” Ett problem är att man slarvat bort kbt lite. Man har sålt ut det”

och kritiserade varandras forskningsupplägg.

Vissa kbt-forskare menade i princip att kbt alltid kommer att ha högre evidens eftersom de har producerat fler studier. Psykodynamikerna svarade att nästan alla kbt-studier innehåller samma mätfel, eftersom patienterna sållats så hårt att de inte speglade den kliniska verkligheten.

Psykodynamiker runt om i världen började forska allt mer och inlemma patienter med fler diagnoser i sina studier för att göra dem mer verklighetstrogna. Kbt-forskarna svarade att det inte går att ha patienter med fler diagnoser för då vet man inte vad man mäter!

Käbbel alltså. Nästan alltid propagerade man för det forskningsupplägg som gynnade den egna behandlingsformen. Inte så himla vetenskapligt kan tyckas. De mest hängivna kbt-forskarna ansåg att det enda som var vetenskap var randomiserade studier med kontrollgrupp. Så fanns det fortfarande en och annan psykodynamiker som inte tyckte att man behövde forska alls. Inte särskilt vetenskapligt det heller.

HUR SER DET då ut i dag? Det beror på vem man frågar. Men internationellt anses psykodynamisk terapi, pdt, och kbt i dag som likvärdiga behandlingar om man jämför stora grupper av patienter. Det ser lite olika ut vid olika diagnoser och besvär. Vid fobier, ångest och tvång så lutar det mot kbt. Vid relationsproblem och mer komplexa personlighetsproblem finns en liten övervikt åt psykodynamisk terapi. Men skillnaderna är större mellan olika terapeuter. Det är alltså viktigare att välja rätt terapeut än en speciell metod.

Gerhard Andersson är i dag kritisk till psykoterapi forskningen. Det är det första som bubblar ur honom när jag ringer. Man vet sällan vad det är för fenomen man forskar om, säger han. De olika terapierna har så många likartade beståndsdelar. Han kallar det för psykoterapins blockpolitik.

– Vi har inte full koll på vad som ingår i de respektive blocken. Miljöpartiet skiljer sig rätt mycket från sossarna, men de sitter i samma regering. Liberalerna och sossarna har kanske mer gemensamt men de tillhör olika block.

Men om terapierna är sådana hopkok av okända ingredienser, är det då optimalt att testa dem som man testar en väl avgränsad läkemedelsmolekyl?

Här hamnar Gerhard Andersson i ett resonemang om behovet av kompletterande studier om behandlingsinnehåll, liksom kvalitativa och naturalistiska studier. Att man alltså på närmre håll undersöker vad som faktiskt händer i terapierna och forskar om psykoterapier i en klinisk vardag med patienter som inte lottas utan själva söker hjälp. Den sortens studier som Rolf Sandell genomförde och som nyss ratades och ansågs sakna evidens.

Gerhard Andersson anser att terapierna har närmat sig varandra så mycket att bilden blivit suddig. Bara en sådan sak som att psykodynamikerna har släppt in videokameran i terapirummet.