Hjärtat började bulta och jag blev nervös.

Pbästa å sommaren åkte jag på ridläger med min

kompis och efter det tillbringade jag flera veckor hos min mormor och morfar. I början av augusti var jag hemma igen och dagen efter gick jag till stallet. Jag var lite spänd eftersom det var nästan två månader sedan sist. Vad skulle de säga när de såg mig? Skulle jag överhuvudtaget vara välkommen tillbaka?

Jag hade oroat mig helt i onödan. Alla i stallet verkade glada över att se mig igen. Jag fick höra vad som hänt under sommaren medan vi satt och fikade inne på kontoret. Ett par hästar hade lämnat stallet och några nya var på väg in. Tränaren satt och skrev i sin bok vad alla hästarna skulle göra den dagen, och med vilken ryttare. Mitt namn hade aldrig stått med i den boken. Fram till den dagen. Jag kunde nämligen till min stora förvåning se att jag skulle få skritta av en häst i en paddock efter att han gått ett träningspass med en arbetsryttare. Och det var inte vilken häst som helst, det var den som gjordes fin min allra första dag i stallet och som hade blivit en av mina favoriter.

H järtat började bulta och jag blev nervös. Förmiddagen försvann i ett moln av fjärilar. Så var det dags. Vi hade bestämt att jag skulle låna en hjälm och sedan möta ryttaren som ridit hästen först, utanför en stor paddock en bit ifrån stallet.

Jag stod och darrade lite innan jag blev uppslängd i sadeln. Stiglädren anpassades efter mina spaghettiben innan jag och hästen började skritta runt. ”Andas”, var det enda jag hörde ryttaren säga, men jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna göra det, jag var för spänd! Hästen skrittade på som en riktig gentleman och efter en stund kunde jag börja andas igen och uppleva hur det var att sitta i sadeln på den här fina hästen. Han skulle skrittas av i en halvtimme, så vi hade lite tid på oss.