Det är dags att skippa förspelet
Njut lika mycket av hela sexet!
Ord som har prefixet ”för-” förutsätter att något kommer efter. Ofta något viktigare, större, mer centralt. Förrätt. Förfest. Förband. Förspel. Förrätt är den lite mindre rätt man äter före den större huvudrätten. Förfest är den lite mindre fest man har före den större festen. Förband är det lite mindre kända band som spelar före själva huvudakten.
Och förspel är följaktligen de sexuella handlingar man utför före själva huvudrätten, huvudakten och det stora feta partyt – det vill säga samlaget. Nationalencyklopedin definierar mycket riktigt förspel som en ”inledning till samlag”.
Meh. Alla vet ju att förfesten är bättre än själva festen! Och glöm inte bort att PJ Harvey totalt utklassade U2 när hon var förband till dem på Stadion 1992.
Det finns en mängd olika sexuella praktiker, en rad olika sexuella läggningar, miljarder olika saker man kan gå igång på och ett oräkneligt antal sätt att faktiskt utöva sex på. Väldigt många av dessa praktiker eller handlingar innehåller inte den sexuella happeningen penis i vagina. Eller så innehåller akten penis i vagina, men ingen av de inblandade ser detta som själva huvudakten.
Och har man varit strikt hetero i generationer och älskar vaniljsexsamlaget mer än livet självt så går det ju alldeles utmärkt att fortsätta med sexets motsvarighet till en konservativ trerättersmiddag. Lite stelt och förutsägbart, men man vet i alla fall vad man får. Men då är det ändå mycket viktigt att komma ihåg att runt 70 procent av alla kvinnor (beroende lite på hur man frågar) inte får orgasm av just kombinationen penis i vagina. Penis i vagina blir då alltså framför allt den traditionelle heterosexuella mannens huvudakt, och det är lätt att tänka sig att idén om förspel som något perifert och mindre viktigt haft sin tillblivelse precis just där.
Den amerikanska antropologen och aktivisten Gayle Rubin menar att det finns en hierarki mellan sexuella praktiker, där tvåsamt heterosexuellt sex i en monogam och gärna barnalstrande relation anses vara en naturlig, sund och god sexualitet, medan till exempel homosexuellt, polyamoröst eller tillfälligt sex ses som en sämre, onaturlig, osund eller perverterad sexualitet. Genom att använda termen förspel reproducerar vi idén om att det finns en sexuell praktik som är bra, normal och naturlig. Och det vill vi fan inte. Så låt oss nu gemensamt skandera: There is no such thing as fore play. Only play. Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog, författare och skribent.
Glöm inte bort att PJ Harvey utklassade U2 när hon var förband