»Gång på gång kid­nap­pas det of­fent­li­ga sam­ta­let av blod­hung­er«

Metro Sweden (Stockholm) - - Sidan 1 - LISA MAGNUSSON Jour­na­list debatt@metro.se

Ni har väl hört om ko­mi­kern An­ton Magnusson vid det här la­get? Hans roll­fi­gur Mr Cool har gjort en låt som he­ter »Knul­la barn« och in­ne­hål­ler ra­der som:

»Barn är som vux­na, det en­da de tän­ker på he­la da­gar­na är knul­la. Om det in­te är me­ning­en att vi ska knul­la barn, var­för gör jag det då var och varan­nan dag?«

Den här sor­tens hu­mor är in­te för al­la, det är in­te mer att sä­ga om det. Men en del av dem som in­te upp­skat­tar hu­morn har dra­git den fel­ak­ti­ga slut­sat­sen att ef­tersom de själ­va in­te skrat­tar så är det in­te rik­tigt ett skämt, ut­an näs­tan all­var och där­för upp­rö­ran­de.

– »Knul­la barn«, vad i helv...?!!

Det­ta re­so­ne­mang är de­bilt, men in­te hel­ler det de­bi­la är det myc­ket att sä­ga till om. Det är okej att re­so­ne­ra de­bilt! Och fak­tiskt är det fullt be­grip­ligt att ex­em­pel­vis re­to­ri­kern Elai­ne Eksvärd, som själv ut­satts för över­grepp som barn, ha­tar An­ton Magnusson och he­la hans grab­bi­ga »jag vill va­ra far­lig«-au­ra.

Al­la har oli­ka smak, oli­ka trösklar. Pro­ble­met är att vis­sa snabbt slu­tat re­so­ne­ra, och i stäl­let bestämt sig för att knäc­ka den jä­veln.

Till de ton­gi­van­de den­na gång hör en ko­mi­ker, en skri­bent och en man som fram­för allt gjort sig känd för sin bluf­fan­de hjälp­or­ga­ni­sa­tion. De har många föl­ja­re i so­ci­a­la me­di­er och är proffs på drev, de har gjort det här för­ut: Mål­med­ve­tet byg­ger de upp mob­ben, ma­tar den och di­ri­ge­rar den.

Dre­var­na över­ö­ser nu An­ton Magnusson med hat. Vis­sa ring­er ned hans upp­drags­gi­va­re så att han och hans kol­le­ger blir av med si­na jobb. And­ra ho­tar ho­nom och hans fa­milj. Någ­ra blan­dar rent av in en av hans per­son­li­ga tra­ge­di­er, att hans ex blev bru­talt mör­dad för­ra året. Var­på ett nytt drev for­mas, mot dre­var­na: »Fy fan vad uselt att ni dre­var om det­ta!«

Så­dant är det of­fent­li­ga sam­ta­let i Sve­ri­ge. Gång på gång kid­nap­pas det av blod­hung­er, det går in­te att tän­ka fär­digt en en­da tan­ke över lar­met, än mind­re prö­va en ny. Det är out­härd­ligt. Och de där en­vet­na för­sö­ken att för­stö­ra folks liv, de skräm­mer mig på rik­tigt. För en vac­ker dag kom­mer de att lyc­kas.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.