Lantbrukarsonen som blev påvlig markis
SAMLARE AV RANG. Besatt av Marie Antoinette – och
Det blev snarare ett försök till återskapande.
» Påvlig markis. Smaka på den titeln. Den innehades av Claes Lagergren i Tyresö. Här är den märkliga historien om de sista privata ägarna till Tyresö slott.
Det stora slottet har stängt för säsongen. Ett uppbåd av personal håller på att stänga igen för vintern. Det innebär i mångt och mycket två specialkompetenser: att damma och dammsuga.
– Det är en stor del av mitt jobb, säger målerikonservator Billy Höök som tillsammans med Mattias
Cederström, sektionschef på Nordiska museet visar Mitt i Tyresö runt.
Vi får höra hur den företagsamma och charmiga Claes Lagergren snabbt tar sig upp i societeten i 1800-talets Rom, Stockholm och New York. Nätverkar, skulle vi säga idag. Han har så att säga ett jäkla flyt också när det gäller pengar – ett oväntat arv från en fransk adelsdam på 50 000 francs, giftermålet med rika amerikanska Caroline och ett till arv från hennes sida gör paret ekonomiskt oberoende.
Unik titel
Claes Lagergren konverterade till katolicismen 1880 och kom nära påven och Vatikanen. Av påven Leo XIII adlades han 1889 och fick titeln påvlig markis.
Tack vare Carolines pengar köpte så paret slottet 1892. Ambitionen var att ”återställa” det till 1600-talsstil.
– Men det blev snarare ett försök till återskapande, säger Billy Höök, målerikonservator.
Det första rummet vi kommer in i, Gula salongen, är enormt. Stora porträtt dominerar väggarna, bland annat det enda porträtt av Johan III som gjordes under hans livstid, runt 1570.
Ett modernare porträtt är ett foto av italienske diktatorn Benito Mussolini på ett bord i Gula salongen.
– Man får se det i historisk kontext. Lagergren samlade
porträtt, Mussolini gjorde mycket för katolska kyrkan och var en person i ropet på 1920-talet, säger Mattias Cederström.
Frankofil
Annars var Marie Antoinette Lagergrens ”idol”. Här finns en byst av den sedermera dekapiterade franska drottningen, omgiven av ett hav av röda blommor.
– Slottsherren skrev i sitt testamente att bysten skulle stå här i salongen, de röda blommorna skulle sym–– bolisera blodet vid halshuggningen, berättar Cederström.
Vi fortsätter genom de fantastiska rummen och salongerna. Stilblandningen är galen men samtidigt charmig. Målningar av prins Eugen (som bodde 18 somrar på Tyresö) samsas med rörig rokoko och stramare empire.
Vi hamnar i ett rum som de flesta besökare betraktar som höjdpunkten – markisens arbetsrum och bibliotek. Inrett av arkitekten Isak Gustaf Clason med utgångspunkt i den gamla dörren från 1600-talet. Här arbetade markisen, bland annat med sina memoarer i nio band och här samlades herrarna för konjak och cigarrer efter middagen. Rummet är inramat av tusentals böcker.
Mycket att damma för Billy och hans konservatorskollegor alltså.
Finns det möjligen levande ättlingar till markisen? Ja, det verkar faktiskt så. I sådana fall är de också markiser – de enda i Sverige – eftersom titeln är ärftlig på svärdssidan. Men det blir en annan berättelse.
Slottsherren skrev i sitt testamente att bysten skulle stå här i salongen.