20 De­cem­ber – Mis­teln

Magisk Jul - - Innehåll -

Viss­te du att? Kyr­kan för­bjöd an­vänd­ning­en av mis­tel un­der fle­ra hund­ra år på grund av plan­tans hed­nis­ka ur­sprung.

Mis­teln ha­de an­setts va­ra lyc­ko­sam i fle­ra hund­ra år in­nan Je­sus föd­des. Det var sär­skilt de kel­tis­ka drui­der­na som till­bad bå­de eken och mis­teln som väx­te på den, men även vi­king­ar­na ha­de re­spekt för den ma­gis­ka plan­tan. När fi­en­der möt­tes un­der mis­teln un­der vi­kin­ga­ti­den la­de de ifrån sig vap­nen i 24 tim­mar. Mis­teln väx­er på stam­men och mel­lan gre­nar­na på and­ra träd. När de kel­tis­ka drui­der­na hit­ta­de mis­tel åter­vän­de de till plat­sen på må­nens sjät­te dag för att skä­ra ned den. Per­so­nen med högst rang skar ned mis­teln från värd­trä­det med en gyl­le­ne kniv och un­der trä­det höll de and­ra drui­der­na ett stort, vitt skyn­ke som kvis­tar­na skul­le fal­la ned i. Mis­teln fick in­te rö­ra vid järn el­ler jord, för det skul­le för­stö­ra mis­telns ma­gis­ka egen­ska­per. Det ut­för­des vik­ti­ga ri­tu­a­ler för att hyl­la eken och för att vi­sa tack­sam­het för mis­telns gå­vor. Drui­der­na åt bä­ren som en del av si­na scha­ma­nis­tis­ka ri­tu­a­ler. Det hjälp­te dem att kom­ma i trans när de skul­le ut på si­na ma­gis­ka själs­re­sor. Druid­kul­ten lev­de si­da vid si­da med fornnor­disk my­to­lo­gi un­der vi­kin­ga­ti­den, men bå­da tra­di­tio­ner­na för­drevs näs­tan helt då kris­ten­do­men kom till Stor­bri­tan­ni­en och se­na­re Sve­ri­ge. Men någ­ra av se­der­na och tra­di­tio­ner­na le­ver vi­da­re, och en av dem är tron på mis­telns ma­gis­ka egen­ska­per.

Mis­teln tor­ka­des och spreds över jor­dar­na för att ge en bätt­re skörd och den an­vän­des som me­di­ci­nal­växt. Bå­de i Stor­bri­tan­ni­en och i Nor­den häng­de folk kvis­tar över dör­ren och i tak­noc­ken på stall och la­du­går­dar. Det här skul­le öka frukt­bar­he­ten hos folk och djur samt skyd­da mot sjuk­dom, häx­e­ri och brand. Det här räk­na­des in­te som en del av den krist­na jultra­di­tio­nen och det fanns kyr­kor som för­bjöd den hed­nis­ka mis­teln. Un­der 1800-ta­let

blev ju­len en tid då det var vik­tigt att vi­sa kär­lek och vän­lig­het, och snart fick ock­så mis­teln sin plats bland jultra­di­tio­ner­na.

Idag är mis­teln en själv­klar del av julde­ko­ra­tio­ner­na, men det är in­te al­la som kän­ner till dess hed­nis­ka ur­sprung. Vi häng­er den i ta­ket i hu­set och för var­je kyss ska man ta ned ett bär. Kys­sar­na ska stär­ka kär­le­ken och sam­man­håll­ning­en. Men kom ihåg att mis­tel­bä­ren ock­så har an­vänts i häx­or­nas ma­gis­ka elixir.

Det be­ty­der olyc­ka att ta in mis­teln i hu­set fö­re julaf­ton och när den kom­mit in mås­te den häng­as upp på en gång. Ef­ter jul ska du be­hål­la en li­ten del av mis­teln än­da till näs­ta julaf­ton. Det ger lyc­ka, god häl­sa och skydd mot troll­dom. Mis­teln kan du spa­ra ge­nom att brän­na den och sen läg­ga as­kan i en li­ten lyc­ko­på­se. Den kan du hänga på säng­stol­pen, så ska den sör­ja för ma­gis­ka dröm­mar och för­hind­ra mar­dröm­mar. Dess­utom hind­rar det troll­kvin­nan från att stjä­la din unge.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.