De låter zombierna ge tittaren

Möt skaparna av

Populärkulturen fortsätter att infekteras av zombievirus. Därmed skapas nya möjligheter för tittare att bearbeta sina rädslor och frustrationer – som i Fear the walking dead, en spinoff på tv-seriesuccén The walking dead.

Att underhållning med skräcktema utgör ett rum för publiken att på ett ”säkert” sätt möta och ta sig igenom egna rädslor är allmänt vedertaget. Inom psykologin har man länge diskuterat de olika beståndsdelarna i denna växelverkan mellan publiken och skräckbetonade kulturella verk. Psykoanalysens fader Sigmund Freud menade till exempel att skräckgenren hämtade näring från ”det kusliga” – föreställningar och tankar på en primitiv nivå, som det civiliserade egot har undertryckt.

Hans lärjunge Carl Jung menade i sin tur att skräckfilm korrelerar med arketyper från vårt undermedvetna, som sedan frigörs när man tar del av ett skräckscenario.

Just skräckunderhållningens katharsisfunktion är vanligt förekommande i psykologiska perspektiv på genren, där underavdelningen zombier kanske är det i dag bästa exemplet, då den kombinerar rädslan för såväl monster som virusepidemier och samhällets förfall.

The walking dead skildrar en grupp människor som efter den stora zombieapokalypsen försöker överleva i den ameri kanska Södern, och har blivit den mest sedda kabeltv-serien i historien. I höst kommer säsong sju.

SEDAN I FJOL kan zombiesugna även sätta tänderna i systerserien Fear the walking dead, som liksom sin föregångare är baserad på serietidningen The walking dead. Här är det zombieapokalypsens start som står i fokus, samt hur en Los Angeles-familj och människorna omkring dem hanterar denna nya världsordning. Efter säsong ett – som enligt producenternas utsago var den mest sedda i kabel-tvhistorien – kommer nu en mer än dubbelt så lång säsong två.

När Modern Psykologi träffar The walking dead- skaparen Robert Kirkman och hans kolleger, reflekterar han över hur tv-serien fungerar psyko logiskt för tittarna.

– Det finns saker vi alla försöker hantera, som att oroa sig för att betala av sina lån eller att råka ut för någon av de hemskheter som vi hela tiden ser hända ute i världen. Då kan det vara betryggande att se någon bli jagad av en zombie, för man inser att man i alla fall inte har det problemet. Det blir lite som att transformera alla

Man förs in i en värld där man tillåts attackera sina neuroser

universella orosmoment till något greppbart.

PSYKOLOGIFORSKAREN DOLF Zilmann vid University of Pennsylvania, USA, har lagt fram den så kallade excitationtransfer- teorin, som kommenterar en annan sida av den katharsis som Fear the walking