Gjor­de »Grä­ver guld i USA« – åker på tur­né

Åter­för­e­ning. Det rå­der fot­bolls­fe­ber i Sve­ri­ge ef­ter lands­la­gets suc­cé. Nå­got som ge­nast för tan­kar­na till VM 1994 och lå­ten »När vi grä­ver guld i USA«. Nu ska GES ut på som­martur­né för förs­ta gång­en på 15 år.

Metro Sweden (Stockholm) - - Sidan 1 - Text: Na­ta­lie De­mi­ri­an na­ta­lie.de­mi­ri­an@met­ro.se

An­ders Glen­mark, To­mas »Orup« Eriks­son och Niklas Ströms­tedt ha­de egent­li­gen inga pla­ner på att åter­före­nas som GES. Men i fjol tac­ka­de de plöts­ligt ja till spel­ning­ar. Niklas Ströms­tedt be­skri­ver det he­la som en tvåstegs­ra­ket.

– Vi var på Skan­sen när Orup ha­de sin Allsång­s­tim­me och fick va­ra med på slu­tet och spe­la två lå­tar. Då ha­de vi in­te spe­lat ihop på 13 år och det var så kul. Ef­ter det fick vi en för­frå­gan om vi vil­le gö­ra två spel­ning­ar i Borg­holm på Öland. Vi har sagt nej i så många år, men se­dan kom vi fram till att vi in­te är så unga läng­re, så hur många chan­ser till har vi egent­li­gen att sä­ga ja? Det slu­ta­de med att det blev sex spel­ning­ar på Öland och vi kän­de att det in­te re­dan kan va­ra slut. Då föd­des tan­ken att vi kans­ke skul­le ta och åka ut på tur­né i som­mar. Ni gör det här ba­ra för att det är kul?

– Ja, det är in­te så att vi ska fortsätta med GES se­na­re och släp­pa ett nytt al­bum. Det är för att det är kul och det är ju det vi job­bar med, det är vårt le­ve­bröd, men när man kan kom­bi­ne­ra det med nå­got som är så här gi­van­de är det na­tur­ligt­vis det bäs­ta utav al­la värl­dar, sä­ger Orup. Tur­nén är re­dan en pu­blik­suc­cé, var det för­vän­tat? – In­nan Borg­holm för­ra som­ma­ren ha­de vi in­te för­vän­tat oss det, men vi fick en aning att det skul­le kun­na gå rätt bra ef­ter de kon­ser­ter­na. Men att vi skul­le ha sålt så här många bil­jet­ter re­dan nu och sålt ut på så pass många stäl­len, det trod­de vi kans­ke in­te. Men vi hop­pa­des för­stås, sä­ger Orup. Vil­ken publik tror ni kom­mer till spel­ning­ar­na?

– Vi trod­de för­ra gång­en att det ba­ra skul­le kom­ma folk i vår ge­ne­ra­tion men vi upp­täck­te att det ock­så var en mas­sa folk i 30–35 års­ål­dern. Då kom vi på att de var drygt sju år gam­la när förs­ta ski­van kom och att det kans­ke var den förs­ta ski­van de fick, men att de ald­rig hann se oss li­ve då, sä­ger Niklas Ströms­tedt. Vad kom­mer ni att bju­da på?

– Vi kom­mer att spe­la näs­tan al­la GES-lå­tar som finns och dess­utom kör vi en hel del so­lolå­tar ock­så, så det blir verk­li­gen en ma­tig och lång kon­sert, sä­ger An­ders Glen­mark. Vil­ken låt är ro­li­gast att fram­fö­ra?

– »Hon är min«, sä­ger Orup och An­ders Glen­mark.

– »Män­ni­skor som vi«, sä­ger Niklas Ströms­tedt. Men det blir ing­en ny­skri­ven mu­sik allt­så, var­för in­te?

– Allt det här byg­ger på att vi ska ska­pa en nostal­gi­k­väll för oss och för publi­ken. Vi har så myc­ket lå­tar att vi tyc­ker det är svårt och kans­ke till och med li­te dumt med nytt. Dess­utom skul­le det sig­na­le­ra att vi ska job­ba vi­da­re som grupp och få en fort­sätt­ning och det ska vi ju in­te. Ef­ter den här som­ma­ren är det fi­ni­to, då läg­ger vi det på hyl­lan igen, sä­ger An­ders Glen­mark. I stort sett al­la grup­per jag har in­ter­vju­at som till­fäl­ligt åter­före­nats har sagt att det är sista gång­en. Men så kom­mer det en åter­för­e­ning till.

– Ja, du har helt rätt i den ob­ser­va­tio­nen. Jag kan sä­ga som så att om vi nå­gon gång stäl­ler oss på scen igen ef­ter den här som­ma­ren så kom­mer det att bli om många, många, många år, sä­ger An­ders Glen­mark. Hur många gång­er har ni bli­vit er­bjud­na att gö­ra en ny VM-låt?

– Det hän­der då och då, även för and­ra lag än fot­bolls­lands­la­get, som till ex­em­pel hand­bolls­lands­la­get. Det vo­re klum­pigt av oss att för­sö­ka mat­cha »När vi grä­ver guld i USA«, ris­ken är ju att vi in­te når upp i när­he­ten av de höj­der­na, sä­ger Orup. Vil­ket är ert bäs­ta min­ne ihop?

– Stun­den i Rå­lamb­s­hovspar­ken när fot­bollsla­get ha­de kom­mit hem 1994. Det är ett min­ne för livet, sä­ger Niklas Ströms­tedt och får med­håll av de and­ra. Har ni va­rit ovän­ner nå­gon gång?

– Vi pra­ta­de om det ti­di­ga­re, jag kan in­te på­min­na mig att vi nå­gon gång va­rit rik­tigt osams så att vi fun­de­rat på att skil­jas åt helt el­ler så. Men det är klart att vi har haft oli­ka upp­fatt­ning­ar om sa­ker, sä­ger Niklas Ströms­tedt.

– Det var när vi var unga och dum­ma, sä­ger Orup. Slut­li­gen, be­skriv varand­ra med tre ord!

– Orup är en­vis, arg och be­gå­vad, Niklas är mus­ku­lös, på­läst och ta­lang­full, sä­ger An­ders Glen­mark.

– An­ders är snygg, van­kig, det be­ty­der att man går om­kring i cirk­lar, och skånsk. Jag vill sä­ga ett fjär­de ord ock­så; ex­trem­mu­si­ka­lisk. Niklas är än­nu snyg­ga­re, in­tel­li­gent och knäo­pe­re­rad, sä­ger Orup.

– An­ders är dag­dröm­man­de, konst­när­lig och lång. Orup är spon­tan, ihär­dig och snygg, sä­ger Niklas Ströms­tedt.

»Om vi nå­gon gång stäl­ler oss på scen igen så kom­mer det att bli om många, många, många år.« An­ders Glenn­mark om chan­ser­na till än­nu en åter­för­e­ning för GES.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.