IN­TER­VJU Il­lust­ra­tö­ren An­na Ali­cia snac­kar tex­til, ke­ra­mik och smyc­ken...

Il­lust­ra­tion, tex­til, ke­ra­mik, smyc­ken... möt ”hamst­rar”de­si­gern som ska­pa­de vå­ra bloms­te­rark.

Lev i nuet - - Ett Mindfulness Magasin -

Jag bor i ett om­rå­de i öst­ra London som he­ter Bow. Se­dan jag fick min son har stads­de­len bli­vit som en by för mig. Jag äls­kar att man kan va­ra ano­nym i en stor­stad som London, men det är ock­så trev­ligt att se en an­nan si­da av sta­den.

Min stil har ock­så två mot­sat­ta si­dor. En är mi­ni­ma­lis­tisk – enkla for­mer och re­na, lugna to­ner – och den and­ra är en fa­sci­na­tion med sto­ra möns­ter och tex­tur, blom­mor och star­ka fär­ger. De de­sig­ner jag tyc­ker mest om kom­bi­ne­rar des­sa två sti­lar, till ex­em­pel en ena­stå­en­de grå sof­fa med ut­smyc­ka­de kud­dar. Min egen hem­in­red­ning och per­son­li­ga stil är mind­re ge­nom­tänkt

och gans­ka ad hoc, spe­ci­ellt med ett barn i hu­set!

Jag har ska­pat så länge jag kan min­nas. Jag ar­be­ta­de på kon­tor un­der mi­na stu­di­er (konst­histo­ria och konst) och när jag tog min mas­terex­a­men viss­te jag in­te rik­tigt vad jag skul­le gö­ra. Jag be­stäm­de mig för att för­sö­ka till­ver­ka sa­ker att säl­ja på nä­tet, jag bör­ja­de gö­ra bro­scher av tex­til.

Det tog ett tag och jag ha­de myc­ket att lä­ra mig – sär­skilt om pris­sätt­ning, pro­dukt­fo­to­gra­fi och vil­ka webb­si­dor jag skul­le säl­ja ge­nom. 2008, knappt ett år se­na­re, ha­de jag pro­blem att hin­na med al­la be­ställ­ning­ar vid si­dan av mitt hel­tids­jobb –jag var tvung­en att väl­ja och be­stäm­de mig för att sat­sa! Jag skul­le kun­na skri­va en hel bok om al­la ut­ma­ning­ar, det har va­rit så många – eko­no­misk förändring, att han­te­ra sjuk­dom som egen­fö­re­ta­ga­re, att star­ta fa­milj. Jag tror att det en­da man kan gö­ra är att hål­la koll på sig själv och sin si­tu­a­tion. Man får frå­ga sig vad som fun­ge­rar och vad som in­te gör det, om nå­got mås­te änd­ras an­ting­en för fö­re­ta­gets skull el­ler ens egen skull. Flex­i­bi­li­te­ten och kre­a­ti­vi­te­ten som kom­mer med att dri­va eget som kreatör är un­der­bar, men det finn ock­så nack­de­lar. Det är osä­kert och man mås­te va­ra ly­hörd och hand­lings­kraf­tig gäl­lan­de vad som får verk­sam­he­ten att gå runt. Den­na hand­lings­kraft kan dock le­da till ovän­tad glädje – jag bred­da­de mitt kom­pe­tens­om­rå­de och bör­ja­de skri­va om hant­verk och höll i works­hops. Nu tyc­ker jag verk­li­gen om att skri­va, det pas­sar ihop bra med fa­mil­je­li­vet, vil­ket allt in­te gör. Att sy är som en be­kant gam­mal vän, jag kän­ner mig be­kväm med att gö­ra det och jag fin­ner en tröst i det. Jag tar det för­mod­li­gen li­te för gi­vet. Jag har ar­be­tat med ke­ra­mik i någ­ra år nu, men det känns fort­fa­ran­de som en ny och spän­nan­de värld med så myc­ket mer att lä­ra. Bå­de tex­til och ke­ra­mik är vik­ti­ga för mig. Ibland gör jag ock­så kol­lage el­ler ri­tar. Jag kän­ner att det verk­li­gen tar mig till­ba­ka till grun­den av de­sign, jag ut­fors­ka hur fär­ger, for­mer, mär­ken och tex­tu­rer fun­ge­rar ihop.

Jag har in­te så myc­ket tid att ar­be­ta med ke­ra­mik just nu, det är lät­ta­re att hit­ta tid för att sy när man är små­barns­för­äl­der. Ke­ra­mik är rö­ri­ga­re och det krävs en viss ti­ming som är svårt med oför­ut­säg­bar­he­ten hos ett li­tet barn. Men en sak har jag lärt mig om att va­ra mam­ma – det för­änd­ras stän­digt, jag kom­mer att ha le­ri­ga hän­der igen i en in­te allt­för av­läg­sen fram­ti­den.

Un­der ti­den nju­ter jag verk­li­gen av att fo­ku­se­ra mer på min gam­la vän: att sy. Tex­til­de­sign är en av mi­na störs­ta in­spi­ra­tio­ner för till­fäl­let. Det är en glädje att ar­be­ta med vackra ty­ger och att väc­ka dem till liv. Jag har ock­så en för­kär­lek till bro­de­ri. Jag skul­le vil­ja nju­ta mer av det, kanske ge­nom att de­sig­na pro­jekt som kom­bi­ne­rar ma­skin­söm­nad med hand­bro­de­ri.

Nå­got av det som har mest betydelse för mig är frå­gan om hur jag kan gö­ra nå­got unikt och vad som gör en de­sign in­tres­sant och an­norlun­da. Min verk­sam­het har gått ige­nom så många för­änd­ring­ar så det är svårt att sä­ga var jag kom­mer att va­ra om fem el­ler tio år – jag ser fram emot att ta re­da på det. Jag fö­re­stäl­ler mig att jag all­tid kom­mer att ha många bol­lar i luf­ten. Jag tror det för­mod­li­gen lig­ger i min na­tur och i kre­a­ti­va kar­riä­rer. Jag kom­mer helt klart all­tid ska­pa. Du hit­tar fler av An­nas verk på: www.aa­li­cia. bi­gcar­tel.com.

NÅ­GOT AV DET SOM HAR MEST BETYDELSE FÖR MIG ÄR FRÅ­GAN OM HUR JAG KAN GÖ­RA NÅ­GOT UNIKT.

An­nas mär­ke, A Ali­cia, in­ne­fat­tar hen­nes stän­digt väx­an­de ut­bud av hand­gjor­da tex­ti­ler och ke­ra­mik – från smyc­ken till väggde­ko­ra­tio­ner av filt­tyg.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.