Histo­ri­en bakom jul­ma­ten

Magisk Jul - - Innehåll -

När kris­ten­do­men bör­ja­de präg­la jul­fi­ran­det blev det van­ligt att fas­ta i de­cem­ber. Man skul­le le­va spar­samt för att för­be­re­da sig and­li­gen in­för fi­ran­det. Då skul­le man gläd­ja sig mer över ju­len. Även ef­ter att Sve­ri­ge blev pro­te­stan­tiskt och fas­tan­de blev mind­re van­ligt fort­sat­te män­ni­skor att äta mind­re i de­cem­ber.

Man åt in­te kött i fas­tan, som va­ra­de än­da från lu­ci­a­da­gen till jul­da­gen, och där­för blev det van­ligt att äta fisk på julaf­ton. Någ­ra fas­ta­de fak­tiskt he­la de­cem­ber. Färsk fisk var svår att få tag på och sal­tet var dyrt, så där­med blev lut­fisk julaf­to­nens mid­dag. Lut­fisk är den en­da rätt som va­rit fest­mat i Sve­ri­ge i över 500 år.

Vi­king­ar­na åt ba­ra sal­tad mat un­der hös­ten, så att äta färskt griskött till jul var en vik­tig del i fi­ran­det. Det tog än­då fle­ra hund­ra år in­nan jul­skin­kan kom på jul­bor­det. Man tror att tra­di­tio­nen med jul­skin­ka här­stam­mar från 1600-ta­let, men kött­bul­lar­na och prins­kor­ven ham­na­de in­te på svens­ka jul­bord för­rän un­der and­ra hälf­ten av 1900-ta­let.

Dopp i gry­tan är nå­got av det mest tra­di­tions­ri­ka vi har. När vi räk­nar ned till julaf­ton sä­ger vi dan fö­re dan fö­re dop­pa­re­dan. Att dop­pa brö­det, som var myc­ket hår­da­re förr i ti­den, i köttspa­det från för­be­re­del­ser­na in­för julaf­ton, var ett sätt att smy­ga till sig li­te kött­smak un­der fas­tan. Idag är det många som har vört­bröd, knäc­ke­bröd el­ler jul­lim­pa till.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.