Histo­ri­en om troll­ung­en

Magisk Jul - - Innehåll -

Det var en kvin­na bor­ta i Finn­sko­gen som fick en så­dan li­ten unge. Nog tyck­te hon om ho­nom, men allt ver­ka­de in­te va­ra som det skul­le med bar­net. Hu­vu­det var stort och krop­pen li­ten, och skrek gjor­de han he­la ti­den. Of­ta kän­de hon att ungen var som en främ­ling och att den in­te kun­de va­ra hen­nes.

En dag tog hon med sig ungen till en klok gum­ma i grann­byg­den som kun­de li­te av var­je. Så­da­na klo­ka gum­mor hål­ler man sig helst bor­ta ifrån, men kvin­nan från Finn­sko­gen såg ing­en an­nan ut­väg. Hon be­rät­ta­de hur det stod till och frå­ga­de vad hon skul­le gö­ra.

”Ja, med den ungen hjäl­per ba­ra ri­set”, sa­de den klo­ka gum­man. ”Du ska bä­ra ho­nom runt hu­set tre tors­dags­kväl­lar i rad och pis­ka ho­nom med björkris, och den tred­je kväl­len ska du stan­na vid det nord­öst­ra hör­net. Då tror jag att hon som har ta­git din rik­ti­ga unge kom­mer till­ba­ka med den.”

Kvin­nan tac­ka­de för hjäl­pen och gjor­de som hon fått be­sked om. Tre tors­dags­kväl­lar i rad bar hon ungen runt hu­set och ri­sa­de ho­nom me­dan han grät och skrek. Den sista kväl­len stan­na­de hon vid det nord­öst­ra hör­net. Då kom en troll­kvin­na fram med ett li­tet barn som hon släng­de ifrån sig på mar­ken. Hon ha­de nog hört de för­fär­li­ga skri­ken. ”Här får du ho­nom till­ba­ka”, sa­de hon. ”Men jag har ta­git myc­ket bätt­re hand om din unge, än du om min.” Kvin­nan var sjä­lag­lad över att få till­ba­ka sin egen unge. Ungen döp­tes, men kons­tig, det var han he­la li­vet.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.