La Liga-krönika
ASAHARA: Det här är en liga där man aldrigkan känna sig helt säker på någonting
Miljardinvesteringar ska ge frukt. Vatten ska åter göras till vin. Nya lagbyggen ska ta form. Allt detta paketerat i en liga som anklagas för förutsägbarhet men egentligen är en plats där överraskningar och mirakel är vardagsmat. Så välkommen tillbaka till galenskapen. Välkommen tillbaka till La Liga.
Vi som följer den spanska fotbollen mer eller mindre slaviskt börjar bli ganska trötta på den där reklamsnutten som inleder varje matchsändning, med två barn som pratar om deras fascination för La Liga-fotbollen.
”This is not football. It’s got to be something else” Men de har ju en poäng. La Liga bjuder ju oftast på något annat än det man väntar sig.
Även om ligatiteln har varit en förmån som Barcelona abonnerat på under det senaste decenniet, undantaget sporadiska inhopp från de främsta konkurrenterna i Madrid, så är det en liga där man aldrig kan känna sig helt säker på någonting.
Ett Barcelona kan mycket väl åka till ett Butarque och bli utspelat av ett buss parkeringslöst och frejdigt Leganes, påhejatav en superhjältegurka (Ja, Leganés har en gurka som maskot).
Ett Real Madrid kan mycket väl få besök av lilla mirakelklubben Eibar och bli lika utspelat.
Ett Valencia kan gå en hel höst utan att veta hur man gör mål eller vinner matcher, visa förtroende (!) för sin tränare och som tack för det få både en cuptitel och en Champions Leagueplats på sitt hundraårsjubileum.
Ett Getafe kan slåss en hel säsong om en plats i samma Europaturnering utan varken pengar, tradition eller publik och med en 37-årig före detta idrottslärare på topp.
Ett VAR-system kan fungera relativt smärt- och avbrottsfritt (La Ligas införande av VAR förra säsongen var något helt annat än parodin vi fick se i VM i somras).
Två nordiska supertalanger kan hamna i samma klubb.
Ja och här måste vi ju stanna upp. För trots allt så vore det att göra Skandinavien en björntjänst att inte nämna det där intressanta projektet som tagit form under sommaren i San Sebastián.
Två som lämnat tidigt
Både Alexander Isak och Martin Ödegaard lämnade det nordiska lugnet och tryggheten i tidig ålder. Med stora förväntningar på axlarna. Med stora klubbadresser som destination.
Det har gått några år, några tuffa och kylslagna sådana dessutom, sedan dess.
Nu är de båda, efter succéer på nederländsk mark, i rampljuset igen. Nu också tillsammans.
I samma klubb. I samma land. I samma storliga–med vi p-stolar vidden framtida fotbollsvärldstoppens hedersbord utställda framför dem.
Det är spännande inte bara för den nordiska La Liga-publiken utan även för Real Sociedad, som har något riktigt spännande på gång.
Tre stora fartyg som renoverats
Intressanta saker sker även i de klubbar som väntas vara där uppe och slåss om titeln. Och de är, precis som inför förra säsongen, tre till antalet.
Barcelona siktar på sin tredje raka ligatitel. Men framför allt en desto mer efterlängtad Champions League-framgång, under den ifrågasatte Ernesto Valverdes tredje säsong som ansvarig för ett numera ännu mer stjärnpackat storlag – där han nu även har en Antoine Griezmann till sitt förfogande.
Bakom jagar Real Madrid, som hoppas få se sina flitigt spenderade sedelbuntar utbytas mot en hunger, entusiasm, vinnarmentalitet och kvalitet som under förra säsongen var lika frånvarande som hår på Zinedine Zidanes huvud. Att det också är just en comebackande
Zidane som ska se till det gör ju det hela ännu desto mer intressant.
Och ett Atlético Madrid som hoppas kunna visa att en klubb är större än dess grundbultar, när statusen som stormakt ska bibehållas trots att en uruguayansk försvarsbjässe och en fransk Netflix-stjärna utbytts mot ett portugisiskt underbarn och en sisådär hundraelva intressanta nyförvärv därtill.
Alla tre har de sjösatt projekt som är spännande på ett eller annat sätt.
Alla tre beger sig ut på höstens ligavatten med fartyg som renoverats med en Krösus Sork-frikostig finansiering.
Det må vara en överraskningarnas liga – men den topptrion ska väl alltjämt vara orubblig?
Samtidigt – om det är någon liga som visar, och gång på gång har visat, hur långt man faktiskt kan komma utan serietidningsmässigt flotta investeringar i truppen så är det just den spanska.
Så länge du har en skicklig tränare med rätt speltyper till förfogande kan magi uppstå även utan någon kassakista att tillgå.
Getafe får behålla en förlängningskontrakterad José Bordalas vid tränarrodret (vilket är nästan lika mirakulöst som deras fjolårssäsong som helhet). Nu ska han dessutom sättas på ett ännu tuffare prov än att ” bara” koka en framgångsrik ligasoppa på en spik – nu ska han göra soppa som räcker till både liga- och Europaframgång. Går det ens?
Samtidigt står Espanyol (även de på dubbla fronter) och Alavés inför tuffa prov efter att ha blivit av med varsin tränare (Rubi och Abelardo) som också bemästrade konsten att göra konkurrenskraftigt vin av billigt vatten. Hur tufft kommer de att få det? Fortfarande inte spända? Här kommer ett gäng andra frågor vi kan ställa oss inför premiäromgången.
Hittar ubåten upp till ytan?
Till exempel kan vi fråga oss vilka av sportchefen Monchis sedvanliga hundraelva nyförvärv som faktiskt blir lyckade i Sevilla? Ett Sevilla där Julen Lopetegui ska upp på hästen igen efter ett fjolår där han hann bli sparkad från både landslag och storlag.
Kan deras lokalrivaler Real Betis ta nästa kliv när Quique Setiéns bolltrillararv ska filas till av en highjackad och ovan nämnd Rubi?
Eller blir det Valencia som ”överraskar” och gör ett oväntat inbrott i en topptrio tack vare fortsatt långsiktighet och ett vägvinnande förtroende för Marcelino? Eller slutar den påstådda och plötsliga dispyten mellan ägare och sportslig ledning i ett skepp som kapsejsar i sann Valenciaanda?
Finns det något hopp för den gula ubåten att hitta ytan igen? Kan Iago Aspas bära ett helt Galicien på egen hand – igen? Är Eibartränaren José Luis Mendilibar fortfarande ett underskattat geni? Hur kan Levantetigern Luis Morales vara så snabb med ett så till synes långsamt löpsteg? Vilken Athleticstriker färdas flest meter över en säsong – Inaki Williams vågrätt eller Aritz Aduritz lodrätt? Hur många ärevarv får superhjältegurkan i Leganés springa? Om inte de frågorna är nog för att väcka gåshud hos var och en av er så kan ni väl bara avnjuta det faktum att ligan rent geografiskt har förgyllts av att vi åter kommer få se högstadivisionsboll i Pamplona, Mallorca och Granada.
Bara det gör det helgvisa genomlidandet av en uttjatad och smörig reklamsnutt all möda värd.