SNÄLLA, NU ÄR DET VÄL EVOLUTION PÅ GÅNG!
Leifby: Vad jag vill se och BETALA FÖR är ett ”Uno, kryss, due” 2.0 – en ny seriös fotbollssatsning och ett alternativ som känns annorlunda
Ny säsong, nytt sug.
Så här lysten på italiensk fotboll har jag inte varit sedan Hasse Holmqvist skrev på för Cesena 1988.
Det har snart gått 50 år sedan gillestugasvensken började följa en internationell fotbollsliga från premiär till sista omgången när ”Tipsextra” i SVT startade 1969.
De första matcherna kostade några hundra dollar att köpa in, i dag säljs tv-rättigheterna för mångmiljardbelopp och det finns snart inte en ytterback i något lag i de bästa ligorna som inte äger en egen atoll.
Aktörerna på tv-marknaden har blivit fler, de är ganska bra på att producera fotbollssändningar men ännu bättre på att ta betalt.
Skryter gör de också, om vad helst de råkat snubbla över. ”Vi har de bästa fotbollsrättigheterna!” betyder egentligen att de visar en del bra fotbollsmatcher – och den belgiska ligan. Nio av tio sändningar ser likadana ut, några män i grå kostym med blekta tänder och koncernchefsglasögon sitter och stajlar och det börjar faktiskt bli ganska enformigt.
De flesta sändningar rullar på som vilket valsverk som helst och det bjuds sällan på några överraskningar.
Efter några år med samma rutiner börjar jag bli sugen på någonting nytt.
Som Serie A.
Proppmätt och utan kärlek
Förra säsongen rapade ett proppmätt Viasat ur sig en del matcher, de allra flesta helt utan kärlek och omsorg.
Nu har ligan förstärkt med världens bästa spelare, och Sveriges bästa fotbollsmålvakt, och trots att Cristiano Ronaldos nya klubb Juventus har vunnit sju raka titlar (ingen av de andra stora ligorna har redovisat samma lunk) är det ändå Serie A som känns mest kittlande just nu.
Svenskens relation med den italienska fotbollen sträcker sig längre tillbaka än ”Tipsextra”, Pride Park och Janne Jingryd.
Efter andra världskriget flyttade varenda svensk fotbollsspelare som ”var någonting” till Italien och det som började med Pal-JepSko, Gre-No-Li och ”Månstråle” på 50-talet fortsatte med ”Nacka”, Kurt Hamrin och Orvar Bergmark på 60-talet, Glenn Strömberg, Johnny Ekström, Robert Prytz, Glenn Hysén, Anders Limpar och Dan Corneliusson på 80-talet och landade så småningom i Kennet och Klas, Danne ”Il Dirigente” Andersson, Jeppe Blomqvist och Jonas Thern på 90-talet.
Sedan kom Zlatan – men dessförinnan Lasse Kinch och Don Tommaso.
SVT var först att sända italiensk fotboll, men när tv-monopolet bröts i slutet av 80och början av 90-talet, TV3 var först och TV4 kom hack-i-häl, flyttade också den internationella fotbollen vidare.
”Tipsextra” blev ”Tipslördag” i TV4, sändningarna från Europacupen i fotboll blev Champions League i TV3, och så den italienska fotbollen som paketerades ordentligt i ”Uno, kryss, due” i TV3.
Ligan var världens hetaste och plötsligt blev fotbollshelgen förlängd.
Efter Jelbes travproduktioner, ett blekt Nottingham och Lotto på lördagen kom söndagen med en helt ny ljudkuliss, en liten solglimt från Stadio Ennio Tardino och en distinkt volley av Hernan Crespo. Serie A var scenen för världens bästa spelare som spelade världens mest iögonfallande fotboll, svenskarna var viktiga pjäser i sina lag men framförallt var det någonting nytt, någonting annat.
Thomas Nordahl reste land och rike runt, pratade med vem han ville, när och var som helst, och förgyllde våra söndagar med reportage och intervjuer från ett annat land, en annan kultur. Jag älskade det, och jag skulle älska det igen. I skrivande stund vet vi inte hur det blir kommande säsong, sändningsrättigheterna för den italienska ligan ägs, från och med 2018, av det internationella medieföretaget IMG som, bland annat, har producerat friidrottens Diamond League (för SVT och TV4) i många år.
Gärna en pigg utmanare
Viasat har bränt sina kulor på det nya Premier League-avtalet, Discovery har köpt alla OS fram till 2092 och allsvenskan i fotboll, C More väntar på att storaffären med Telia ska gå igenom.
I Storbritannien ska IMG, tillsammans med Eleven Sports, starta upp två nya kanaler som bland annat kommer att erbjuda tittarna spansk och italiensk ligafotboll. Det sista jag vill se är ett nytt streamingalternativ eller en ny aktör som med snikna produktio- ner försöker sko sig med hjälp av dåligt producerade ppv-matcher med engelska kommentatorer. Vad jag däremot vill se och BETALA FÖR är ett ”Uno, kryss, due” 2.0, att någon tar ligan och Serie A-fotbollen, och som som gillar den, på allvar.
En ny, seriös fotbollssatsning och ett alternativ som känns annorlunda, en pigg utmanare som ställer en kunnig och kreativ redaktion till vårt förfogande, och någon som bäddar in matcherna i Italien med något så gammalmodigt som lite ordentlig jävla journalistik.
Den italienska ligafotbollen, med Milan, Inter, Fiorentina, Roma och Bologna, är ett svenskt fotbollskulturarv – och borde behandlas därefter.