M

Metro Sweden (Stockholm) - - Sommarläsning -

ed ba­ga­geut­rym­met fyllt till bräd­den på hen­nes lil­la Re­nault for Em­ma fram som en pro­jek­til längs den gru­sa­de gam­la vägen i rikt­ning mot för­äld­rar­nas som­mar­stäl­le. Hon ha­de haft en in­ten­siv ar­bets­pe­ri­od på ny­hets­re­dak­tio­nen och såg fram emot tre tys­ta vec­kor, ut­an wi-fi, in­till den lil­la sjön i barn­do­mens som­mar­hem. Nu le­ta­de hon ef­ter den halv­dol­da mjölk­span­nen som stod vid in­far­ten mot den lil­la skogs­väg som led­de fram till hu­set. Skogs­vä­gen var näs­tan osyn­lig för den som in­te viss­te att den låg där och mjölk­span­nen ha­de stått där så länge hon kun­de min­nas.

Sko­gen tät­na­de allt mer och det kän­des som att den sval­de dags­lju­set från den var­ma ju­ni­so­len. Allt som åter­stod var ett svagt skim­mer från träd­top­par­na. De två enor­ma sy­ren­bus­kar­na som väx­te på var­de­ra si­dan om för­stuk­vis­ten var i det när­mas­te ihop­vux­na med vård­trä­det som tro­na­de stolt mitt på gårds­pla­nen. Hon öpp­na­de bil­dör­ren och an­da­des in dof­ten. Klo­ro­fyll och myl­la, ängs­blom­mor och björk.

I hu­set dof­ta­de det fukt och damm, in­stängd­het och torrt trä. Hon öpp­na­de dör­ren på vid ga­vel och gick tvärs ige­nom hu­set för att öpp­na dör­ren till al­ta­nen som vet­te ned mot bryg­gan vid sjön. När hon pac­ka­de upp mat­på­sar­na in­såg hon att hon va­rit väl­digt spar­sma­kad – allt hon tyck­tes ha fått med sig var par­me­sa­nost, pas­ta, kaf­fe, go­dis och vin.

Kväl­len kom och den tor­ra ve­den från vin­tern spra­ka­de i ka­mi­nen. Hon ha­de pac­kat upp si­na till­hö­rig­he­ter och bäd­dat åt sig i jung­fru­kam­ma­ren.

Hon ba­da­de na­ken i sjön, gick och la­de sig med vått hår och som­na­de till lju­det av in­sek­ter och som­mar­fåg­lar.

Em­ma ti­digt av so­lens strå­lar som för­sök­te tränga in ge­nom gar­di­nen. Att hon kväl­len in­nan ha­de som­nat våt i hå­ret ha­de mind­re att gö­ra med full­stän­dig de­ka­dens och mer att gö­ra med att hon i sin en­fald ha­de trott att lin­ne­skå­pet skul­le in­ne­hål­la allt det gjort i al­la ti­der. Hen­nes sys­kon ha­de up­pen­bar­li­gen va­rit av en an­nan upp­fatt­ning och skå­pet ga­pa­de tomt. Hon er­in­ra­de sig om att hon ha­de sett en skylt till en gårds­lop­pis när hon an­län­de da­gen in­nan ba­ra någ­ra kilo­me­ter bort. Hon släng­de upp det långa lju­sa hå­ret i en slar­vig svans och ryck­te åt sig skinn­jac­kan trots de dry­ga 20 gra­der­na.

»Jag mås­te in­te se ut som en vand­ran­de se­mes­ter i onö­dan«, tänk­te hon.

Lop­pis­skyl­ten stod kvar och hon sväng­de upp mot den sto­ra gu­la vil­lan dit skyl­ten pe­ka­de. En kvin­na i hen­nes egen ål­der mötte hen­ne på upp­far­ten. Hon ha­de sto­ra oran­gea loc­kar, tu­sen­tals fräk­nar och log stort.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.