Det våras för Valencia
MÖRKRET BLEV TILL GULD – OCH TACK VARE FANSEN FORTSÄT TER RESAN
Det var ett kort men krasst konstaterande Marcelino García Toral gjorde i mitten av januari.
– Om ägaren bestämmer sig för att sparka mig måste jag helt enkelt acceptera det.
Ett par dagar tidigare hade Valencia tappat två kritiska poäng mot Real Valladolid efter 1–1 hemma på Mestalla. President Anil Murthy och direktör Mateu Alemany var kallade till Singapore för att träffa Peter Lim, klubbens ägare. Mötet handlade om Marcelinos framtid. Halva säsongen hade gått. Laget hade blivit utslaget ur sin Champions League-grupp och i La Liga såg nedflyttning mer sannolikt ut än att knipa en Europaplats. Endast fyra poäng skilde ner till strecket. Laget lyckades med nöd och näppe undvika en tidig cupknall mot division 4-gänget CD Ebro – men blev utslaget av Sporting Gijon i åttondelsfinalen.
Allt detta under klubbens 100-årsjubileum. Det var totalt mörker i Valencia.
Under sommaren 2018 hade klubben gjort en storsatsning som ett halvår senare kraschlandat.
”Los Ché” hade köpt loss succélånen Gonçalo Guedes och Geoffrey Kondogbia för drygt en halv miljard kronor. Och med värvningar som Kevin Gameiro, Daniel Wass och Michy Batshuayi signalerade ledningen att man hade högt ställda ambitioner.
Det var tänkt att fansen skulle få något extra.
”Är inte rätt att byta tränare”
I stället spelade Valencia oavgjort i åtta av de tio inledande ligamatcherna. Lagets oskärpa framför mål var nästintill bisarr – och i brist på logiska förklaringar antydde spansk media att någon sorts övernaturlig förbannelse var orsaken bakom spelarnas uteblivna målproduktion. De gled allt längre ifrån tabelltoppen.
Med Champions League-pengarna som en vital inkomstkälla för klubben ringde varningsklockorna direkt – och högljutt. Givetvis riktades alla blickar mot Marcelino.
– Det är inte rätt att byta tränare, han kan inte sätta målchanserna åt oss, sa anfallsstjärnan Rodrigo Moreno.
Även Dani Parejo, lagets kapten, tog sin tränare i försvar – och lovade att klubbens målsättning inte var utom räckhåll: ”Jag accepterar inte att ensäsong är över redan i januari. Jag tror på det här laget”, twittrade han.
På andra sidan jorden träffades Mateu Alemany och Peter Lim.
Poängtappet mot Real Valladolid såg ut att bli Marcelinos undergång. Lim var beredd att avskeda tränaren – men Alemany var fortfarande övertygad om att han var rätt man för klubben. Under mötet i Singapore förmedlade han detta, utlovade att deras hårda arbete snart skulle ge frukt och – viktigast av allt – att spelartruppen stod bakom tränaren. Alemany satsade allt på ett kort och tog Marcelinos sida i ödets stund.
Slutligen gick ägaren med
Bottenstrid i ligan och tidigt uttåg ur Champions League för en klubb som aspirerar på att tillhöra Europatoppen. De flesta tränare hade blivit av med jobbet. I Valencia valde ledningen i stället att ge Marcelino fortsatt förtroende – och efter en succévår kan ”Los Ché” ta fart mot den kommande säsongen som en 100-årsjubilerande guldklubb.
på att ha tålamod. I slutet av maj rann glädjetårarna.
– Att vända på all negativitet, det är inte lätt ... men vi gjorde det.
Det hade gått drygt fyra månader sedan Marcelino såg ut att få sparken. Valencia hade precis besegrat FC Barcelona med 2–1 i Copa del Rey-finalen. Mitt i glädjeruset på planen omfamnade tränaren och Alemany varandra i ren eufori.
– Detta är den lyckligaste dagen i min karriär, sa Marcelino.
Unik upphämtning
I februari hade vinden vänt fullkomligt och Valencia tog fler poäng på tre månader än vad de hade gjort på över ett halvår. Laget mäktade med bragdsegrar i cupen, gick obesegrat ur 17 raka matcher och nådde dessutom semifinal i Europa League.
De klättrade aggressivt i tabellen under hela våren.
Inget lag i Spanien hade tidigare hämtat upp ett försprång på över 10 poäng efter en halv säsong och därefter nått Champions League. Men i den absolut sista omgången fullbordade Valencia sensationen – det som länge hade sett helt omöjligt ut – och säkrade fjärdeplatsen. Vilka de mötte? Real Valladolid, förstås. Som krona på verket var cupguldet mot Barcelona deras första titel på elva år. Ett sagolikt slut på Valencias 100-årsjubileum.
– Jag har varit här i åtta år och genomgått många tuffa perioder. Nu vet klubben vart den är på väg. Tränarna behöver inte tänka: ”de kanske sparkar oss i morgon.” Tack vare Mateu ( Alemany) och hans tro på Marcelino lyckades vi skriva historia under ett väldigt betydelsefullt år, sa Dani Parejo efter säsongen.
Men inom fotboll vänder vinden snabbt – både på gott och ont. I slutet av juli fick relationen mellan Peter Lim och Mateu Alemany en ny spricka. Deras uppfattningar om hur klubben bör styras har länge gått isär. Lim vill värva storstjärnor med hjälp av vännen och superagenten Jorge Mendes. Alemany, å andra sidan, förespråkar välscoutade spelare som har fått grönt ljus av tränaren och kan bidra till det existerande lagbygget.
Protester på stadens gator
Därför har han nekat majoriteten av klubbägarens förslag på värvningar – och i stället försvarat den nuvarande modellen som låg bakom förra säsongens framgångar.
På grund av detta har den interna kampen om klubbens tillvägagångssätt på marknaden eskalerat rejält hela sommaren. Lim tog därmed beslutet att göra sig av med Alemany.
Ett beslut som knappast kunde ha mötts av kraftigare reaktioner.
Högljudda supportrar protesterade på stadens gator, spelartruppen röt ifrån på allvar och Marcelino hotade att följa Alemany ut ur klubben ifall Lim gjorde sig av med honom.
Allt detta fick ägaren att inse sitt misstag och backa – om än tillfälligt. Det visade Mateu Alemany hur stor tron på honom och hans filosofi är i Valencia.
Och att i ödets stund var folk där, även för honom.