Ett brev till Mag­gie, min oföd­da dot­ter

Metro Sweden (Göteborg) - - Med Metro 13/9 - debatt@metro.se

Kä­ra Mag­gie, snart är du här! Du ska fö­das om 78 da­gar. Det känns länge. Du är öns­kad och äls­kad. Det är en märk­lig käns­la att äls­ka nå­gon som man in­te rik­tigt vet vem det är. Men här­lig.

Du föds i ett av värl­dens ri­kas­te län­der. Du kom­mer in­te att be­hö­va sy klä­der, byg­ga te­le­fo­ner el­ler ens hjäl­pa till med jord­bru­ket. Du kan bli pre­cis vad du vill.

Vi har för­be­rett allt, din mam­ma och jag. Vi har köpt barn­vagn, spjäl­säng och så har vi lagt fram klä­der till di­na två förs­ta år.

Härom­da­gen var det val. Det gick bra. Många gick och rös­ta­de. Inga kra­val­ler. Nu­för­ti­den finns det par­ti­er för näs­tan al­la åsik­ter. Ju fler som är med och be­stäm­mer desto bätt­re. För då går ar­be­tet i riks­da­gen trögt och det blir svå­ra­re för dem att gö­ra ra­di­ka­la för­änd­ring­ar.

Du kom­mer att mär­ka att jag in­te gil­lar ra­di­ka­la för­änd­ring­ar. Bäst gick det för de par­ti­er som sa »Rös­ta på oss, vi vill det här«. Sämst gick det för de som sa »Rös­ta in­te på dem, de är on­da«.

Du kom­mer sä­kert ock­så springa på så­na där män­ni­skor. På frå­gan vad de vill ha till lunch så kom­mer de att skri­ka »In­te ka­lops!« när de vill ha pann­ka­kor. På frå­gan »Vad vill ni ha då?« så kom­mer de att skri­ka »In­te kött­bul­lar!«

Det är ett dumt sätt att pra­ta på som säl­lan le­der till pann­ka­kor. Ty­värr pra­tar många po­li­ti­ker just så. Dumt men mänsk­ligt. Om du nå­gon gång sma­kar på maträt­ten ka­lops så kom­mer du att för­stå dem. (Rät­ten be­står av små bi­tar dö­da djur som sma­kar krydd­pep­par.)

Om sam­häl­let skul­le va­ra en bo­stads­rätts­för­e­ning så vo­re po­li­ti­ker­na sty­rel­sen. Man vill ha en bra sty­rel­se, men det vik­ti­gas­te är att man har trev­li­ga gran­nar. Man kan in­te att tvinga gran­nar till att bli trev­li­ga. Det en­da man kan gö­ra är att va­ra en trev­lig gran­ne själv. När jag är för­äld­ra­le­dig med dig så ska vi öva oss på att va­ra trev­li­ga gran­nar he­la da­gar­na!

78 da­gar. Jag in­ser att det känns än­nu läng­re för dig än för mig. Jag kan gå långa höst­pro­me­na­der för att slå ihjäl ti­den.

Du är in­stängd i mam­mas mage ut­an ens en tid­ning att blädd­ra i. Än­då är jag li­te av­und­sjuk. Du har det lugnt och skönt. Här ute är det ett jäv­la liv. Kram /Far

Jag ska gå på pre­miä­ren av »Så som i Him­len« på Oscarste­a­tern! Det är omöj­ligt att hit­ta en bra höstjac­ka. Omöj­ligt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.