5 STEG TILL EN LYCKLIG RESA Att resa på egen hand kan föra dig närmare självförverkligande.

Att upptäcka nya platser, kulturer och att träffa nya människor är en av höjdpunkterna med att resa – men det kan också vara en källa till ångest. Resebloggaren Allison Green delar med sig av vad hon har lärt sig.

Ångest kan vara allt från ett mindre besvär till en ständig kamp mot dig själv. Under de senaste 10 åren har jag rest runt i världen samtidigt som jag handskats med mina psykiska problem. Jag har besökt sex kontinenter och 41 länder hittills och jag har aldrig haft mer kontroll över min ångest än nu.

Det har dock inte alltid varit så lätt. När jag var 18 år och var på min första utlandsresa själv (en dålig sommar i Ecuador med ett oorganiserat volontärföretag) fick jag ett stort sammanbrott. Jag hade ångestattacker och låste in mig och grät på toaletten på skolan där jag volontärarbetade – inte direkt den livsförändrande upplevelse som företaget sålde in.

Min ångest var så svår att det hela tiden kändes som om jag stod på kanten av ett stup. Mina lungor kände sig hoptryckta, som om jag stod på hög höjd på toppen av ett berg och tittade ner, rädd för att ramla ner. Mina ögon kunde tåras av ett enda ögonblick av tvekan och paniken steg i min hals. Kort sagt, jag led ständigt.

Det är just detta som många människor utan ångest glömmer – den fysiska aspekten. Visst skenar tankarna och man kritiserar sig själv, som vi ofta associerar med ordet ”ångest”. Men det finns också en hel del fysiska symptom som kommer från paranoia och oro.

Om du tror att jag gav upp resandet efter den hemska upplevelsen i Ecuador är du mer förnuftig än jag var. Lite över ett år senare satt jag på ett plan med hjärtat i halsgropen och ett tjeckiskt studentvisum i mitt pass. Jag var inställd på att misslyckas och kraschlanda som Ikaros när han närmade sig solen, men något konstigt hände. Ju längre jag var utomlands, desto starkare blev mina vingar som bar mig högre.

Genom att befinna mig i stressiga och förvirrande situationer upprepade gånger upptäckte jag plötsligt att jag improviserade och anpassade mig på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt. Det blev allt lättare att resa när jag började lära mig av mina misstag istället för att skuldbelägga mig själv för dem. Nu kan jag kliva ombord på ett flygplan till vilket land som helst med spänning istället för rädsla. Här kommer fem tips som hjälper dig att göra detsamma.

Acceptera att du begår misstag

Jag brukade skämmas så mycket för mina misstag. Den ironiska med ångest är att du trots din dåliga självkänsla har en extremt överdriven uppfattning om betydelsen av dina handlingar. Som ett resultat av detta verkar dina misstag omöjliga att återhämta sig från.

Erkänn att du befinner dig i en annan kultur med sociala normer som du inte känner till. Det är helt enkelt oundvikligt att du staplar dig genom en alldaglig interaktion och fumlar med mynt när du ska betala något enkelt. Lär dig acceptera rodnaden som hettar i dina kinder vid varje misstag, det betyder att du lär dig.

Du kan aldrig göra allt

Bucketlistor, Instagram, Pinterest... Saker som i teorin underlättar vårt resande gör det också lättare för oss att döma oss själva för att vi inte gör det ofta eller tillräckligt bra. Du kommer aldrig att se allt i en stad. Se det inte som ett misslyckande, men istället som en inspiration och inbjudan att återvända. Du får ut mycket mer av att njuta av en kopp kaffe och titta på världen än att köa för ännu en dyr turistattraktion.

Sov ut ibland och njut av känslan av okända lakan på dina bara ben. Låt dig själv vila när du behöver det. Du kommer först, världen finns kvar, med eller utan dig.

Försumma inte dig själv

Att du är lyckligt lottad som får resa runt i denna vackra värld betyder inte att du aldrig upplever stress eller nedstämdhet. Det är inget fel med det – privilegium är inte förskonat från svårigheter.

Att ta hand om dig själv innebär att du erkänner dina svårigheter och tar aktiva steg för att vara bekväm i ditt sinne och din kropp. Detta kan vara genom en yogaklass, sovmorgon, massage eller en eftermiddag med sightseeing – du är den enda som ansvarar för ditt liv, lev det med omtänksamhet.

DU FÅR UT MYCKET MER AV ATT NJUTA AV EN KOPP KAFFE OCH TITTA PÅ VÄRLDEN ÄN ATT KÖA FÖR ÄNNU EN DYR TURISTATTRAKTION.

4 Var ödmjuk nog att be om hjälp

Google Maps i Marocko verkar vara ett experiment för att se hur många återvändsgränder man hamnar i innan man blir galen. Envis som jag är bröt jag nästan ihop varje gång jag försökte men misslyckades hitta hem på egen hand bland allt från apelsinjuiceförsäljare till 12-åriga pojkar som lekte på gatan.

Till slut hade jag två val: att spendera mitt liv gåendes i cirklar runt medinan i hopp om att hitta min väg hem, eller fråga någon om hjälp. Efter att ha övervägd det första alternativet i nästan en timme insåg jag äntligen att det fanns värre saker än att betala någon som kan följa mig till mitt hotell.

5 Problem brukar lösa sig

När jag reste från Albanien till Kosovo stötte jag och mitt nya resesällskap på ett litet hinder. Vi stod vid sidan av en ödslig väg och väntade på en buss som inte tycktes komma, trots att vi väntade och väntade.

När regnmolnen närmade sig gjorde vi upp en plan för att ta oss över gränsen. Vi hittade en bit kartong och skrev vår destination på den: Prizren, en stad cirka två timmars bilfärd bort.

Inom fem minuter stannade två unga män och erbjöd oss skjuts, de var på väg till Kukës, en stad vid gränsen. Vår förare navigerade sedan mästerligt genom virvlande bergsdimma och stannade vid en bensinmack där han insisterade på att bjuda oss på något att dricka och dela sin lunch med oss. När vi kom fram till Kukës sa han på knackig engelska att de kunde köra till Prizren, en timmes omväg för dem.

Förundrade över vilken tur vi hade tackade vi honom med kaffe, öl och lunch. Självklart är det inte alltid säkert att lifta, men det enda de ville var att vi skulle komma fram säkert och njuta av deras land – och ett snabbt, kraftigt handslag.

GOOGLE MAPS I MAROCKO VERKAR VARA ETT EXPERIMENT FÖR ATT SE HUR MÅNGA ÅTERVÄNDS-GRÄNDER MAN HAMNAR I INNAN MAN BLIR GALEN.