24 De­cem­ber – Julaf­ton

Magisk Jul - - Innehåll -

Mör­ker­mak­ter, jul­sven­nar, vät­tar och troll­kä­ring­ar. Förr i ti­den var det var­ken nöt­ter, Askung­en el­ler Je­sus­bar­net folk tänk­te mest på när det blev julaf­ton. Ing­en natt på året har så många my­ter och så myc­ket mystik knu­ten till sig som jul­nat­ten. För att hål­la skum­ma vä­sen bor­ta var det tra­di­tion att skju­ta in ju­len. I stäl­let för lju­det av kyrk­kloc­kor ljöd tre skott från var­je gård ge­nom da­lar och berg. På vis­sa plat­ser finns se­den kvar, pre­cis som många and­ra tra­di­tio­ner. Vi äter fort­fa­ran­de dopp i gry­tan och gröt, vi hål­ler oss hem­ma och det hålls fest med fa­milj och vän­ner. Någ­ra av vå­ra älds­ta jultra­di­tio­ner har över­levt i tu­sen år, om in­te än­nu läng­re.

Se­dan gam­malt gäll­de se­den att när jul­ve­den var in­bu­ren skul­le spi­sen gö­ras ren. Det här var hus­bon­dens upp­gift och när han var fär­dig fick han gär­na en snaps av sin fru. Vid mid­dags­tid kloc­kan tolv skul­le jul­kär­ven sät­tas upp. Den häng­des högt på en lång stång, så att Tors boc­kar skul­le få äta av den och för att Odens häst med he­la sitt föl­je in­te skul­le stan­na på går­den. När kär­ven var upp­hängd kun­de man änt­li­gen få dop­pa i gry­tan. Där­ef­ter skul­le det va­ra stil­la, an­nars blev tomte­gub­ben arg. Han skul­le själv­klart få bå­de jul­gröt och julöl li­te se­na­re på da­gen.

Det sista hus­bon­den gjor­de in­nan fa­mil­jen la­de sig på jul­kväl­len var att kor­sa al­la dör­rar på tu­net med tjä­ra, kol el­ler blod. Även dju­ren märk­tes med kors. Yx­an stod re­dan i väg­gen över la­du­gårds­dör­ren och för sä­ker­hets skull kun­de de dess­utom hänga ge­vä­ret över stug­dör­ren. Det skul­le ge skydd mot al­la mörk­rets mak­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.