Så gör du när nå­gon far il­la i SL-tra­fi­ken

I ok­to­ber gick SL upp med en kam­panj för ökad trygg­het bland re­se­nä­rer­na och myn­ta­de ett nytt ut­tryck: kol­lek­tiv­ku­rage. Här be­rät­tar Jen­ni­fer Krö­ger, en av dem som sva­rar på SL:s trygg­hets­num­mer, hur hon var­je ar­bets­pass mö­ter med­mänsk­lig­het i lu­ren.

Metro Sweden (Stockholm) - - Sli Metro -

DU SIT­TER PÅ TUN­NEL­BA­NAN och ser nå­gon bör­ja pra­ta med per­so­nen mitte­mot. De två kän­ner in­te varand­ra och det ver­kar in­te fin­nas nå­got öm­se­si­digt in­tres­se. Den som star­ta­de sam­ta­let bö­jer sig fram­åt, den som är tyst drar sig bak­åt och tit­tar sig om­kring i vag­nen. Vad gör du?

Jen­ni­fer Krö­ger är en av dem som job­bar med att be­man­na SL:s trygg­hets­num­mer. Hon me­nar att al­la kan gö­ra nå­got för att hjäl­pa nå­gon som kän­ner sig otrygg i kol­lek­tiv­tra­fi­ken.

– Visst finns det me­dre­se­nä­rer som i en så­dan si­tu­a­tion kan kän­na sig be­kvä­ma med att gå fram och frå­ga om allt är okej, kans­ke sät­ta sig bred­vid den som ver­kar obe­kväm, vi­sa att man ser vad som sker. Men många av oss kans­ke kän­ner sig tryg­ga­re med att ringa nå­gon som har verk­ty­gen för att skic­ka dit trygg­hets­per­so­nal, som kan av­bry­ta si­tu­a­tio­nen.

För Jen­ni­fer Krö­ger hand­lar kol­lek­tiv­ku­rage om med­mänsk­lig­het.

– Kol­lek­tiv­tra­fi­ken är al­las, här re­ser vi till­sam­mans och vi mås­te stå upp för varand­ra. Ser man nå­got och age­rar för nå­gon an­nan – då har man vad vi kal­lar kol­lek­tiv­ku­rage.

DET BÄS­TA MED AR­BE­TET tyc­ker hon är att få gö­ra pri­o­ri­te­ring­ar så re­sur­ser­na an­vänds på bäs­ta sätt. Ef­ter tre år som trygg­hets­o­pe­ra­tör vet hon pre­cis vil­ka frå­gor hon ska stäl­la för att be­dö­ma si­tu­a­tio­nen: Vad har hänt? Var är ni? På vil­ket tåg? Åt vil­ket håll åker tå­get? Si­mul­tan­för­må­gan sit­ter i rygg­mär­gen, när nå­gon ger sig­na­le­ment lyss­nar hon sär­skilt till det som stic­ker ut: till­be­hör som en väs­ka el­ler ac­cent­färg på en mös­sa. Allt för att det ska va­ra lät­ta­re att hit­ta nå­gon via ka­me­ror­na el­ler per­so­na­len på fäl­tet.

Un­der ti­den hon tar sam­ta­let tit­tar hon i oli­ka da­ta­sy­stem och ka­me­ror för att räk­na ut vil­ka kol­le­gor som be­fin­ner sig nä­ra och kan mö­ta upp tå­get.

– Re­sul­ta­tet, att jag och mi­na kol­le­gor till­sam­mans ser till att nå­gon får den hjälp den be­hö­ver, känns så gi­van­de. När nå­gon rå­kar fy­siskt il­la ut och vi är snabbt på plats och kan han­te­ra den si­tu­a­tio­nen – då får jag myc­ket ny ener­gi in i näs­ta sam­tal.

På frå­gan om hon själv kän­ner sig tryg­ga­re el­ler otryg­ga­re ef­ter att ha job­bat på Trygg­hets­cen­tra­len sva­rar hon:

– Fak­tiskt tryg­ga­re. Jag vet ju hur det fun­ge­rar och hur fort jag kan få hjälp.

”Kol­lek­tiv­tra­fi­ken är al­las, här re­ser vi till­sam­mans och vi mås­te stå upp för varand­ra.”

Jen­ni­fer Krö­ger job­bar på Trygg­hets­cen­tra­len, som du kan ringa till när du ser nå­got som känns otryggt i SL-tra­fi­ken.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.