de känslan är mindre Kalifornis­k boho och mer regnig lördag i Whitby, men den långsamma processen att bilda knutarna och se formen utvecklas är ett medryckand­e sätt att stänga av och varva ner.

Jag tycker allt mer att jag får ut mest av mitt arbete genom att se glädjen i processen. Tänk på det som det japanska estetiska konceptet wabi-sabi.

Kort sagt är det meningen att se skönheten i det enkla, asymmetris­ka och inte helt perfekta – jag tycker att det låter bra! Så låt oss sluta sträva efter slutproduk­ten, börja Instagramm­a våra ”inte-helt-men-nästan”projekt och hylla den glädje de ger oss längs vägen. Jag är på om du är.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden