Bar­ba­ra i tor­net – den rik­ti­ga Ra­pun­zel

Magisk Jul - - Innehåll -

Ista­den Ni­ko­me­dia lev­de en ung jung­fru som het­te Bar­ba­ra. Den unga Bar­ba­ra var så vac­ker och ha­de ett så skarpt för­stånd att det ryk­ta­des om hen­ne långt ut­an­för lan­dets grän­ser. Hon ha­de många fri­a­re, bå­de ri­ka och vack­ra, men hon av­vi­sa­de al­la för hon var in­te in­tres­se­rad av det liv de ha­de att er­bju­da. Hon vil­le gö­ra nå­got vik­ti­ga­re i li­vet, hon vil­le be­ty­da nå­got. Allt of­ta­re träf­fa­de hon en grupp krist­na för att lä­ra sig mer om den nya tron. Det här var runt år 300, i en tid då det var far­ligt, till och med för­bju­det, att va­ra kris­ten. Hen­nes far Di­oskuros tyck­te in­te om att hon um­gicks med de fat­ti­ga krist­na och hjälp­te de sju­ka, så för att skyd­da hen­ne mot bå­de fri­a­re och då­lig kris­ten på­ver­kan stäng­de han in hen­ne i ett högt torn. Där satt Bar­ba­ra i fle­ra år. Hon fick mat och re­na klä­der i en korg som his­sa­des upp med ett rep som hon släpp­te ut ur det ena fönst­ret. Där satt hon och tit­ta­de ut ur tor­nets två föns­ter och för­und­ra­des över allt som väx­te: trä­den, dju­ren och män­ni­skor­na. Hon för­stod att det var en del av Guds mäs­ter­verk. En dag blev Bar­ba­ra sjuk och hen­nes far skic­ka­de ef­ter en he­la­re. När han kom kän­de Bar­ba­ra igen ho­nom. Han var egent­li­gen en kris­ten präst som het­te Va­len­tin. Va­len­tin kom of­ta på sjuk­be­sök och döp­te hen­ne i all hem­lig­het me­dan hon bod­de i tor­net. De ha­de långa sam­tal om tro och lä­ra, vil­ket gjor­de hen­ne än­nu star­ka­re i sin tro.

En gång då fa­dern var på re­sa fick Bar­ba­ra mu­rar­na att gö­ra ett tred­je föns­ter i tor­net. Det var en sym­bol för tre­e­nig­he­ten. Hon må­la­de ock­så ett kors på gol­vet. När fa­dern såg det­ta blev han ra­san­de och kräv­de att hon skul­le av­sä­ga sig den nya tra­di­tio­nen. Han slog hen­ne, stäng­de hen­ne in­ne och svalt hen­ne, men hon väg­ra­de att över­ge sin krist­na tro. Fa­dern såg till slut ing­en an­nan ut­väg än att ange sin egen dot­ter till pre­fek­ten Mar­ti­a­ni­a­nus, en fa­na­tisk för­föl­ja­re av krist­na.

Flic­kan ar­re­ste­ra­des och tor­te­ra­des på värs­ta vis för att hon skul­le ge upp sin tro. Den förs­ta da­gen pis­ka­des hon. Men på nat­ten vi­sa­de sig Je­sus för hen­ne, trös­ta­de hen­ne och he­la­de hen­nes sår. Näs­ta dag pis­ka­des hon med blyku­lor, brän­des med fack­lor och fick si­na bröst av­skur­na. Till slut mås­te hon springa na­ken över tor­get. För att räd­da hen­ne från för­ned­ring­en kom en äng­el som läk­te hen­nes sår och la­de en dim­ma över tor­get så ing­en kun­de se.

Då blev Mar­ti­a­ni­a­nus så pro­vo­ce­rad att han döm­de hen­ne till dö­den. Fa­dern mås­te själv hug­ga hu­vu­det av hen­ne. Fa­dern drog hen­ne i det långa hå­ret och slä­pa­de hen­ne upp till ett berg där han lyf­te svär­det och högg hu­vu­det av sin vack­ra dot­ter. Med det­sam­ma hör­des en hög åsk­knall och fol­ket i sta­den kun­de se att blix­ten slog ned på top­pen av ber­get. Blix­ten ha­de sla­git ned rakt i Di­oskuros, som dog på plats och för­brän­des till as­ka. Bar­ba­ra be­grav­des och vid gra­ven kun­de sju­ka bli hel­bräg­da och pil­gri­mer få tröst och stöd.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.