” Livet är mer stabilt ju äldre man är, det är en förklaring till att äktenskap håller”
i sin tur risken för skilsmässa. Om partnern får problem med missbruk, eller blir arbetslös, stiger sannolikheten för att äktenskapet ska ta slut.
Att höga skilsmässotal allt mer håller på att skiktas socialt och mer förknippas med lågutbildade och personer med lägre inkomst är något relativt nytt. För hundra år sedan var bilden den omvända, påpekar Glenn Sandström. Då, under 1900-talets första decennier, var det framför allt personer ur överklassen som skilde sig. Men troligtvis inte för att deras äktenskap var olyckligare än gifta i de lägre samhällsklasserna, utan för att det då fanns så stora ekonomiska, sociala och kulturella hinder för skilsmässa. Bara de som hade gott om resurser kunde driva igenom en skilsmässa och ändå ha hopp om en ny och fungerande tillvaro efteråt. Då som nu var det för övrigt i första hand kvinnor som tog initiativ till skilsmässan.
Under resten av 1900-talet byggdes det så sakta upp ett förändringstryck, som ledde till att allt fler – både kvinnor och män – började se det som både möjligt och önskvärt att lämna dåligt fungerande äktenskap. Tidigare i historien hade den missnöjdes lott i allmänhet varit att ”härda ut”. I stigande grad under 1950- och 60-talet skapades förutsättningar för allt fler att i stället söka lycka eller i varje fall tillfredsställelse någon annanstans. Dessa trender fick sedan fritt spelrum på