Sa­len­to

Matglädje vid Medelhavet - - Italien - Text: LUCY GILLMORE

När tu­rist­in­du­strin först de­fi­ni­e­ra­de Pug­lia som ”Nya Tosca­na” tog sig tu­rist­hor­der­na så långt sö­derut som ba­rock­sta­den Lec­ce. Sa­len­to i sö­der blev ut­an den förs­ta tu­rist­vå­gen, kanske på grund av bris­ten på hob­bit-lik­nan­de hus (re­gi­o­nens nor­ra del är känd för si­na trul­li­hus – run­da sten­hus med kä­gel­for­ma­de tak) och det fak­tum att sta­den bok­stav­li­gen lig­ger vid vägens än­de.

Nu är dock hem­lig­he­ten av­slö­jad. De som sö­ker mo­dern ele­gans bör tes­ta La Fi­er­mon­ti­na, ett 1700-tals­hus som för­vand­lats till ett lyx­ho­tell (la­fi­er­mon­ti­na.com). El­ler en av fle­ra re­no­ve­ra­de bond­går­dar, som Mas­se­ria Tra­pa­na (tra­pa­na.com) och Don To­tu (don­to­tu.it). He­len Mir­ren och hen­nes man Tay­lor Hack­ford äger ock­så en bar här – Far­ma­cia Bal­boa (far­ma­ci­a­bal­bo­a­bar.com) i Tri­ca­se.

Se­mester­fi­ra­re har ock­så bör­jat hit­ta till re­gi­o­nens vy­korts­lik­nan­de ”gre­kis­ka” by­ar. De har in­sett att en av by­ar­na till och med har två kust­lin­jer att väl­ja mel­lan. På ena si­dan art nou­veau-vil­lor­na i San­ta Ma­ria di Leucas finns Adri­a­tis­ka ha­vet med si­na ste­ni­ga vi­kar. På and­ra si­dan finns Jo­nis­ka ha­vet, som kal­las ”Me­del­ha­vets Mal­di­ver­na” tack va­re sin vi­ta, le­na sand.

Castel­lo di Ugen­to är en gyl­le­ne fäst­ning och ett pa­lats från 1600-ta­let i den söm­ni­ga sta­den Ugen­to (castel­lo­di­u­gen­to.com). Bygg­na­den har gjorts om till ett trev­ligt bou­ti­que­ho­tell med nio rum. Det är ock­så hem till ett mu­se­um och Pug­lia Cu­li­na­ry Cen­ter – ett nytt ita­li­enskt cam­pus som till­hör pre­stige­fyll­da Cu­li­na­ry In­sti­tu­te of Ame­ri­ca.

I byn Scor­rano finns mer gam­mal histo­ria, i form av ett pa­lats från 1600-ta­let och en vin­gård från 1700-ta­let. Vin­går­den Duca Car­lo Gua­ra­ni på 70 hek­tar har eko­lo­gis­ka vin­od­ling­ar och på som­ma­ren er­bjuds rund­tu­rer, vin­prov­ning­ar och ute­mid­da­gar (ducacar­lo­gu­a­ri­ni.it). Dess pri­mi­ti­vo-vin är ut­sökt och mörkt, med smak av kryd­dor, cho­klad och aro­ma­tis­ka ör­ter från den in­hems­ka busk­ter­räng­en Maquis.

Jag åter­vän­der till mitt rum med klir­ran­de flas­kor. Sca­le No­ve har ut­sikt över ha­vet och lig­ger i ut­kan­ten av Galli­po­lis la­by­rint­lik­nan­de gam­la stad. Ho­tel­let är en av The Thin­king Tra­vel­lers an­lägg­ning­ar i re­gi­o­nen och har vin­le­ve­rans, per­son­lig kock och mat­lag­nings­kur­ser (thet­hin­king­tra­vel­ler.com).

Ho­tel­let fö­re­slår ock­så gär­na bra re­stau­rang­er. Jag blev re­kom­men­de­rad att pro­me­ne­ra ner till den ru­sti­ka fisk­re­stau­rang­en Os­te­ria del Vi­co för att sma­ka an­ti­pas­to dell’ os­te­ria – fisk med Galli­po­lis be­röm­da rö­da rä­kor som ser­ve­ras råa med oliv­ol­ja och smu­lad has­sel­nöt.

På kväl­len gril­la­de jag på Sca­le No­ves tak­ter­rass – än­nu mer rö­da rä­kor, som jag köp­te på fisk­mark­na­den på mor­go­nen. När jag pro­me­ne­ra­de ner till ham­nen pas­se­ra­de jag fis­ka­re som la­ga­de si­na nät i so­len och torg­hand­la­re som fres­ta­de för­bi­pas­se­ran­de med tag­gi­ga sjö­bor­rar el­ler vin­ka­de till dem att kom­ma och sma­ka på Galli­po­li- rä­kor.

Till ef­ter­rätt köp­te jag Pastic­ci­ot­to Lec­ce­se, mör­degs­bak­verk med va­niljkräm, på Le Mil­le Vog­lie i me­del­tids­byn Spec­chia. Kon­di­torn Gi­u­sep­pe Zip­po skar en ski­va till mig – den sma­ka­de in­ten­sivt, väl­digt fruk­tigt. Hans hem­lig­het? ”Kär­lek!” (Han ma­ri­ne­rar ock­så fruk­ten i lo­kal ho­nung i fle­ra da­gar).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.