” De som kritiserar nudging har aldrig erkänt att det är omöjligt att inte knuffas ”
Om du vill att människor ska uppfylla vissa regler är det en bra taktik att informera dem om att de flesta andra människor följer dessa regler (förutsatt att det är sant). BIT testade tre alternativa formuleringar på brevet som skickades ut till de skattskyldiga. Det mest effektiva var en formulering som kombinerade två känslor: De flesta människor betalar och du är en av dem som inte gjort det. Brevet ökade antalet skatteinbetalningar med fem procent. Richard H. Thaler konstaterar att det handlade om totalt 9 miljoner pund och att lärdomarna från det här experimentet skulle räcka för att betala för den nya avdelningen under många år framöver.
BIT har under 2014 delvis privatiserats och hjälper nu en rad offentliga organ men även andra länders regeringar.
Även i USA lyckades nudge-boken knuffa sig in i maktens boning. Dess andra medförfattare, Cass R. Sunstein, råkade vara mångårig vän och tidigare kollega till Barack Obama. Cass R. Sunstein blev administrativ chef för kontoret för informations- och lagstiftningsfrågor på Vita husets lednings- och budgetkontor, och fungerade som ett enmans-bit-team under Barack Obamas första presidentperiod. När han sedan återgick till att undervisa på Harvard law school, tog kognitionshjärnforskaren Maya Shankar över och startade det som kom att bli Vita husets sociala och beteendevetenskapliga team (SBST). Under sitt första år, 2014, lyckades de göra drygt ett tiotal studier som bland annat fick fler studenter från låginkomstfamiljer att börja studera på universitet och fler människor att pensionsspara.
MEN ALLA VILL inte falla in i hyllningssången. Många oroar sig över att vi ska fråntas vår egen beslutsförmåga. Andra oroar sig för att våra politiker helt plötsligt ska skriva oss på näsan om vad som är rätt sätt att leva på. Allra högst hörs rösterna om att det är manipulation.
Jag anar en viss trötthet i Richard H. Thalers röst när jag tar upp kritiken.
– När man säger att nudging kan vara farligt, vad menar man då? Farligare än vad då? Än att göra ingenting? Då måste man återvända till det ursprungliga problemet, att de som kritiserar nudging aldrig har erkänt att det är omöjligt att inte knuffas. Det var ju inte jag och Cass som uppfann nudging, utan vi gav det bara ett namn. Nudging startade med Adam och Eva. Vi är människor, vi är lätta att influera. Det är också därför som jag skriver ”Nudge for good” när jag signerar böcker. Det är en förhoppning, för den privata sektorn har börjat med nudging och en del av det som görs är av ondska! Det är helt enkelt inte möjligt att värdera medlen utan att se målet.
Richard H. Thaler har satt upp ett antal kriterier för en nudge, bland annat att den måste vara transparent och att den inte får vara vilseledande.
– Nudges som riktar sig mot vårt auto matiska system i hjärnan kan så klart vara mycket kraftfulla, men manipulation är ändå ett för starkt ord, säger han.
TILL NUDGE-KRITIKERNA SÄLLAR sig även de som menar att det kan bli helt fel om man inte noggrant testar vad som fungerar. För det är inte alltid som knuffarna ger det resultat man avsett. I en nationalpark i Arizona satte man upp skyltar där man berättade hur parken vandaliserades genom att 14 ton förstenat trä stals från parken i småbitar varje år. Det ökade stölderna från fem till åtta procent.
Richard H. Thaler menar att alla åtgärder måste testas med randomiserade kontrollförsök (RCT). Den brittiska regeringen inrättade nätverket What works för att uppmuntra till test av olika sätt att förbättra statsapparatens effektivitet. I Sverige aktualiserades frågan då ett nätverk för evidensbaserad policy, bestående av ett flertal forskare och andra aktörer inom beteendevetenskap och nudging startades i somras.
Samtidigt säger beteendeekonomen Ida Lemoine på Beteendelabbet:
– Vi är inspirerade av What works och hur man kan arbeta med RCT, men vi måste inte alltid ha statistisk signifikans i våra studier. Vi designar experimenten noggrant och testar lösningarna i småskaliga pilotprojekt innan vi kör ut det i större skala.
Ida Lemoine utsågs nyligen till en av Sveriges 101 supertalanger i kategorin Hållbarhetsivrare, av tidningen Veckans Affärer. Hon driver Beteendelabbet tillsammans med psykologen Marie Björnstjerna, miljöekonomen Linda Lindström och designern Kajsa Lindström. Med hjälp av nudging försöker de minska energianvändningen i hushållen, få folk att åka lokalbuss, tanka förnyelsebar energi och dela på köksresurser.