Var redo att köa för
Ledarbrist gör det svårt att ta in alla barn som vill börja ◗ Trollbäckens scoutkår växer för varje år som går. Men på grund av brist på ledare är det kö för att bli medlem.
Regnet tilltar och asfalten utanför scoutstugan i Trollbäcken är blöt. Trots det tar det bara några minuter för de erfarna scouterna att få upp en eld.
– Vi eldar mycket, det är något av det bästa jag vet, säger Johannes Moberg, 21.
Han har varit scout i hela sitt liv och är ledare sedan några år tillbaka. För honom var det en självklarhet.
– Det är en trygg plats där man får vara sig själv, i alla fall har det alltid varit det för mig, och jag vill ge tillbaka och ge samma upplevelse till andra personer, säger han.
Trollbäckens scoutkår blir större och större. Varje år får de ler medlemmar och nästan alla dagar i veckan är det två till tre scoutmöten. Just nu är det kö för att bli medlem, men de försöker skapa platser till alla som vill vara med.
– Det är beroende av hur många föräldrar som kan ställa upp som ledare. Vi är otroligt tacksamma för de ungdomsledare vi har, säger Sanna Sonander, ordförande.
Lär sig om sjukvård
Hon berättar att man inte måste veta något om scouting för att bli ledare. Genom familjescouterna, som är för barn under åtta år, får många föräldrar sin första kontakt med kåren.
– Det kanske är jättemycket på jobbet, och då får du bara släppa det för några timmar. Du får tid med ditt barn och vara med om äventyr i vardagen och lära dig saker du kanske aldrig hade lärt dig annars, säger Sanna Sonander.
Även ungdomsledarna får lära sig nya saker. Allt från sjukvård och ledarskap till hur man riggar upp ett ljudsystem.
– Det ska vara roligt att komma hit oavsett om man är ledare eller scout, man ser fram emot det, säger 21-åriga Oskar Grönman, som sitter i styrelsen.
Viktig gemenskap
För scouterna Victor Palmgren, 16, och Anton Ankarkrans, 17, är det främst gemenskapen som får dem att fortsätta. Det, och samhörigheten som de känner med scouter från hela världen.
– Gemenskapen som bildas är livsviktig, säger Victor Palmgren.
– Många kompisar slutade när vi var 13, men jag känner en sorts tillhörighet som jag inte har hittat någon annanstans, säger Anton Ankarkrans.
” Gemenskapen som bildas är livsviktig.