Jag är oduglig när krisen kommer

Jlänge med i en Facebookgrupp för preppers. Det är spännande att betrakta hur människor förbereder sig för en förändrad tillvaro. Till en början gjorde jag detta med ett leende och tyckte närmast gruppen kändes som en exotisk plats som beskrev en dystopi.

Sett till en förändrad omvärld tycks de stolta bilderna på rader av konservburkar och spritkök alltmer sanningsenliga.

Personligen har jag ingen som helst förberedelse i händelse av kris – eller i värsta fall krig.

På något vis så lever jag i villfarelsen att jag ska kunna säga ”carpe diem” i väntan på värre tider.

Simultant med detta blåser det upp till en storm av inflation, fallande bostadspriser och skyhöga bränsleoch livsmedelspriser.

Mitt i denna står jag, tillsynes obrydd, bortsett från matpriserna.

Kanske är det ett allmänmänskligt totalförsvar att försöka ånga på med sig och sitt tills kriskatastrofen ligger på min alldeles egna tröskel. Kort sagt: människan kan inte ta in mer olycka än nödvändigt, för att orka med sin egen tillvaro.

Jag som knappt klarar av att veckohandla. Hur su skulle e samhället sa et kunna u a begära be av mig att jag ska ha en årsranson av vita bönor i tomatsås i min garderob? ga

Kansk Kanske är vägen framåt de små vinstern vinsternas triumf. Att veckohandla varanna varannan vecka, köpa två paket toalettpapp lettpapper i stället för ett och tänka på vad jag ska äta påföljande dag. Måle Målet är att vara en fullgod preppe per inom i varje fall hundra år.

Vilken sorts burkbönor håller egentligen längst?

ag är sedan

Jag har ingen årsranson av vita bönor i tomatsås i min garderob.

ä· MITTI.SE

h