Bal­ders död

Magisk Jul - - Innehåll -

Iden fornnor­dis­ka my­to­lo­gin har Oden och Frigg en son som he­ter Bal­der. Han var den vack­ras­te, snäl­las­te och mest äls­ka­de av al­la gu­dar­na i As­gård. När de and­ra var i när­he­ten av ho­nom kun­de de var­ken sä­ga nå­got ont el­ler tän­ka on­da tan­kar ef­tersom Bal­der strå­la­de av så myc­ket god­het att det spred sig till dem. Han var al­la gu­dar­nas ljus och lyk­ta. En natt dröm­de Bal­der att han skul­le dö och al­la gu­dar­na blev leds­na, sär­skilt hans mor Frigg. Hon blev så rädd för sin sons skull att hon res­te över he­la värl­den och fick allt och al­la att lo­va att de in­te skul­le ska­da Bal­der. Hon be­sök­te de fy­ra ele­men­ten: eld, luft, jord och vat­ten, al­la me­tal­ler, al­la ste­nar, al­la blom­mor, al­la djur på jor­den och al­la sjuk­do­mar. Al­la mås­te lo­va att in­te gö­ra ho­nom nå­got ont.

Gu­dar­na var gla­da för att Bal­der var trygg och de tyck­te det var ro­ligt att tes­ta hans im­mu­ni­tet ge­nom en lek där de kas­ta­de ste­nar och pin­nar, sköt pi­lar och an­vän­de and­ra va­pen mot Bal­der. Men ing­et i värl­den gjor­de Bal­der il­la. Bal­der ba­ra log och al­la äls­ka­de ho­nom än­nu mer, för när Bal­der log blev al­la gu­dar­na lyck­li­ga. Det här ha­ta­de Lo­ke. Han blev in­te glad när Bal­der log ut­an blev mörk i sin­net över hans osår­bar­het. Lo­ke vil­le hit­ta ett sätt att bli kvitt Bal­der på. Han fick ve­ta att det fanns en li­ten plan­ta som var­ken var eld, luft, jord el­ler vat­ten: det var mis­teln. Den var så li­ten att Frigg in­te ha­de brytt sig om att be­gä­ra ett löf­te från den. Mis­teln har inga röt­ter i jor­den ut­an sit­ter fast i värd­trä­det, och den är in­te av eld och in­te av vat­ten. Mis­teln finns mel­lan al­la ele­men­ten och det var den här lil­la plan­tan Lo­ke an­vän­de då han smid­de en ond, slug plan för att bli kvitt Bal­der.

"När Bal­der log blev al­la gu­dar­na lyck­li­ga."

Hö­der, Bal­ders bror, var in­te med på le­ken där ing­et kun­de ska­da Bal­der. Han var blind och stod i ut­kan­ten och lyss­na­de till de and­ras lek, för han kun­de in­te se var Bal­der stod. Det här såg Lo­ke som gick bort till Hö­der och frå­ga­de om in­te han ock­så vil­le vi­sa Bal­der den äran att be­vi­sa hans osår­bar­het. Se­dan tog Lo­ke fram en pil som han gjort av mis­tel och gav den till Hö­der, som var en iv­rig jä­ga­re. Han lu­ra­de Hö­der att skju­ta mot Bal­der, ba­ra för skojs skull, för ing­et kun­de ju ska­da ho­nom. Lo­ke höll Hö­ders hand och styr­de pi­len rakt mot Bal­der. Pi­len gick in i Bal­ders hjär­ta och han föll död ner.

Då blev det stil­la i guds­ri­ket. Det här var en stör­re sorg än värl­den kun­de bä­ra. Nan­na, Bal­ders äls­ka­de hust­ru, blev så tung i hjär­tat att det brast och ock­så hon föll död ner. Frigg hör­de ock­så att Bal­der var död och hon blev ifrån sig av sorg. Hon grät så myc­ket att hen­nes tå­rar blek­te mis­telns bär så de blev vi­ta, men Bal­ders liv kun­de in­te räd­das med mind­re än att al­la dö­da och le­van­de grät för att få ho­nom till­ba­ka. Och al­la grät, för­u­tom en. Det var troll­kvin­nan Töck som in­te var nå­gon an­nan än Lo­ke i för­kläd­nad. Bal­der mås­te stan­na i döds­ri­ket, men mis­teln gavs till Frigg. Hon ha­de kon­troll över den så länge den in­te rör­de mar­ken, för mar­ken var Lo­kes do­män. I gen­gäld gjor­de Frigg mis­teln till sym­bol för kär­lek, vän­skap och god vil­ja, och hon lo­va­de att ge al­la som gick un­der den en kyss. Och om du åt bä­ren fick du del av Friggs vis­dom.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.