Jakten på julstämning

edan människan för första gången smakade på pinnen som doppats i bikupans honung har vi förstått att det är något särskilt högtidligt med det söta. Oavsett om det är en apelsin, choklad, hemmagjort godis eller marsipan får sötsaker alltid stämningen att s

Det här med julstämning är så märkligt. Du väntar och väntar, förbereder dig för jul och plötsligt är den bara där. Det är magiskt. Det är, du vet, känslan av att komma hem. Hem till jul! Antingen hemma hos mor och far, eller hemma i dig själv. Den varma, trygga känslan av mormors kök och nybakade pepparkakor. Känslan som väcker en saknad, men också fina minnen om det som varit och drömmen om det som ska komma. Det är faktiskt inte magi, det är något med lukten. Pyttesmå svävande molekyler som letar sig in i hjärnan. Vägen till gamla minnen. Det ringer i stora klockor som väcker minnen du trodde sov en evig sömn. Kanske skickar du en tanke till någon som varit eller en tid som flytt?

Det är varken åsynen av ett julpyntat hus eller ljudet av Jul, jul, strålande jul som försätter oss i rätt stämning. Det är lukten av granbarr, eld i spisen och julens många magiska kryddor som påverkar oss mest. Dofterna väcker minnen från tidigare jular och skickar in små molekyler till kontrollrummet i hjärnan där de trycker på små lyckoknappar. Då blir du lite gladare och orkar lite mer. Ja, du kan till och med känna dig lite förälskad. Flera av kryddorna vi använder vid jul har extra många sådana molekyler som hittar vägen till kontrollrummet. Vi har dem i kakorna, på julpyntet, i glöggen och i maten. Vikingarna hade dem till och med i ölen. I deras julmjöd var det inte bara alkoholen som sörjde för den rätta stämningen, de kryddade mjödet med bland annat humle, nejlika och ingefära. Nu ska vi titta närmare på de viktigaste julkryddorna.

Kanel

På italienska heter kanel canella, som betyder litet rör, och det är just ett litet rör det ser ut som. När du känner doften av kanel lockar det fram minnen som mormors kalvdans, mammas kanelbullar och risgrynsgröt. De flesta förknippar doften av kanel mest med jul. De aktiva molekylerna i kanel heter kanelaldehyd. Om du får i dig mycket av det har det en lugnande effekt och om du får i dig lite verkar det stimulerande. Medlet liknar dopamin, en signalsubstans vi redan har i hjärnan och som ger oss ett lyckorus. Därför gör kanel dig glad och ger en magisk lyckokänsla. Vi har använt kanel som afrodisiakum i århundraden, en verkan som finns dokumenterad i senare forskning. Allra bäst är äkta ceylonkanel.

Kryddnejlika

Kryddnejlika, blomsterknopparna som ser ut som små spikar, är som ett helt medicinskåp. De små spikarna har använts som bakteriedödare och smärtstillande inom folkmedicinen i tusentals år, men det är inte därför vi använder nejlika under julen. Du känner säkert till julpyntet med en apelsin med rött band och kryddnejlikor? Det här är egentligen inte en svensk sed, utan en engelsk tradition som härstammar från Elisabet I:s tid. Redan på 1500-talet visste de att nejlika var nyttigt om man ville bli kvitt loppor och mal, dessutom gav det en god, ren doft i huset. Du kan till exempel ha några kryddnejlikor i dammsugarpåsen eller skurhinken, så slår du flera flugor i en smäll. Nejlika innehåller en molekyl som heter eugenol, ett ämne som ser till att lyckomedlet dopamin varar lite längre i hjärnan. Därför blir du gladare, mer avslappnad och lugnare när du känner denna lukt som vi så starkt förknippar med jul.

Muskotnöt

Muskotnöt är frökärnan i blommorna på muskotträdet, som kommer från Moluckerna, precis som nejlikan. Hildegard von Bingen, en av medeltidens första mystiker, skrev mycket om muskotens medicinska verkan. I en av sina medicinska böcker rekommenderar hon att man ska baka småkakor av muskot, kanel, nejlika, mjöl och vatten. Muskot ska enligt uppgift öppna upp hjärtat, ge bättre beslutsförmåga samt dämpa bitterhet och agg. Du har kanske också hört att det hjälper mot ischias? Du kan prova att tejpa fast en halv nöt där du har ont och gå med det i två dagar. Om du har problem med gikt ska du enligt tradition gnida onda muskler och leder med mald muskot två gånger om dagen. Och om du går med en muskotnöt i alla fickor blir du aldrig sjuk. Men var försiktig, för muskotnöten kan vara farlig. Den mest aktiva molekylen i muskotnötter är myristicin. Det ökar också dopaminnivån i hjärnan, men höga doser av myristicin är giftigt och kan ge hallucinationer och ångestanfall.

Ingefära

Plantan med de mest hälsobringande rötterna vi känner till har dyrkats i flera tusen år och ingefära var en av de första exotiska kryddorna som tog sig till Europa. Här blev ingefäran känd under vikingatiden och vikingarna smaksatte sin mjöd med den. Kanske fick de först ingefära mot sjösjuka och upptäckte sedan att roten var både inflammationsdämpande och smärtstillande?

Vi vet att det finns över 200 ämnen som har medicinsk effekt i ingefära. Det här är små molekyler som hittar fram överallt i kroppen. De tar sig fram genom tarmarna och ut i blodcellerna, där de passar på att rena blodet. Andra hittar fram till nervcellerna och stoppar smärtimpulser som är på väg till hjärnan. Och som flera andra magiska julkryddor ger även ingefära ökad dopaminnivå i hjärnan.

Kardemumma

Kardemummafröna är släkt med ingefära och nästan lika hälsobringande. I Indien har kardemumma använts som bantningsmedel i minst 3 000 år. Det var kanske Alexander den store som tog med sig kardemumman till Europa. De torkade gröna frökapslarna har små molekyler som letar sig fram till gallblåsan. Där hjälper de kroppen att producera mer galla och galla är vad som bryter ned fett i kroppen. På sina resor till Konstantinopel lärde vikingarna sig att kardemumma får fart på livsglädjen och viriliteten. Det var inte bara något de inbillade sig, för i kardemumma finns det andra verksamma molekyler som stimulerar dopaminnivån i hjärnan och ger ökad sexlust. Idag vet vi dessutom att kardemumma sänker kolesterolet och är vattendrivande, men det bästa av allt är det gamla käringrådet: om du behöver charma någon ska du tugga på ett par kardemummafrön, för då blir du helt oemotståndlig.

”Som flera andra magiska julkryddor ger även ingefära ökad dopaminnivå i hjärnan.”

Apelsin

Apelsinen är klassiskt julgodis. Det är inte länge sedan apelsiner var en lyxvara här i norr, en exotisk frukt som bara kunde avnjutas vid de stora högtiderna. Apelsinen kommer ursprungligen från Kina och kom till Sverige via Tyskland. Därför heter den apelsin, som kommer från apfelsine, kinesiskt äpple på tyska. Den importerades först i slutet av 1800-talet, men importbegränsningar gjorde den till en sällsynt vara ända fram till 1950-talet. Till jul ville man dock gärna bjuda på något exklusivt och annorlunda, och då unnade man sig gärna något så tjusigt som en apelsin.

Julkola

Julkola hörde också till. Julgodiset skulle smaka gott, samtidigt som det måste vara relativt enkelt att göra och helst ha lång hållbarhet. Därför är kola ett julgodis med långa traditioner.

Socker, grädde och smör är grundreceptet som dyker upp i ett otal varianter i alla tider. Stekpannekola är en kvänsk och norskfinsk variant som gjordes som lördagsgodis och till jul. Konsistens och smak ska vara något mellan knäck och kola, och den görs, som namnet antyder, i en stekpanna, som helst ska vara av järn.

Choklad

Vi måste också nämna julchokladen. Det tog trehundra år från att spanjorerna upptäckte kakaon i Sydamerika innan de första chokladfabrikerna öppnade i Sverige en bra bit in på 1800-talet. Choklad hade emellertid antagligen varit känt som en godbit till högtiden i de mer välsituerade

hemmen i städerna ett bra tag redan. Men när tre schweiziska bröder startade Cloetta i Malmö 1873 blev det en stor framgång. Choklad blev en omistlig del av vår julhistoria och är än idag ett måste.

Marsipan

Marsipan har också en egen historia. Ingen jul utan en marsipangris! Marsipan består av mandlar och socker och man tror att marsipan för första gången såg dagens ljus i Persien, för där odlades mandlar först. Det var korsfararna som tog med sig marsipanen tillbaka från sina färder, och därefter uppstod de äldsta konfektmakerierna på 1100-talet i Venedig. Men sådana sötsaker såldes i början inte som godis för njutningens skull, utan som medicin på apoteken. Marsipan ordinerades tidigt som ett medel mot förstoppning och potensproblem, senare också mot sömnlöshet. Marsipan var en eftertraktad vara som bara kunniga apotekare fick lov att framställa. Under 1600-talet erkändes den också som lyxvara och de välbärgade i Nordeuropa visade sin status genom att ge marsipan i gåva till varandra eller servera den på fester. De välmående klasserna vaktade sin favorit så pass väl att det i Leipzig 1661 blev förbjudet att ge marsipan i dopgåva, för att inte godsaken skulle bli för ”folklig”. Marsipan var en lyxvara också här i landet långt in i modern tid och som alla andra sällsynta gotter serverades den bara till de stora högtiderna, som julen.