Glo­bal etik.

Man­nen bakom Fn-för­kla­ring­en om mänsk­li­ga rät­tig­he­ter .

Modern Filosofi - - Innehåll -

Dewey som i sin fi­lo­so­fi ha­de en prag­ma­tisk ut­gångs­punkt, vil­ket pas­sa­de Changs kon­fu­ci­ans­ka arv som hand i hands­ke. Un­der sin stu­di­e­tid i New York stegra­des ock­så Changs in­tres­se för te­a­ter, och när han kom till­ba­ka till Ki­na i bör­jan av 1920-ta­let in­tro­du­ce­ra­de han bland an­nat Hen­rik Ib­sens pjä­ser för den ki­ne­sis­ka publi­ken, där­ibland Ett dock­hem som blev en stor suc­cé.

Un­der 1930-och 40-ta­len var Chang pro­fes­sor i fi­lo­so­fi bland an­nat vid bro­dern Po­lings uni­ver­si­tet – Nan­kai – i Ti­ent­sin och vid Uni­ver­si­ty of Chi­ca­go. Chang kom se­dan att tjänst­gö­ra som di­plo­mat i Tur­ki­et och Chi­le. År 1945 fick han så­le­des möj­lig­het att va­ra med om att ska­pa FN och ar­be­ta­de se­dan ak­tivt för att eta­ble­ra WHO ( World he­alth or­ga­ni­za­tion). Se­der­me­ra blev han vice ord­fö­ran­de i den grupp som ha­de till upp­gift att skri­va Fn-för­kla­ring­en.

Ef­ter det att Ele­a­nor Roo­se­velts ar­bets­grupp bli­vit fär­dig med Fn-för­kla­ring­en i slu­tet av 1948, fort­sat­te Chang sitt ar­be­te in­om FN. Ju mer in­bör­des­kri­get i Ki­na es­ka­le­ra­de, desto mer ohåll­bar blev dock Changs ar­bets­si­tu­a­tion. Ef­ter det att Mao av­gått med se­gern 1949 och Chi­ang Kai- sheks re­gim flytt till For­mo­sa, för­sök­te Sov­jet fry­sa ut Chang ge­nom att boj­kot­ta Fn-mö­ten som han del­tog i. År 1952 sa­de Chang upp sig från sin post och lev­de de sista åren av sitt liv i den lil­la sta­den Nut­ley ut­an­för New York. Där dog han, en­sam och för­bitt­rad med svå­ra häl­so­pro­blem. Han var sär- skilt bit­ter över att hans bi­drag till Fn-för­kla­ring­en in­te ha­de bli­vit till­räck­ligt upp­märk­sam­ma­de. In­te hel­ler fick han upp­le­va att Fn-för­kla­ring­en ut­veck­la­des till in­ter­na­tio­nell lag, i och med att de två bin­dan­de Fn-kon­ven­tio­ner­na ac­cep­te­ra­des först 1966.

VIL­KA VAR DÅ Changs främs­ta bi­drag till Fn-för­kla­ring­en? Det­ta är ett an­märk­nings­värt do­ku­ment av fle­ra skäl. De egen­ska­per som all­mänt för­knip­pas med do­ku­men­tet i dag ha­de sin upp­rin­nel­se hos just Chang. Han strä­va­de ef­ter att do­ku­men­tet skulle va­ra re­li­giöst ne­utralt, till skill­nad från fle­ra la­ti­na­me­ri­kans­ka de­le­ga­ter som vil­le ha en te­is­tisk in­ram­ning. Att smugg­la in me­ta­fy­sis­ka och te­o­lo­gis­ka an­ta­gan­den, som att män­ni­skan är ska­pad till Guds av­bild el­ler an­ta en na­tur­rätt, mot­ver­ka­de syf­tet att gö­ra Fn-för­kla­ring­en till en uni­ver­sell de­kla­ra­tion. Så­da­na an­ta­gan­den var kul­tu­rellt par­tis­ka, en­ligt Chang. Som agnos­ti­ker me­na­de han att män­ni­skans för­nuft in­te kan av­gö­ra så­da­na frå­gor. Det mest för­nuf­ti­ga är så­le­des att läm­na des­sa frå­gor där­hän. Att fö­ra in me­ta­fy­sik och te­o­lo­gi i ett FN­sam­man­hang kun­de även ris­ke­ra att un­der­blå­sa ide­o­lo­gis­ka och re­li­giö­sa kon­flik­ter.

För Chang var te­o­lo­gis­ka och me­ta­fy­sis­ka spe­ku­la­tio­ner in­te re­le­van­ta för det pro­jekt som Fn-för­kla­ring­en re­pre­sen­te­ra­de. Det pri­mä­ra syf­tet med för­kla­ring­en var att ”hu­ma­ni­se­ra män­ni­skan”. Den cen­tra­la mål­sätt­ning­en var med and­ra ord att ge ut­tryck för en lev­nads­konst i rät­tig­hets­ar­tik­lar­na och be­to­na de plik­ter som män­ni­skan har gente­mot si­na med­män­ni­skor. Chang var ock­så an­ge­lä­gen om att un­der-

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.