INTERVJU Illustratören Anna Alicia snackar textil, keramik och smycken...

Illustration, textil, keramik, smycken... möt ”hamstrar”desigern som skapade våra blomsterark.

Jag bor i ett område i östra London som heter Bow. Sedan jag fick min son har stadsdelen blivit som en by för mig. Jag älskar att man kan vara anonym i en storstad som London, men det är också trevligt att se en annan sida av staden.

Min stil har också två motsatta sidor. En är minimalistisk – enkla former och rena, lugna toner – och den andra är en fascination med stora mönster och textur, blommor och starka färger. De designer jag tycker mest om kombinerar dessa två stilar, till exempel en enastående grå soffa med utsmyckade kuddar. Min egen heminredning och personliga stil är mindre genomtänkt

och ganska ad hoc, speciellt med ett barn i huset!

Jag har skapat så länge jag kan minnas. Jag arbetade på kontor under mina studier (konsthistoria och konst) och när jag tog min masterexamen visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag bestämde mig för att försöka tillverka saker att sälja på nätet, jag började göra broscher av textil.

Det tog ett tag och jag hade mycket att lära mig – särskilt om prissättning, produktfotografi och vilka webbsidor jag skulle sälja genom. 2008, knappt ett år senare, hade jag problem att hinna med alla beställningar vid sidan av mitt heltidsjobb –jag var tvungen att välja och bestämde mig för att satsa! Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla utmaningar, det har varit så många – ekonomisk förändring, att hantera sjukdom som egenföretagare, att starta familj. Jag tror att det enda man kan göra är att hålla koll på sig själv och sin situation. Man får fråga sig vad som fungerar och vad som inte gör det, om något måste ändras antingen för företagets skull eller ens egen skull. Flexibiliteten och kreativiteten som kommer med att driva eget som kreatör är underbar, men det finn också nackdelar. Det är osäkert och man måste vara lyhörd och handlingskraftig gällande vad som får verksamheten att gå runt. Denna handlingskraft kan dock leda till oväntad glädje – jag breddade mitt kompetensområde och började skriva om hantverk och höll i workshops. Nu tycker jag verkligen om att skriva, det passar ihop bra med familjelivet, vilket allt inte gör. Att sy är som en bekant gammal vän, jag känner mig bekväm med att göra det och jag finner en tröst i det. Jag tar det förmodligen lite för givet. Jag har arbetat med keramik i några år nu, men det känns fortfarande som en ny och spännande värld med så mycket mer att lära. Både textil och keramik är viktiga för mig. Ibland gör jag också kollage eller ritar. Jag känner att det verkligen tar mig tillbaka till grunden av design, jag utforska hur färger, former, märken och texturer fungerar ihop.

Jag har inte så mycket tid att arbeta med keramik just nu, det är lättare att hitta tid för att sy när man är småbarnsförälder. Keramik är rörigare och det krävs en viss timing som är svårt med oförutsägbarheten hos ett litet barn. Men en sak har jag lärt mig om att vara mamma – det förändras ständigt, jag kommer att ha leriga händer igen i en inte alltför avlägsen framtiden.

Under tiden njuter jag verkligen av att fokusera mer på min gamla vän: att sy. Textildesign är en av mina största inspirationer för tillfället. Det är en glädje att arbeta med vackra tyger och att väcka dem till liv. Jag har också en förkärlek till broderi. Jag skulle vilja njuta mer av det, kanske genom att designa projekt som kombinerar maskinsömnad med handbroderi.

Något av det som har mest betydelse för mig är frågan om hur jag kan göra något unikt och vad som gör en design intressant och annorlunda. Min verksamhet har gått igenom så många förändringar så det är svårt att säga var jag kommer att vara om fem eller tio år – jag ser fram emot att ta reda på det. Jag föreställer mig att jag alltid kommer att ha många bollar i luften. Jag tror det förmodligen ligger i min natur och i kreativa karriärer. Jag kommer helt klart alltid skapa. Du hittar fler av Annas verk på: www.aalicia. bigcartel.com.

NÅGOT AV DET SOM HAR MEST BETYDELSE FÖR MIG ÄR FRÅGAN OM HUR JAG KAN GÖRA NÅGOT UNIKT.