DEN FRANSKA ERANS UPPGANG OCH FALL

1996

Arsène Wenger togs emot med viss skepsis av såväl fans som media. Varför skulle han lyckas där britterna misslyckats? Till skillnad mot sina företrädare tog han kontroll över spelaraffärer och träningar utöver matchcoachningen. Han beordrade spelarna att drastiskt dra ner på alkoholkonsumtionen och snabbmaten och förespråkade hälsosammare kost. Debutsäsongen slutade med tredje plats i ligan, den bästa placeringen sedan titeln 1990/1991.

1997–2001

Men än bättre skulle det bli. Nästkommande säsong slutade med seger i både FA-cupen och ligan sedan Arsenal under våren ätit ikapp Manchester Uniteds stora försprång och avslutat ligan med tio raka segrar, däribland en 1–0-vinst på Old Trafford. Den bittra rivalen från norr slog visserligen tillbaka och tog en trippel 1999, men Wenger skulle svara.

2001–2006

2001/2002 gav en ny dubbel sedan laget besegrat United på bortaplan i ligans näst sista omgång. FA-cuptiteln försvarades årets därpå innan ”The Invincibles” lekte hem ligan 2003/2004 utan en enda förlust, något som inte hänt på 115 år. En viss Roman Abramovitj klev sedan in i bilden och Chelsea blev för svårt i ligan, men i FA-cupen togs tredje titeln på fyra år. 2005/2006 gick desto knackigare och Arsenal slutade utanför topp två för första gången sedan 1996, men i Champions League var laget bara en dryg kvart från att vinna finalen innan Barcelona vände.

2006–2013

Efter 93 år på Highbury flyttade Arsenal in på nybyggda Emirates Stadium. Vad som var tänkt att bli startskottet på en ny era i klubbens historia, och göra klubben till en ekonomisk stormakt, blev dock raka motsatsen. Resultaten uteblev, nyckelspelare försvann och Wengers framtid diskuterades. 2007/2008 gick desto bättre och Arsenal ledde titelracet till mars när formen dippade. En fjärde raka säsong utan titel avverkades, men Wenger passerade åtminstone George Allison och blev den tränare som lett Arsenals längst tid. Det gladde dock inte vissa fans som öppet visade sitt missnöje, vilket fick som svar att andra visade sitt stöd. Än värre blev det i starten av 2011/2012 när ett brandskattat Arsenal förnedrades med 8–2 mot United. Wenger, som kritiserats för sin ovilja att spendera, öppnade plötsligt plånboken och förstärkte laget innan transferfönstret stängde. Det hjälpte dock föga och den titellösa sviten fortsatte.

2013–2018

Wenger överraskade igen i transferfönstret när han hämtade in Mesut Özil för en rekordhög summa. Det gav resultat och nio års lång väntan på en titel tog slut när FA-cupen bärgades. Ännu en världsstjärna, Alexis Sanchez, värvades kommande sommar och det gav dubbla cuptitlar. Fansen skrek dock efter en ligatitel och Wenger fortsatte på sin nyinslagna transferlinje för att lyckas. Men återigen fick det motsatt effekt. 2016/2017 slutade med en missad Champions League-plats för första gången sedan 1997, och än värre var att lokalrivalen Tottenham placerade sig ovanför dem i tabellen för första på 22 år. Att en ny seger i FA-cupen gjorde Arsenal till den mest framgångsrika klubben genom tiderna i den turneringen hjälpte föga, Wenger hängde rejält löst. Han fick en chans till, men Arsenal hamnade snabbt efter i tätstriden och åkte ur cuperna. Den 20 april kom så beslutet: Wenger slutar efter säsongen.