Le­gen­den om var­för gra­nen blev en jul­gran

Magisk Jul - - Innehåll -

Gud vil­le gär­na att män­ni­skor­na skul­le ha nå­got i si­na stu­gor som påmin­de dem om var­för vi fi­rar jul och skic­ka­de där­för ut tre av si­na äng­lar för att hit­ta ett träd som kun­de pas­sa. Trons, hop­pets och kär­le­kens äng­lar fick det äro­fyll­da upp­dra­get. De flög iväg över berg och land, över åk­rar och äng­ar. Över­allt låg snön och glitt­ra­de i stjärn­lju­set. Me­dan de flög ta­la­de de om vil­ket träd de skul­le väl­ja: ”Det trä­det jag ska väl­ja”, sa trons äng­el, ”ska bä­ra kor­sets mär­ke. Det mås­te va­ra rakt och pe­ka mot himlen med top­pen.” Hop­pets äng­el sa­de: ”Jag vill att trä­det ska ha hop­pets färg. Det mås­te va­ra evigt grönt och får ald­rig viss­na. Det mås­te va­ra grönt som­mar och vin­ter.” Men kär­le­kens äng­el, som all­tid är så kär­leks­full och snäll, sa­de: ”Det trä­det jag tyc­ker om mås­te va­ra ett om­bo­nat träd som ger skydd åt al­la små­fåg­lar och al­la små­djur. Det mås­te bä­ra fruk­ter som kan ge dem mat när vin­tern är sträng och kall.”

Till slut hit­ta­de de ett träd som har al­la de här egen­ska­per­na: gra­nen. Det bär kors på al­la si­na gre­nar, det är grönt året om, det ger skydd åt him­lens fåg­lar i si­na gre­nar, har rum för ha­ren vid fo­ten och det bär kot­tar på gre­nar­na som kan ge mat åt de an­språks­lö­sa.

När de ha­de fun­nit det per­fek­ta trä­det skul­le al­la äng­lar­na ge det varsin gå­va. Trons äng­el gav trä­det strå­lan­de ju­le­ljus, för att det skul­le på­min­na om han som är värl­dens ljus. Hop­pets äng­el pyn­ta­de trä­det med äng­la­hår, gir­lang­er och hjär­tan. Kär­le­kens äng­el fyll­de trä­det med gå­vor från topp till tå och sat­te till slut en gyl­le­ne stjär­na i top­pen, till min­ne av han som var den störs­ta gå­van till män­ni­skor­na och som föd­des på jul­kväl­len av kär­lek till oss al­la.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.