12 De­cem­ber – Lus­se lång­natt

Magisk Jul - - Innehåll -

Den 12 de­cem­ber är den far­li­gas­te nat­ten på året – och den längs­ta. Då vi följ­de den ju­li­ans­ka ka­len­dern från 1200-ta­let in­föll vin­ter­sol­stån­det den 13 de­cem­ber, och så var det än­da tills vi gick över till den gre­go­ri­ans­ka ka­len­dern år 1753. Den här nat­ten är så lång att dju­ren mås­te bi­ta tre gång­er i ban­det, he­ter det i folk­mun.

Den här ohygg­li­ga nat­ten är full av över­tro. Bak­ver­ken mås­te va­ra kla­ra, hu­set stä­dat och gar­net fär­dig­kar­dat och spun­net. Om man slar­var med så­dant kom­mer den kvinn­li­ga vät­ten Lus­si kö­ran­de el­ler ri­dan­de och straf­far dem som in­te re­spek­te­rar mörk­rets kraf­ter. Ing­en vå­gar bryg­ga öl el­ler ba­ka den här nat­ten.

Folk på går­dar­na fruk­tar Lus­si som om hon vo­re en ond de­mon, och skräm­mer ung­ar­na med att Lus­si kom­mer och tar dem om de in­te är snäl­la. Hon är sträng och ser till att folk föl­jer hen­nes reg­ler. Men om Lus­si tyc­ker det är rent i hu­set van­kas det god­sa­ker i soc­kan som finns upp­hängd vid spi­sen.

Lus­se lång­natt mar­ke­rar en ny tid. Mör­ker­ti­den. Från den här nat­ten är allt troll­pack och and­ra fred­lö­sa skum­rask­fi­gu­rer ute i mörk­ret. Det kan va­ra folk som har dött för ti­digt el­ler för has­tigt. Folk som är för on­da för att kom­ma till himlen men för go­da för att ham­na i hel­ve­tet. Det här lus­se­föl­jet kal­lar folk of­ta "den vil­da jak­ten", och många trod­de det var Jol­nar som red först i föl­jet. Jol­nar är Odens jul­namn.

Oav­sett är det far­ligt att va­ra ute un­der nat­ten, för allt slags troll­tyg kan ta dig, och om du vill att Lus­si ska lå­ta din häst va­ra i fred bör du sät­ta gre­pen el­ler en sop­kvast fram­för stall­dör­ren, så att hon kan ri­da på den.

"Den längs­ta Nat­ten, då den kal­la och olus­ti­ga Win­tern tar sin bör­jan" Al­ma­nac­ka från 1702

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.