Nu är vi här och ska spela med de stora grabbarna – nu är det vi som ska spela i Premier League
MED PONTUS & KEN BLIR WATFORD SÄSONGENS STORA SVENSKLAG
LONDON. Det har varit Elton Johns och Graham Taylors klubb. Men sedan någon månad tillbaka är Watford ”svenskklubben”. – Att få komma hit och spela med de stora grabbarna i Premier League – det är häftigt, säger Ken Sema, 24.
Drygt tre mil utanför centrala London ligger träningsanläggningen. Fem fullstora planer, ett klubbhus med omklädningsrum, gym, mediarum, matsal och reception. Och med Arsenals träningsanläggning vägg i vägg. Det här var till och med Arsenals anläggning på 1990-talet fram tills Arsène Wenger tågade in i klubben och bestämde att det inte var bra nog. Sedan dess hyr Watford FC området av av London University. Och är nu nytt hem för Ken Sema och Pontus Dahlberg. Den senaste månaden, frånsett en veckas träningsläger i Österrike, har de spenderat i princip all tid här.
– I början var det från åtta på morgonen till sju på kvällen. Försäsongen är inte jobbigare här än i Sverige, men den är kortare och mer intensiv. I Sverige håller man på i tre månader, här samlas det ihop på några veckor, säger Dahlberg.
– Det känns som att om man klarar av försäsongen i Sverige så klarar man av den överallt, säger Sema med ett skratt.
Hinner inte leta boende
Den förre IFK Göteborgs-målvakten Dahlberg blev klar för Watford redan i vintras, men lånades ut till Blåvitt under våren. Nu har han varit på plats i Watford sen i slutet av juni, och har redan hunnit få en lägenhet.
Förre Östersundsspelaren Sema anlände ett par veckor senare och bor fortfarande på hotell. Tid för lägenhetssökande har inte funnits. All tid går åt till att träna. Och sova.
– Det är inte som i Sverige, där kunde jag ändå hänga runt och gå på stan lite efter träningen utan att det var något problem. Men här kör vi två pass, sen är det hem och sova och vila. Jag är så trött, så när det inte är träning så gäller bara återhämtning och vila. Men det är kul, jag känner att det är en nivå upp. Den här nivån på spelarna och på tempot, det är den största skillnaden. Alla kan spela fotboll, men här har spelarna ett annat tempo i sig också, säger mittfältaren.
Inte favorit till förstaval
Förutsättningarna för dem är något olika, i alla fall på pappret. 19-årige Pontus Dahlberg är förvisso ett oerhört stort målvaktslöfte och har imponerat i allsvenskan. Men han konkurrerar med nyligen värvade Ben Foster, 35, fjolårets målvaktsetta Heurelho Gomes, 37, och Daniel Bachmann, 24. Inte omöjliga att konkurrera bort, men Dahlberg är inte direkt favorit till att bli förstemålvakt i höst.
– Det är klart att det är tuff konkurrens, men det måste man räkna med om man går till en av världens bästa ligor. Det är något som bara triggar mig till att bli bättre, att ha bra målvakter runt omkring mig hela tiden är bara positivt. Jag blir bättre för varje dag som går.
Under sommarens fyra första träningsmatcher har han fått spela en halvlek när tränaren Javi Gracia gått runt på målvakterna. Då höll Dahlberg nollan.
För Ken Sema är situationen annorlunda. Tuff konkurrens förstås, men Sema var näste man på tur till den svenska VM-truppen. Och han imponerade stort under Östersunds Europa League-äventyr. Det har inte gått obemärkt förbi i England.
– När jag kom så var det mycket ”ja, du är han svensken som gjorde mål på Arsenal”. Så det känns som att folk vet vem jag är. Men det är bara det som de har sett, de har bara sett det bästa av mig. Så nu måste jag ju leva upp till det varje vecka, det blir det svåra, haha. Men det är kul, nu när jag nått hit så vill jag hävda mig. Sen får vi se hur långt det räcker.
Han har startat i tre av fyra träningsmatcher och spelade den andra halvleken i den sista.
Alla kan spela fotboll, men här har spelarna ett annat tempo i sig också.
Tidigare har det känts som att du vågat spela ditt spel, att hela tiden utmana, avsett om du spelat i superettan, allsvenskan, Europa League eller landslaget. Klarar du av det även i Premier League? – Det känns som att det är det jag är bra på. Så om jag kommer hit och gör en helomvändning, bara spelar enkelt och gnuggar så blir det inte längre jag. Jag måste spela som jag gjort,
det var det Watford såg och det är därför jag sitter här i dag. Sen blir det en utmaning att gå från allsvenskan till att spela mot de bästa spelarna i världen. Men jag gillar utmaningar, att få hävda sig i Premier League är häftigt.
När och om Sema och Dahlberg får debutera i den engelska ligan blir de svenskar nummer 63 och 64 sedan Premier League-eran startades 1992. Men där ligan förr om åren kryllade av svenskar, både stora stjärnor och tillfälliga bekantskaper, är det i dag bara de två och Manchester Uniteds Victor Nilsson Lindelöf.
– Det är nog bara en slump att vi är så få svenskar här just nu. Men det gör det ju extra speciellt, säger Dahlberg. Är det skönt att det finns en annan svensk i klubben när ni båda är nya här? – Ja, det är lättare att komma in, och vi kan fortfarande snacka lite svenska med varandra. Det är lätt att lyssna med den andre om man har några frågor. Hur man gör med boende och bil och allting annat. Bil ja, hur går det med vänstertrafiken? – Uff, vi får våra bilar nästa vecka. Vi får väl se vem som kraschar först…
Watford slutade på 14:e plats i Premier League i fjol och gör nu sin fjärde säsong i följd i den högsta divisionen. Det är en anrik klubb, bildad som Watford Rovers redan 1881. På arenan Vicarage Road har de spelat sedan 1922. Men mest känd är klubben för sina perioder med Elton John och Graham Taylor. Med artisten som ägare och Taylor som tränare gick Watford från botten av fjärdedivisionen till att bli tvåa i högstaligan på fem år (1977–1982). Något år senare gick Taylor vidare till Aston Villa och Watford var snart nere i division tre igen. 15 år senare, 1997, tog Taylor över klubben igen och på två år gick de från nuvarande League One till Premier League.
– Det där har jag läst om, Elton John och Taylor. Viss koll på historien har jag, det är en anrik förening, säger Dahlberg.
”Skulle inte känna igen Elton”
Varken han eller Sema är dock några större experter på Elton Johns musik, men efter lite googlande får de mer koll. 71-åringen är i dag hedersordförande i klubben, och hans sjuårige son började spela i ett av klubbens pojklag i vintras. Dahlberg skiner upp när han får höra det.
– Vad häftigt. Då kanske man får se Elton John här på träningsanläggningen. Skulle du känna igen honom? – Fan, nej. Det skulle jag kanske inte? Vad har ni fått för intryck av klubben så här långt? – Den största skillnaden mot Sverige är allt runt omkring. Det är en sjukt mycket större stab här. Det finns väldigt stora möjligheter att få hjälp med individuell träning. Vill jag ha behandling så har vi åtta sjukgymnaster som löser det, jämför med Blåvitt där vi hade en, eller kanske två. Ken, skillnaden mot Östersund är kanske ännu större? – Det är otroligt stort. Det är olika gymgubbar, någon som sköter kosten, en annan håller koll på gps:erna. Sen har tränaren två assisterande, och så finns det massörer, fystränare. Det finns folk som jag inte ens vet vilka de är än. Det är Premier League…? – Ja, det är större. Oavsett om du spelar i Blåvitt, Östersund eller Malmö. Det är skillnader. Och nu är vi här och ska spela med de stora grabbarna. Det är häftigt. Fan, nu är det vi som ska spela i Premier League.
Henrik Lundgren
henrik.lundgren@aftonbladet.se