»Rin­ke­by kan in­te smi­ta ut­om­lands från me­di­edre­vet«

Det vi lä­ser och ser i rikstäc­kan­de me­dia på­ver­kar hur vi upp­le­ver vår stads­del, skri­ver Mår­ten West­berg och Ge­or­gi­os Go­gas.

Metro Sweden (Göteborg) - - Sidan - MÅR­TEN WEST­BERG, ORD­FÖ­RAN­DE I AKROPOL BASKET OCH RIN­KE­BY RUN GE­OR­GI­OS GO­GAS, SPORTCHEF I AKROPOLIS IF

Det går väl­digt bra för »Rin­ke­bys stolt­het« Akropol basket. Vi lig­ger tvåa i di­vi­sion 1 och var ny­li­gen väl­digt nä­ra att vin­na även över li­ga­le­da­ren, Nor­rort.

Nu tror du för­stås att det är fullt på läk­ta­ren när vi har hem­ma­match. Det är det in­te. Få vet hur bra det går. And­ra är räd­da för att gå till vå­ra mat­cher. Sam­ma sak gäl­ler vår väx­an­de ung­doms­verk­sam­het och vå­ra upp­skat­ta­de eve­ne­mang för att bred­da id­rot­ten i Rin­ke­by. Hur vi än ro­par så för­blir suc­cén en väl dold hem­lig­het.

Vi är upp­rik­tigt för­vå­na­de. Den käns­lan de­lar vi med Akropolis fot­boll, som i år kom fy­ra i di­vi­sion 2 nor­ra.

Vå­ra spe­la­re bor­de va­ra lo­ka­la kän­di­sar, men det är de in­te. Det be­grän­sar vår för­må­ga att in­spi­re­ra, och där­med re­kry­te­ra fler ung­do­mar till id­rot­ten, och att lå­ta id­rot­ten puf­fa ung­do­mar i rikt­ning mot ett bätt­re liv.

Ef­ter allt det ne­ga­ti­va som skrivs om för­or­ten trod­de vi att det fanns ett upp­dämt be­hov av att skri­va och lä­sa om de bra sa­ker som hän­der. Det var fel. Det är nog tvärtom.

Kanske är det med stads­de­lar som med kän­di­sar. När man har dre­vet emot sig så finns det ingen­ting att gö­ra, men till skill­nad mot Mar­tin Ti­mell och Je­an-Clau­de Ar­nault kan Rin­ke­by el­ler Skär­hol­men in­te fly ut­om­lands för att slip­pa ifrån dre­vet. Det trå­ki­ga med det är för­stås att det på­ver­kar var­da­gen för 300 000 män­ni­skor i hu­vud­sta­dens fat­ti­ga­re för­or­ter. Det vi lä­ser och ser i rikstäc­kan­de me­dia på­ver­kar hur vi upp­le­ver vår stads­del.

Lä­ser du ba­ra om mord och brotts­lig­het så har du de glas­ö­go­nen på dig när du kom­mer upp ur tun­nel­ba­nan. Oav­sett om du bor här el­ler häl­sar på. Det gör att vi som sam­häl­le och in­di­vi­der glöm­mer allt det po­si­ti­va som hän­der mel­lan tun­nel­ba­nan och hem­met. Vi glöm­mer kil­len i frukt­stån­det med det unikt sto­ra ut­bu­det till lå­ga pri­ser och bar­nen som spe­lar fot­boll, men minns den unga kil­len som står på tor­get för att säl­ja hasch.

Hur myc­ket har du till ex­em­pel läst om att ung­do­mar i för­or­ten väl­jer bort al­ko­hol och knark? Det är tro­li­gen pre­cis li­ka­dant i Biskops­går­den, Ro­sen­gård, Vi­val­la och Gottsun­da. Hur of­ta lä­ser du om att ma­jo­ri­te­ten av vå­ra unga mus­li­mer väl­jer att va­ra nykt­ra, el­ler att man kan springa bar­fo­ta på gräs­mat­tor­na i de om­rå­den som så många av oss är räd­da för att be­sö­ka? Just där lig­ger det säl­lan glas­kross från öl­flas­kor. Det är ris­ka­belt i par­ken mitt i stan, men är tryggt i för­or­ten. Här är det i stäl­let ka­na­dagäs­sens äck­li­ga få­gel­bajs som gör att folk tve­kar att springa bar­fo­ta.

Som lä­sa­re och tit­ta­re är vi för­stås mot­tag­li­ga för den histo­ri­e­skriv­ning vi re­dan kän­ner till när den dy­ker upp i till ex­em­pel me­dia. Det är så al­la för­do­mar fun­ge­rar. Kom­mer du ihåg att klas­sens bus­frö sa nå­got bra på nå­gon lek­tion? Det hän­de för­stås, men ing­en minns det, för det pas­sa­de in­te in i vår bild av he­nom. Sam­ma sak är det med vår syn på oli­ka stads­de­lar. Där be­hö­ver vi som lä­sa­re och tit­ta­re hjälp av jour­na­lis­ter. Slå hål på vå­ra för­do­mar om för­or­ter­na. Skriv om ski­ten, men skriv ock­så om det som är bra.

»Ef­ter allt det ne­ga­ti­va som skrivs om för­or­ten trod­de vi att det fanns ett upp­dämt be­hov av att skri­va och lä­sa om de bra sa­ker som hän­der. Det var fel.«

FO­TO: JANERIK HENRIKSSON/TT

»Kanske är det med stads­de­lar som med kän­di­sar – när man har dre­vet emot sig så finns det ingen­ting att gö­ra«.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.