Före detta rånaren vill hjälpa unga
» Under tio år levde Diliyar Rexiti som kriminell innan han började rannsaka sig själv och ändrade riktning. Med sin nyskrivna bok vill han hjälpa unga att stanna på rätt sida lagen. SKRIVER OM SIN HISTORIA. ”Det är svårt att förändra sitt liv på egen ha
När Diliyar Rexiti var 15 år rånade han en butik första gången tillsammans med en kompis. Han var maskerad och beväpnad med en vapenattrapp.
– Jag brukade kolla på filmer om rån och Efterlyst på tv. Jag blev väldigt fascinerad och inspirerad av det rånarna gjorde, berättar Dille, som han kallas.
Rånet blev det första av många fler och under sina sammanlagt tio år som kriminell åkte han in och ut på olika ungdomshem och fängelser.
Dille som är uppväxt i Dalen är i dag 29 år gammal och jobbar med kundtjänst. I den nyutkomna ljud- och e-boken ”Mitt liv som rånare”, som Dille har skrivit tillsammans med författaren Cecilia Gustavsson, berättar han om sina år som rånare, om sin uppväxt och hur han hittade en ny riktning i livet.
Kände att det var kört
Dille fick problem i skolan redan i tredje klass, problem som sedan förvärrades ju äldre han blev. Han började snatta och åkte fast. Han började röka på, och åkte fast. Han slutade röka på för att han ville bli professionell rånare. Och åkte fast. När han tog steget att råna första gången hade han precis kommit ut från ett ungdomshem.
– Jag behövde pengar, något att göra och hade börjat känna att det var kört för mig, säger han.
Dille har skrivit boken för att få unga att inte välja den brottsliga vägen. Han tänkte själv flera gånger att han ville få ut något annat av tillvaron.
– Men jag visste inte hur man skulle få till något bättre. Det är svårt att förändra sitt liv på egen hand som kriminell.
Mötet gav en tankeställare
I boken nämner han flera olika händelser och personer som på olika sätt påverkat eller hjälpt honom. Ett slumpartat möte med ett brottsoffer som gav honom en tankeställare. En kompis som gav honom 20 000 kronor i muckpresent så han kunde starta om sitt liv. En kontaktperson som aldrig slutade välkomna honom till sitt hem. En tro på Gud. Ett ökat konsekvenstänk som kom med åldern. En acceptans av sin adhd-diagnos, och metoder för att göra om den till en superkraft i stället för ett stigma. En vän som erbjöd honom ett jobb. Och hans familj som hela tiden fanns där för honom på olika sätt.
Började rannsaka sig själv
Det blev till slut en flytt till Portugal som förändrade hans liv. Han var 25 år och redan utbränd av livet han levt.
– Något händer när man kommer bort från det man är van vid. Jag började rannsaka mig själv. Jag tror stenhårt på att om man har knas i sitt liv behöver man vara för sig själv och tänka. Hur ska man kunna förändras på en ungdomsanstalt där man hela tiden har personal som jiddrar med en?
Han har inte träffat någon mer som drabbats av hans brott än under det slumpartade mötet med en kvinna i en guldaffär som kände igen honom. Men han är öppen för det. Det är troligtvis många som farit illa av hans rån och han ber om ursäkt till dem i boken.
Dille lockas inte av det kriminella livet längre, han har andra mål i livet nu. Och trots att han betar av skulder till staten så räcker pengarna längre i dag.
– Det låter helt sjukt men när du är kriminell kan du ha fått tag i 100 000 kronor, men de tar slut direkt. Du köper grejer, festar, man har ingen respekt för pengarna. Det är annorlunda när man jobbat ihop sin lön, man får respekt för pengarna.
Jag behövde pengar, något att göra och hade börjat känna att det var kört för mig.