”Shakespeare måste ha tagit något”
Manuela spelar i hyllad uppsättning på Stadsteatern ◗ En midsommarnattsdröm på Stadsteatern har fått idel lovord. Manuela Gotskozik Bjelke, en av skådepelarna, förstår varför. – Shakespeare är jävligt bra. Kanske den förste jazzmusikern, säger hon.
– Jag är för nyiken för att låta bli, erkänner Manuela Gotskozik Bjelke.
Hon har just fått frågan om hon brukar läsa recensioner. I det här fallet har hon gjort helt rätt, för var man än tittar hyllas Stadsteaterns uppsättning av Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” i regi av Melody Parker.
Manuela Gotskozik Bjelke försöker gissa sig till varför hon har kunnat läsa omdömen som ”en hisnande och fullfjädrad röra” , ”teaterlek och kostymfest i drömskogen” och ”en Shakespeare på glada ben”.
– Den är väldigt skruvad och samtidigt väldigt lättillgänglig. Mask, kostym och scenograi är helt otrolig! Det är inte precis min vardagliga look men det är skönt när man brassar på.
Förste jazzmusikern?
Men även om uppsättningens punkbarocka scenkläder är en fröjd för ögat är ensemblen den allra största behållningen, enligt henne. Och förstås – som alltid när det handlar om Shakespeare – texten.
– Han är jävligt bra! Shakespeare var expert på människor, på känslor och begär, på det allmänmänskliga. Det har funkat i alla tider. Dessutom är hans ord väldigt mycket som musik. Han var kanske den förste jazzmusikern i historien. Nu blir säkert någon jazzmusiker upprörd, haha.
I pjäsen har Hertig Teseus nyss återvänt segrande från ett krig och planerar sitt bröllop. Han utlyser en tävling där den som erbjuder bäst underhållning vinner en massa pengar.
Manuela spelar Helena, en av fyra älskare som hamnar i en trollskog där de blir drogade. Handlingen är fylld av förväxlingar och kärlekstrassel. Typiskt Shakespeare med andra ord.
– Men när han skrev den här måste han ha tagit några stänkare eller något ännu starkare, säger Manuela Gotskozik Bjelke med ett skratt.
Det är lite sorgligt att ordet teater eller teatralt ofta vänds till något negativt. Står man på en teaterscen måste man få spela teater.
”Fantastiskt rolig roll”
Hon och Helena har en lång historia. Redan när hon sökte till Scenskolan – lera gånger – använde hon en av Helenas monologer. Sedan spelade hon rollen även första året i skolan.
– Det är lite kul att vi har följts åt, jag och Helena. Det är en fantastiskt rolig roll, komisk och sorgetyngd på samma gång. Helena är väldigt stark men har otrolig otur i kärlek. Hon är en stor tänkare – en riktig kärleksforskare. Och hon ger aldrig upp, säger Manuela Gotskozik Bjelke.
För ovanlighetens skull står skådespelarna på Stadsteaterns stora scen utan någon forma av röstförstärkare. Helt i Shakespeares anda. Det gillar Manuela.
– Vi får använda vår fulla kapacitet med kroppar och röster. Det blir verkligen teater! Det är lite sorgligt att det ordet eller ”teatralt” ota vänds till något negativt. Står man på en teaterscen måste man få spela teater.