ÖPPNAR FORSKNINGEN
teiros kontor. Hon berättar att mammorna känner ångest på grund av skillnaden mellan det barn de drömt om och det barn som till slut kom. De behöver utrymme för att gråta och försöka förstå.
– Det svåra är att inte ens vi vet vad de har att vänta sig. Mikrocefali har funnits förut men den här är annorlunda. Många av barnen har svåra problem med ögon, öron och andra delar i utvecklingen. Detta är en annan komplikation på hjärnan, säger Roberta Monteiro.
Ett av hennes största problem i konsultationerna är den starka tron på Gud som ofta finns hos patienterna.
I vanliga fall håller medicinare sina data hemliga tills de publicerats i en vetenskaplig tidskrift, vilket kan ta månader. På grund av den akuta zikaspridningen har en grupp forskare valt att löpande publicera sina resultat på sajten Zika open-research portal (zika. labkey.com), där de även bjuder in andra att
dela med sig av sina data. Hittills har ett 50-tal vetenskapliga tidskrifter och finansiärer deklarerat att de gör alla studier om zikaviruset öppet tillgängliga och att de inte kommer att motsätta sig att rön sprids före deras
egen publicering.
– Jag respekterar deras religion – många använder den för att söka styrka och tröst. Jag ser också patienter som gömmer sig bakom religionen, så jag ställer frågor som de inte får lära sig svaret på i kyrkan. Det gör jag för att känna om patienten är ärlig med sina känslor eller bara upprepar vad kyrkan säger, berättar Roberta Monteiro.
Därefter måste de handskas med de blandade känslorna för barnet. Är det här ett barn som de kan investera sin kärlek i, eller kommer det att dö? Många som kom från sjukhuset i början på året var inte längre anonyma när de åkte därifrån. Både nationell och internationell press hade skrivit om dem och publicerat bilder. Det kan försvåra för deras moderskänslor att komma enligt Roberta Monteiro.
– De kan bli aggressiva, känna att de inte förtjänar det här, och då vill de revoltera mot vården de får. Föräldrarna känner att de inte får svar på sina frågor och att deras barn används som labbråttor, säger hon.
JAG BERÄTTAR ATT ingen av de kvinnor som vi mött med barn som har mikrocefali har träffat, eller fått erbjudande om att träffa, en psykoterapeut.
– Nej, vi måste bli bättre på att nå ut till patienterna. Det saknas en koppling mellan mig och de ansvariga läkarna. Jag känner mig inte bekväm med att bara gå fram till en